De flesta har kanske tyckt att det har varit för lite rock'n roll runt Charlton på sistone men idag svängde det ordentligt när Bowyer lämnade managerposten dagen innan den sedan länge uppskjutna matchen mot Bristol Rovers. Kan Johnnie Jackson föra med sig lite friska vindar inför en efterlängtad seger på hemmaplan?
 

Det har gått exakt tre månader sedan matchen mot Bristol Rovers blev uppskjuten pga Covid-19 i Bristol Rovers trupp. Som ni kan se nedan av föregående rapport så var läget ett annat, matchen skulle spelas inför 2000 åskådare. Det skulle vara lite liv på luckan. Sandgaard skulle titta på matchen live. Det fanns en stark framtidstro om att Corona snart var ett minne blott. Föga anade vi då att den andra vågen var på kraftig ingång och lika lite anade vi att Charlton skulle gå ner i en ordentlig formsvacka.

Efter storsegern hemma mot AFC Wimbledon inför den uppskjutna matchen mot Bristol Rovers har vi nu spelat hela 19 matcher. Av dessa hittar vi blyga 5 vinster (varav en borta mot Bristol R), 7 besvikna oavgjorda (varav en var den historiska 4-4 matchen mot Rochdale) samt 7 bedrövliga förluster (varav hela 5 av dem är mot sämre lag på hemmaplan). Vi har gått från att vara ett relativt stabilt topplag till att vara ett lag som nosar på kvalplatserna men nu hela tio poäng akterseglade ifrån direktkvalificering. Även om resultaten har varit långt ifrån upplyftande så har Bowyers utspel efter förlusterna varit smått häpnadsväckande varför åtminstone jag själv under en längre tid väntat på att Bowyer ska bli utbytt. 

Kanske vi någon gång i framtiden får veta vad som hänt bakom kulisserna men mest troligt har han förmodligen haft någon form av ultimatum hängande över sig och när det gång på gång inte gått åt rätt håll så har han kanske börjat se sig om efter andra erbjudanden. Om han har fått sparken eller själv valt att gå innan det händer är i sammanhanget (om man inte är engelsman) av mindre intresse, vi har ett managerbyte och det brukar kunna ge en positiv injektion.

Vi skall kanske i sammanhanget vara glada för att vi slapp möta Bristol i december för då hade de en väldigt positiv formkurva. Strax efter sjönk den som en sten i vatten, alltså klassen sämre än Charlton. På de 20 omgångarna de har spelat har de förlorat inte mindre än 13, spelat 3 oavgjorda och vunnit 4. På sistone har de dock vunnit mot Accrington och Shrewsbury (Charlton förlorade båda) förlorat mot Hull och Burton (japp, Charlton också) samt spelat oavgjort mot Wimbledon (Charlton vann). För att vara Bristol Rovers och man jämför med 15 omgångar innan är det ett kraftigt fall framåt. Och Charlton är som bekant inte bekväma att spela på hemmaplan, ligger där bara på 17:e plats!

Så vad skall Johnnie ta sig till inför matchen imorgon? Som den mittfältare han var (är) så tror jag att han lägger sig vinn om att få till ett riktigt lås kring maskinrummet och på så sätt säkra bakåt genom att tvinga ut Bristol på kanterna och kanske bara ha en topforward och en släpande dito. Att laguppställningen kan komma att skilja sig en del mot i december är kanske inte så konstigt men mest troligt kommer det inte att skilja sig alltför mycket.

Mest troligt är det inga förändringar på skadefronten, de skadade spelarna håller fortfararande på att återhämta sig och det dröjer åtminstone fram till påsk innan vi har det stabila innerbacksparet Innis/Fawemo på plats så länge av dem inte skadar sig igen. Jag tror inte att JJ kommer att göra alltför stora förändringar till den här matchen, det gäller istället att gjuta mod i manskapet. Till skillnad från Sade's "Soldier of love" som absolut kan spelas som uppladdning inför matchen så gäller det att få fram 11 Soldiers of football, våga vinn!!! Låt oss drömma om en stabil 2-0 seger.
 

