Det blev en efterlängtad vinst i en måstematch mot ett lag från de nedre regionerna. Det var inget övertygande spel från Charltons sida men i slutänden visade det sig att det var tillräckligt bra. Den mentala styrkan är i alla fall betydligt starkare än vad den var för både en och två månader sedan. Ytterligare två sexpoängsmatcher står på agendan, våga vinn!

Charlton startade med exakt samma uppställning som i lördags vilket var förvånande med tanke på att Hector nu fanns tillgänglig. Dessvärre saknades Aneke fortfarande efter hans känning i vaden borta mot Derby. Han har varit tungan på vågen när vi mött de bättre lagen och hans närvaro skulle nog vara ännu mer utslagsgivande i matcher som denna. Hos Cheltenham var det mest intressanta att Liam Kinsella startade som vänstermittfältare, son till legendaren i Charlton Mark Kinsella.

Matchen började slafsigt, mycket oordnat spel från båda lagen, men strukturerade upp sig lite allt eftersom. Båda lagen hade ungefär lika mycket bollinnehav men Charlton var betydligt giftigare i sina attacker. I en av dessa omställningar passade Coventry bollen till Watson längs högerkanten. Han bröt in lite och passade sedan sidledes in framför mål där Kanu mötte upp och behärskat styrde bollen förbi målvakten, mycket vackert. Charlton hade sedan, främst genom May, minst fem kvalificerade målchanser där de åtminstone borde ha satt två av dem men det blev antingen ett tillslag för mycket eller usel precision i skotten. May hade flera gyllene tillfällen men antingen sköt han mer eller mindre rakt på målvakten eller långt utanför. Känns nästan som om han blundar när han skjuter. I slutet av halvleken satte vi åter hjärtat i halsgropen när Isted först boxar ut en boll han borde greppa och Charltons försvar sedan ger bort bollen i eget straffområde två gånger. Som tur är det Cheltenham som står för motståndet, Derby, Bolton etc hade inte försatt de möjligheterna till kvittering men in till omklädningsrummet vi ändå gick med en bräckligt 1-0 ledning. Återstod bara att se om ledningen skulle hålla i sig när andra halvlek startade, vår statistik är ju allt annat än bra på att behålla ledningar i halvtidsvilan.

Utifrån vad som hade hänt i den första halvleken var åtminstone jag övertygad om att Charlton skulle komma in fulla av energi men istället verkade det som om de hade lämnat den i omklädningsrummet. Cheltenham bjöds in i matchen och helt plötsligt var det de som stod för de offensiva omställningarna. Stärkta av framgångarna fortsatte de att trycka på och med tjugo minuter kvar så var det Coventrys tur att köpa korv när han släppte in en forward i straffområdet. Hans skott var allt annat än hårt men Isted kunde ändå inte hålla bollen utan styrde ut den mitt framför mål till Sercombe som tackade och tog emot och bredsidade bollen in i öppet mål. Ridå.

Charlton såg inte ut att vakna till som man förväntade sig även om det nu blev lite mer spel mot Cheltenhams mål. Spelet fortsatte att vara allt annat än kontrollerat från Charltons sida medan skärpan fanns där i större utsträckning när Cheltenham anföll. Och så plötsligt med fem minuter kvar av ordinarie speltid tar Bakinson emot en lång boll från Dobson när han hoppar upp och tar ned bollen på bröstet inne i Chaltenhams straffområde, vänder om och med lite tur är bredsidan tillräckligt hård för att passera under hemmakeepern Southwood. Stärkta av det målet så började bollen rulla mellan Charltonspelarna med lite större självförtroende. Och ännu mer från ingenstans än deras andra mål så kom det även ett tredje. Efter ett offensivt inkast från Charlton som rann iväg i till Chaltenham som sparkade upp bollen som direkt sparakdes tillbaka av Dobson så jagade Small, Charltons bäste spelare för dagen, efter och försvaren halkar till och Small driver fram och in i straffområdet. Istället för att skjuta så passar han osjälviskt till May som efter alla tidigare missar inte kunde missa att knuffa bollen i mål från två meter och därmed var segersegillet förseglat. Ni som bemödade er med att läsa införrapporten kunde konstatera att jag förutsåg slutresultatet ganska väl även om det inte var så mycket som talade för det med tjugo minuter kvar att spela av matchen.

Vi kan nu räkna in sex matcher i rad utan förlust och två vinster vilket för oss upp på en fjortonde plats i en ganska tight tabell, dock bara tre poäng ned till tjugonde platsen. Härnäst väntar en blytung match när jumbon Carlisle kommer till The Valley på lördag följt av bortamatch mot nästjumbon Fleetwood lördagen därpå. Ytterligare två segrar där och jag skulle vilja påstå att saken är biff.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2024-03-05, 23:00.