Charlton tog en välmeriterande seger efter en väl genomförd match där de inte gav upp trots ett sent ledningsmål för QPR och sedan med lite tur vann den efterföljande straffläggningen. 

Förväntningarna inför mötet i Ligacupen (Carabao Cup) var generellt inte alltför högt ställda. Dels så vet vi ju att Charltons cupfacit är allt annat än bra och motståndet i form av QPR i Championship som i lördags tvålade till Middlesbrough stärkte ju inte Charltons aktier. I måndags uttalade sig Garner att det var av största vikt att hitta en "vinnande kultur" i laget och att inställningen var att vinna alla matcher oavsett om det är ligan, Ligacupen, FA-cupen eller EFL-Trophy. Nåväl, det är ju lätt att säga saker, en annan sak att omvandla det till praktik.

En första indikation var laguppställningen och det var ju inte direkt det laget som mönstrades mot Derby som sattes på plan, faktiskt bara tre av de som började mot Derby startade även mot QPR. Majoriteten av spelarna i gårdagens match återfanns dock i 18-mannatruppen från Derby men uppkryddat med några U21-spelare i form av Chin, Henry, Kanu och Ness vilket senare skulle visa sig ha en avgörande roll. Gilbey och Forster-Caskey fick möjligheten att visa att de hör hemma i en startelva och Payne fick chansen från start för första gången liksom Leaburn även om han har kommit in som avbytare i de båda föregående matcherna. Även QPR luftade sitt manskap men hade sex spelare kvar i startelvan från lördagens vinst hemma mot Boro. Det var således ett meriterat manskap som Charlton mötte.

TIll skillnad mot matchen hemma mot Derby i lördags så hängde Charlton med från start. Båda lagen var på tårna defensivt och kontringarna var allt annat än ofarliga även om försvaren utförde sin roll väl så att avsluten på mål till största delen lyste med sin frånvaro. Det dröjde en halvtimme innan Charlton kreerade sitt första avslut mot mål och strax före halvtidsvilan fick Charlton dubbla chanser men returen var en projektil som gick över ribban. Andra halvlek fortsatte i ungefär samma stil som den första fast avsluten mot mål ökade i antal. Båda lagen gjorde fem byten mellan 60 och 75 minuten vilket bidrog till att tempot mattades av något och det såg länge ut som att matchen skulle sluta mållös. Men med knappt tio minuter kvar tog QPR något överraskande ledningen på en chans som inte såg ut att vara en sådan. Lite för avslappnat spel defensivt från Charltons mittfält gav den från Leeds inlånade Roberts tillräckligt många extra sekunder att måtta in ett skott från straffområdeslinjen bort mot Wollacotts vänstra kryss, en stänkare så att nätet stod som en strut till stor glädje framför den månghövdade tillresta supporterskaran från QPR (2587 stycken, nästan halva publiken).

Till skillnad mot föregående säsong kändes det inte som om loppet var kört för Charltons del. Ingen hängde läpp och deppade ihop utan laget repade kollegialt mod och tryckte på för en kvittering. Det skulle visa sig ge resultat då U21-spelaren Henry som ersatt Dobson i 62 minuten fick till en drömträff på en retur strax utanför straffområdet. Om QPR mål var en stänkare så var det här en projektil som absolut kommer att göra anspråk på att bli säsongens mål! Kvitteringen kom i den 90 minuten och båda lagen hade sedan chanser att avgöra men matchen slutade oavgjort och gick sedan direkt till straffar. För Charltons del i tur och ordning Stockley, Kirk, Morgan, Henry och O-Connell.

Alla skulle visa sig hålla måttet och även QPR straffskyttar visade på både kyla och kunskap. Båda målvakterna var nära vid ett par tillfällen men det skulle visa sig att Wollacotts räddning med benen på QPR första straff var tillräckligt för att säkra segern. Bollen gick näst intill rakt på mål och Wollacott styrde bollen upp i ribban och ut och jag kan förstå den norske Johansens frustration över att millimetrarna var emot honom. O'Connells sista straff hade Dieng händerna på men bollen rann ändå igenom och in i mål och därmed var saken biff som det hade stått i Buster.

Charlton skall defenitivt inte skämmas över segern. I mina ögon var insatsen betydligt mer stabil än i matchen mot Derby och det kanske ger Garner lite att fundera över när det gäller att formera laget för de kommande matcherna. Oavsett vad vi tycker om att ligaspelet är viktigast så går cupäventyret vidare en omgång till vilket innebär åtminstone en match mer än vad som var beräknat. Att ett antal spelare är besvikna över att inte ingå i startelvan är normalt och om de fortsätter att prestera på träningarna så kommer deras chans att komma som inhoppare eller i startelvan. Säsongen är lång och det kommer att komma skador och avstängningar.

Artikeln skriven av Namn Namnson, 2022-08-09, 22:54. Uppdaterad 2022-08-10, 10:03.