Matchen uppskjuten tillsvidare pga Covid-19 i Bristol Rovers trupp.

Charlton är just nu laget det svänger om likt prästens lilla kråka, Bowyer och hans mannar blandar och ger, högt och lågt. Efter en svajig inledning i lördags mot Wimbledon så vände det ordentligt till Charltons favör, nu återstår att se om de klarar av att hålla i den formen två matcher i rad. Det har varit ganska ovanligt med den kvaliteten den senaste tiden men något som behövs om vi skall klättra upp på direktkvalificeringsplatserna.

Ägaren Thomas Sandgaard tog flyget över från USA fredag eftermiddag, landade lördag förmiddag och var på The Valley strax före kl 14 lokal tid, men med tid för ombyte på hotell och över en timmes marginal kvalar han inte in Swedish Addicks upplevelser. Men kanske var det hans närvaro som behövdes för att manskapet skulle skärpa sig. Närmast innan den matchen kom de från två matcher där de hade tappat fem av sex förväntade poäng. Nu gäller det alltså att leva upp till förväntningarna igen då Thomas åter är på plats i en match som kommer att flöda i strålkastarljus inför 2000 hemmasupportrar. Och vi får verkligen hoppas att spelarna bjuder till ordentligt för det kommer att vara den sista matchen inför publik på obestämd framtid då all form av sådana tillställningar förbjuds från midnatt mellan tisdag och onsdag.

Posititvt från Wimbledonmatchen hittar vi ganska mycket både framåt och bakåt men det finns lite skärpa kvar att kräva framför eget mål och det behövs förändring från start på forwardsidan. Det är obegipligt hur Bogle kan få starta i match efter match, karln har antingen scenskräck eller så är han helt enkelt så dålig. Om han inte sprang ivägen för sina lagkamrater så sprang han mer eller mindre ivägen för sig själv, eller i alla fall snubblade på bollen. Nu dunkade ju Charlton in smått otroliga fem mål mot Wimbledon, något som inte har hänt sedan 22 november 2016 då vi vann borta mot Bristol Rovers med 5-1, ett gott omen. Men det hör absolut till undantagen och vi har tappat många viktiga poäng hittills den här säsongen på grund av att målchanser varken har skapats eller tagits vara på. Jag tror att Bogle är ett minne blott i transferfönstret och att Thomas är glad bara att bli av med honom. Tillsvidare har jag svårt att se att Aneke inte spelar från start om han inte är skadad. 

I en jämförelse mellan lagen så talar det mesta till Charltons favör. Förutom hemmaplan så ligger de tio placeringar före Bristol Rovers, Charlton har inte förlorat mot Bristol Rovers de senaste tio åren (4 vinster och 4 oavgjorda), Charlton är starkare på alla positioner, Charlton har hela 15 poängs bättre målskillnad och 11 poäng mer i tabellen så vad kan gå fel? Ja egentligen ingenting och samtidigt vet vi att det kan vara precis allt. Det var ingen av oss som kunde drömma om att vi skulle åka på stortorsk borta mot Burton, förlora med udda målet borta mot MK Dons och sedan spela oavgjort borta mot Shrewsbury. Alla lagen låg vid respektive möte under nedflyttningsstrecket.

Så imorgon kväll är det bara fullt fokus som gäller för back-to-back-wins och för att Thomas skall få åka hem till USA med lite bättre framtidstro och för att det skall vara tillräckligt lönt att röja runt på transfermarknaden. Men först måste Bristol Rovers besegra och trots allt som talar för Charlton så är det en sak som talar väldigt mycket för motståndarna, nämligen spelformen. Fyra vinster på de fem senaste matchern imponerar och det är ju den formen Charlton borde ha haft om det inte hade slarvats hit och dit. Och frågan är varför det slarvas? Bowyer får ta sig samman och sätta starkaste manskapet på plan redan från start så skall det ordna upp sig, 2-1 till Charlton efter en i stort sett oförändrad startelva jämfört med i lördags, Aneke in och Bogle ut!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2020-12-14, 23:28