Det är svårt att bli klok på laguttagningar och Nathan Jones är inget undantag när han gång efter annan väljer att starta Ladapo trots att karln sällan klarar av att hålla bollen med mer än två tillslag innan han blir av med bollen. Av samma anledning är det lika oförståeligt hur Bakinson lämnas utanför startelvan, han har tydligt visat i de två senaste matcherna hur mycket stabilare spelet blir offensivt efter han har kommit in.

Det mest positiva som finns att säga om dagens match var att vädret var väldigt fint. Solen värmde från en nästan klarblå himmel och kanske var det anledningen till att spelarna gång efter annan verkade vara någon annanstans. Båda lagen bjöd på ett mycket avvaktande spel och om det ibland var svårt att förstå syftet med vissa passningar så hjälpte inte tomten i mitten (Scott Oldham) till särskilt mycket utan förvirrade både spelare och pubik med sina minst sagt konstiga domslut. 

Att Stevenages huvudsponsor heter "GRILLA" hjälpte inte heller till att göra oss tittare klokare, speciellt inte i Sverige. Som tur var förvirrade det inte spelarna ytterligare, de verkade tillräckligt förvirrade ibland ändå. Sett över hela matchen hittade jag två spelare i Charlton som höll måttet och det var Hector i mittförsvaret och Kanu på topp. Hans självförtroende har vuxit mer och mer och han liknar många gånger Carl Leaburn i sin något yviga stil men har den klart bästa bollkontrollen i laget idag trots svåra och tilltrasslade situationer. Thomas och Watson hade jag starka tvivel över innan matchen och de förstärktes under matchen. Ness ersatte Watson när han skadade sig och gjorde det med den äran, liknade mycket mer den Ness vi såg förra säsongen. Aneke hade inte sin bästa dag på jobbet men det räckte ändå med råge för att utklassa Ladapos tidigare eskapader och som nämnts tidigare så blev anfallsspelet flera klasser bättre när Bakinson kom in istället för May, den sistnämnde gjorde en av sina mest slätstrukna insatser.

Charlton hade erbarmligt svårt att skapa målchanser även om det till slut blev en del halvchanser som inte förvaltades eller där bollen rann förbi alla spelare. Desto mer förvånande var det att det korta manskapet i Stevenage gång efter annan vann nickduellerna i Charltons straffområde. Det var med en ordentlig gnutta tur att Isted kunde freda sitt mål då Stevenage hade två mycket kvalificerade målchanser vid den här typen av situationer men bollen nickades utanför. Som Curbishley tydligt noterade efter matchen så kan man inte låta det andra laget i lugn och ro mata in inlägg efter inlägg, man måste ligga närmare på sin forward som ytterback. Något som Thomas kapitalt misslyckades med. Stevenage spelare var generellt ett huvud kortare men lyckades alltså ändå vinna kampen om bollen i luften vilket borde få Nathan Jones att klia sig lite i huvudet.

Till stora delar var matchen ett sömnpiller och det var mest domaren Oldhams smått katastrofala domslut som ur ett objektivt perspektiv lättade upp stämningen ibland. Som när Thomas regelrätt sköt bort bollen i en tacklingssituation och domaren först inte gjorde någonting. Några sekunder efter att bollen hade rullat över linjen dömde han helt plötsligt frispark för bortalaget för att sedan helt plötsligt varna Thompson som fullt förståeligt var totalt oförstående.

Matchen slutade helt rättvist oavgjort och mållöst och Charlton ska ändå vara mest nöjda med det, vi har nu tio matcher i rad utan förlust. För Stevenage var det andra 0-0 matchen i rad vilket gjorde att de tappade lite mark i kampen om den sista kvalplatsen. Närmast väntar nu Barnsley hemma som får anses vara klassen bättre än Stevenage. Kanske ändå att de försöker föra matchen mer än vad Stevenage gjorde och att det, om vi klarar av att hålla tätt bakåt, är ett spel som passar oss bättre. Kontraktet är långt ifrån säkrat och det behövs minst en seger till, helst två, för att vi ska kunna känna oss säkra. Kanske att Charlton kan blixtra till mot bättre motstånd som de gjorde mot Derby för drygt en månad sedan?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2024-04-01, 23:00