Efter att ha gått som tåget i en och halv månad så känns det som om ångan har tagit slut hos Charlton. Främst är det försvaret som vacklat och bjudit på det ena efter det andra och som bjudit in motståndarna till att detronisera oss. Inte blir oddsen bättre när vi nu ställs mot ett Wigan som har rakt motsatt formkurva men det är bara bryta ihop och ta nya tag, ny match är lika med nya möjligheter.

Hur människans mentala inställning påverkas finns det en kader böcker att läsa om, det är sällan någon lättsmält litteratur. Än krångligare blir det när man kopplar detta till en grupp och hur den påverkar dynamiken. Sverige är ju ganska känt som ett land som presterar bättre i lagsammanhang än dess individuella kvaliteter och det bygger mycket på en mental inställning att vi kan, tillsammans. Jag har absolut inga svar på vad som hänt i Charltons trupp men det är uppenbart att något väsentligt har försvunnit, framför allt så finns inte glädjen där. Det som oroat mig mest de senaste matcherna är att den ständige påhejaren Dobson hänger med huvudet, tar inte löpningar tillbaka och gör ingripanden som man normalt annars inte sett. Att Aneke skulle bli skadad igen var knappast någon högoddsare men vi som känner till hans meritlista förvånades kraftigt när Appleton valde att starta honom två matcher i rad. Utmana aldrig ödet, det slår hårt tillbaka!

Nu har vi en halvlek att luta oss tillbaka på i förlustmatchen mot Bolton utan gjorda mål men också inga insläppta mål. Och det är väl det som Appleton har att bygga på. Trots att han mer eller mindre jobbat med en konstant fyrbackslinje så svajar det betänkligt och vad gör man åt det? Jag ser två möjliga alternativ, ta in Ness till förmån för Hector eller Jones på mittbacksplatsen och/eller flytta ned Dobson som mittback. Avsaknaden av kommunikation är påtaglig och i många fall helt avgörande för att motståndarna fått de frilägen som de har fått. Jag vet inte om det är jag som är enögd men jag kan inte erinra mig att Charlton närmelsevis fått lika eleganta målchanser som vi erbjudet våra motståndare.

Wigan har tre raka vinster och är förmodligen fullpumpade med självförtroende trots att de fortfarande ligger fyra placeringar efter Charlton och fyra poäng färre inspelade. Den senaste segern mot Shrewsbury kanske man trots resultatet ska ta med en nypa salt då Shrewsbury fick sin mittback Dunkley (fd Wigan) utvisad redan efter fyra minuter. Segern dessförinnan mot tvåan Oxford var desto mer imponerande och med tre raka 2-0 segrar är förmodligen självförtroendet på topp! Favör av hemmaplan mot ett Charlton som hamnat i svacka, då kan det väl bara gå på ett sätt? Psykologi är som sagt en konstig kunskap, man kan säga att den är lite som Ryssland och Putin. Det finns alltid en logik att finna i de ologiska beroenden som utgör beståndsdelarna för händelsekedjan.

Vi får kanske hoppas på att Wigan känner sig lite självsäkra och övermodiga och att Appleton lyckats få sitt manskap att repa mod så kan det nog ändå bli någon eller några poäng för Charlton att inkassera och ta med sig hem till SE7. Men då måste de kriga bättre än de gjort i de två senaste matcherna. Trots mina tankar kring försvaret har jag svårt att se att Appleton ändrar mer än en spelare jämfört med föregående match. 

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2023-10-31, 09:00