Det var ridå ned i de flesta aspekter när Charlton förlorade med matchens enda mål. Diplomatiskt uttryckt finns det inte en enda postiv sak att nämna efter denna miserabla tillställning. Appleton måste gå och minst halva laget behöver bytas ut under januarifönstret, vi behöver få in spelare som kämpar för sitt lag. Den här annandagsdrabbningen kommer att gå till historien som ett enormt sömnpiller och jag hoppas innerligen att jag väldigt snart vaknar ur denna hemska mardröm.

Matchens prägel sattes redan i första minuten när "the man inte the middle", Daniel Middleton, missade en solkar bakåtspel till Orients målvakt som borde ha resulterat i en frispark för Charlton 3-4 meter ut från målet. Och dessvärre var det här bara början, matchen igenom var en orgie i huvudlösa domslut från Mr Middleton som borde förvisa honom till avbytarbänken för evigt. En blind höna hade gjort domarinsatsen bättre.

Appleton kändes som en frisk fläkt när han kom in i laget men alltefter tiden har gått känns han bara som en repris på tidigare managers, det finns aldrig en plan-B! Strategin idag var långa bollar på Bengt där ungefär 11 av 10 inte hittade rätt adress. Eftersom det är England vi pratar om så fortsätter man på den strategin som managern har satt även om alla ser att den inte fungerar, låt oss kalla den "Kejsarens nya kläder-strategin" ! Inte blir man tryggare när man läser hans uttalande efter matchen "He believes a run of results which have not always reflected the Addicks’ performances has dented the self-belief of his squad slightly." Det finns ingen självinsikt eller självkritik över hans tillkortakommande som coach och det är oroväckande.

Lägg därtill en trött skara spelare som sällan var på rätt plats, som inte klarade av att behålla bollen under kontroll när de fick den och som synnerligen tydligt inte tog de löpningar som behövde tas oavsett hur korta de var, många gånger talar vi här om 5-10 meter. Jag kan köpa frustrationen över horibla domslut men om man är professionell spelare måsta man spela/kämpa på tills slutsignalen går. 

Planen var horibel. Till synes grön men vid närmare inspektion mer lera och sand än gräs. Domaren, tror jag, var den sämsta jag någonsin har sett, jag hoppas innerligen för fotbollens bästa att han aldrig får sätta sin fot på en fotbollsplan igen. Spelarnas inställning var allt annat än på planen och dessvärre var detta något mer övervägande hos Charlton än hos Orient. Det var sällan något av lagen lyckades prestera mer än fem passningar inom laget såvida det inte var defensiva rullningar i backlinjen som allt som oftast inkluderade målvakten. Men också den totala avsaknaden av spelare som var på tårna utan mer stod fastcementerade på hälarna i den festfyllda leran lämnade ett minne av en total händelsefattig tillställning även om Charlton blev blåsta på två straffar, en i vardera halvlek.

Orients mål kom till på ett inlägg som bara skulle rensas undan av Hector men som fick en, till dagens ära, snedträff av den högre kvaliteten som skickade bollen nästan rakt upp i luften. Bollens riktning skickade den istället vidare in i Charltons straffområde i en hög båge där en Charltonförsvarare såg ut att ha koll på att nicka bort bollen men Maynard-Brewer tyckte annat och försökte boxa bort bollen, vilket han inte lyckades med alls utan fick hjälp av en medspelare att hjälpligt rensa undan bollen. Bollen landar hos Blackett-Taylor som bara ska försvara bollen och hålla sin spelare borta men viker ned sig och blir av med bollen som spelas ut på högerkanten till en ytter i Orient. Han driver nedåt kortlinjen och Edun bjuder in honom genom att inte gå på tillräckligt nära och istället för att följa med honom hela vägen ned till kortlinjen så kastar han sig och försökte glidtackla ut bollen vilket han misslyckades kapitalt med. Bollen spelas snett inåt bakåt där en rad spelare missar bollen men till slut hamnar hos Beckles som skjuter in bollen vid bortre stolpen. Det är ett under hur bollen lyckas slinka förbi alla spelare trots att det är fyra Charltonspelare framför mål. Men detta misslyckandet speglar i stort lagets insats generellt, total håglöshet.

Hoppet är det sista som överger människan och det är bara att hoppas på en Lidnersk knäpp, i övrigt har jag svårt att se hur det ska kunna bli någon förändring som är värd namnet inom räckhåll. För tillfället parkerar vi på tolvte plats med en match kvar till att halva säsongen är spelad men det kan hinna förändra sig innan dagen är slut då Charltons match startade två timmar före de andra matcherna. Med tolv poäng upp till kvalplatsen ska det till ett mindre mirakel för att säsongen inte ska vara slut redan i februari. Även om man inte ska plocka fram de värsta olyckskorparna så måste man ändå beakta det faktum att det i sammanhanget bara är tio poäng ned till nedflyttningsplats. Faktum är att vi har tappat nio poäng på de fyra sista matcherna och de sista tre tappar vi alltså mot ett lag som inte vunnit på hemmaplan sedan 4 november...

I sammanhanget ska vi inte glömma att omnämna en kategori som får fullt godkänt idag och det är Charltons supportrar, 1 196 stycken av försålda 1 200 dök upp och hejade på sitt lag matchen igenom. Om Appleton har några som helst kunskaper om att coacha ett lag borde det vara en ordentlig väckarklocka att den tolvte spelaren som aldrig fick komma in på planen var den bästa!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2023-12-26, 17:45.