Ingress, kort inledning om 2 - 5 rader

Charltons laguppställning bjöd på några förändringar i startelvan fast på avbytarbänken var det stor skillnad mot senast. Castillo som spelade från start senast och gjorde ett klart godkänt resultat fanns inte längre med i truppen. Burstow som igår angavs som högst otrolig spelade från start och sedan fick Lee spela på topp tillsammans med honom och Leko fick börja på bänken. Ungdomarna Campbell och Kanu fick inte åka med till stålstaden utan ersattes av Fraser och Stockley som båda överraskande var tillbaka från Covid/skada. Dessvärre saknades Inniss efter att han skadat låret, igen. Bara att hoppas att det inte är samma skada som höll honom borta en halv säsong.

När sändningen började kunde jag inte tro mina ögon, Hillsbourough är till hälften något som kan liknas vid en fotbollsplan och till hälften en leråker. Tankarna flög tillbaka till Tipsextra på 70-talet mitt i vintern men man känner verkligen att man är i League One när det tillåts att spela matcher på så uselt underlag. Matchen började sedan på allra sämsta sätt, Wednesday satte press på Charltons försvar från första sekunden och inom tre minuter hade de jobbat sig fram till tre hörnor. Det märks att det inte finns något självförtroende i laget för spelarna väljer alltid det sämsta alternativet och skickar ut bollen till ny hörna istället för att skicka ut den till inkast eller än hellre uppåt i banan. Charlton stod således på hälarna i leråkern redan från början och när de sedan irrade runt som yra höns och tappade markeringen vid en frispark i femte minuten kunde Byers mer eller mindre omarkerad nickskarva in bollen i bortre burgaveln. Den såg inte helt otagbar ut för MacGillivray men han stod enligt mig helt oförarklarligt med tyngden på högerfoten trots att frisparken kom från höger och då klarar inte ens Gordon Stewart av att kasta sig runt, 1-0 var ett faktum och naturligtvis en mardrömsstart!

Det värsta var att man såg att Charltonspelarna hängde med huvudena direkt och de gjorde det även om de fått med sig en inspark. Det verkar inte finnas energi i laget, inget självförtroende. Nåväl, lite bättrade de på sig men det är ängsligt och onödigt defensivt när de har gott om tid på sig och alldeles livsfarligt offensivt i trängda lägen. Charlton skapade ingenting offensivt allt medan Sheffield gång på gång tryckte på längs den leriga sidan av planen. Med halvtimmen spelad fick Matthews kliva av efter två smällar. Fem minuter innan fick han en armbåge rakt på halsen och det var en medveten rörelse från Sheffieldspelaren men helt otroligt lämnade domaren det utan ytterligare åtgärd. I samband med en hörna fick Matthews ytterligare en smäll och sedan var dagen all för honom.

Även om Charlton fick mer bollinnehav så kom de knappt in på den sista fjärdedelen av planen. Det är faktiskt häpnadsväckande hur de kan drälla med bollen genom att göra en helt onödig ytterligare dragning istället för att spela bollen framåt och ofta i det läget förlora bollen. Det suger musten ur spelarna att gång på gång vara på väg full fart framåt och tvingas tvärvända. Den klassiska devisen att spela tills domaren blåser fick signera första halvlekens slutskede. Lavelle tar inte sin löpning i tid och istället för att försöka reparera det misstaget så börjar han vinka efter offside trots att det inte är det. Där förlorar han flera viktiga meter och hinner inte täcka upp inlägget från Johnson vilket lämnar den kvarvarande backen som tar löpningen i mitten ensam med två Sheffieldspelare och Paterson kan trycka in tvåan från några meters håll. 

Efter halvtidsvilan kom Stockley in istället för Morgan och man märker direkt att bollen blir kvar lite längre i offensivt läge. Tio minuter får så Charlton den gyllene gratischansen de så väl behöver där Wednesdays vänsterback dräller med bollen och efter lite trassel får Burstow bollen framför fötterna strax bortanför straffpunkten. Hans skott är dock alldeles för enkelt och går rakt på målvakten, tredje målchansen han har sumpat på två matcher. Känns som om att han inte klarar av trycket, att han känner att det är så mycket som beror på honom. Efter en timme byts han ut mot Leko och tio minuter senare kommer sista bytet där Gilbey byts ut mot Fraser.

Det vore en överdrift att kalla det för stabilitet men sakta fick Charlton till lite bättre spel och framför allt så lyckas de hålla i bollen lite längre i offensivt läge. Riktigt farligt blev det inte förrän i andra stopptidsminuten när Stockley, i misstänkt offside, slår ett inlägg som klart och tydligt tar på armen på Sheffieldbacken. Trots att den assisterande domaren bara inte kan missa det så ger han inget tecken och det blir bara hörna. Ytterligare en tung förlust för självförtroendet men med tanke på skadeläget och motståndet så var det inte i den här matchen vi var tvungna att plocka poäng men bara tolv omgångar kvar och det är inte mer än åtta poäng ner till Morecambe som just nu ligger under nedflyttningsstrecket. Närmast väntar nu Sunderland som krossade Wigan borta idag och sedan Accrington (b), Gillingham (h), Burton (h), Wimbledon (b) och Doncaster (b). Gillingham, Wimbledon och Doncaster ligger alla efter oss så vinst i de tre matcherna borde mer eller mindre säkra ett nytt kontrakt. Vi får hoppas att vi får tillbaka Aneke och/eller Washington snart så att vi kan få lite bättre tyngd framåt för vi är tämligen uddlösa.

Curbishely sammanfattade det hela väldigt bra "We can't keep a clean sheet and we can't score" och då vinner man inga matcher. Man måste satsa betydligt mer med hjärtat för att åstadkomma det och den inställningen finns inte hos Charlton. För mig är det helt oförståeligt att vi har ett gäng spelare som inte gör sitt bästa och JJ hade uppenbarligen inte läst min analys efter förra matchen för det är samma typ av misstag även denna gång.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2022-02-26, 19:35.