Det brukar ju heta att släkten är värst, och nog var det så den här gången. Charltons tre poäng blev till en när Lavelle fick sista ordet.

Äntligen ligaspel igen och äntligen resedags för Swedish Addicks. Ett gäng glada medlemmar hade tagit sig ända upp till Cumbria och Brunton Park för drabbningen mot Carlisle. Undertecknad var dock inte en av dem.

De tillresta fick se en Charlton-elva i svart som tog sig an det blåklädda hemmalaget. Man dominerade spelet men hade som så ofta svårt med effektiviteten. Första halvlek tedde sig ganska långsam fram till de sista tio minuterna, då Charlton radade upp några bra chanser. Den bästa helt klart Corey Blackett-Taylors stenhårda skott i stolpkrysset. Även hemmalaget fick en chans när Michael Hector drällde med bollen, men då stod Ashley Maynard-Brewer där han skulle.

Pausvilan gav bra med energi till Londonlaget, som höjde tempot i andra halvlek. Med nio minuter spelade lade Conor McGrandles fram bollen till Alfie May, som vandrade in i straffområdets högra hörn. Tennai Watson överlappade i full fart, fick bollen och tog sig förbi sin back. En snygg passning snett inåt bakåt nådde en framstormande Blackett-Taylor som bredsidade in sitt sjunde mål för säsongen.

Hemmalaget fick dock tändvätska av ledningsmålet och tryckte på för en kvittering. Målet var likt det föregående, och det var ett bekant ansikte som avslutade anfallet. Före detta Charltonspelaren Sam Lavelle fotade in kvitteringen efter att ha fått tid att stoppa bollen och sikta inne i straffområdet.

Matchen gick in i ett nytt skede med öppnare spel, som ledde till flera chanser för Charlton. Tyvärr stod den långe Tomáš Holy i vägen. Surt att missa tre poäng mot ett motstånd som kändes överkomligt. Förhoppningsvis tyckte de tillresta svenskarna ändå att det hela var värt turen. Mer om det får vi säkert i en resekrönika vad det lider.

Härnäst för Michael Appleton och hans killar väntar Cheltenham hemma på The Valley.  

Artikeln skriven av N-M Lundsgård, 2023-11-26, 23:23