I ett ruggigt, regnigt och blåsigt Northampton gjorde Charlton det som behövdes. Kanske inte riktigt en grisspelsvinst men långt ifrån något skönspel. Men tid tages i mål och när slutpoängen räknas ihop delas det inte ut någon bonus för snygga segrar. Trots den lite knackiga inledningen på säsongen så har vi med en match mindre spelad än de flesta känning på kvalplatserna, up the Addicks!

Bowyer gjorde inte mindre än fem ändringar i startelvan jämfört med tisdagsmatchen borta mot Blackpool. Det är en uttalad strategi utifrån matchschemat där nu två av åtta matcher på fyra veckor har klarats av, allt för att dels det nästan helt nya laget skall få en möjlighet att spela ihop sig och dels för att minimera skador på vitala spelare i det täta maatchandet. De yttre förutsättningarna igår var klassiskt Tipsextraaktigt á la 70-talet. Kraftiga vindbyar, som vi ofta har fått känna på under våra resor (senast förra året på väg mot Brentford), och ett ihållande regn som riktningsmässigt var direktimporterat från Göteborg.

Leagoe One är inte känt för att i första hand bjuda på skönspel och gårdagens match var inget undantag ifrån det. Mycket riv och slit, långa chansbollar som dansade okontrollerat i den starka vinden. I jakten på att krympa ytor och störa motståndarnas uppspel så var första halvlek ytterst chansfattigt. Northampton hade den bästa chansen när Amos gjorde en excepionellt bra reflexräddning på nick från nära håll. Bogle hade Charltons enda chans i samband med nick på en hörna men även om den gick mot mål så orsakade den inga problem för hemmamålvakten Mitchell.

I halvtid bytte Bowyer ut det unga lånet från Man U Levitt mot den mer etablerade Pratley. Det visade sig snabbt att det här var ett spel som passade Pratley betydligt bättre än Levitt och han orsakade direkt bekymmer för Northampton. När Charlton sedan fick en hörna i början av andra halvlek så visade han ingen nåd. En bra slagen hörna från Forster-Caskey nickades tillbaka från bortre stolpen av Inniss där Pratley dunkade in bollen i nättaket med sådan kraft att om det inte hade suttit något när där är det osäkert om den hade landat ännu, helt otagbart.

Stärkta av detta mål så började Charlton skapa en offensiv framåt som helt saknats i den första. Om första målet var snyggt så var förspelet till det andra ett skolboksexempel på hur man tar till vara på när motståndarna har lyft upp hela laget. Amos plockade ned en frispark och sköt en hård utspark långt ut på kanten in på Northamptons planhalva. Doughty jagade efter och bröt in från kortlinjen och slog ett lågt och hårt inlägg. Nu nådde inte bollen fram till tänkt adress men det spelade mindre roll då den istället tog på hemmaspelaren Sowerby som inte lyckades bättre med sin rensning än att den landade i eget mål. 

Bowyer vädrade sedan Washington och Shinnie till förmån Doughty och Williams med ca 15 respektive 25 minuter kvar att spela. Williams gjorde inte någon av sina bättre insatser och det var helt klart en matchtyp som inte passade honom särskilt väl. Northampton gjorde sina ansatser att åter komma tillbaka i matchen men Charltons än så länge mest stabila lagdel backlinjen släppte inte till några luckor. Några halvchanser blev det men Amos sattes egentligen inte på några prov förutom den där nicken i första halvleken.

Med en match mindre spelad än nästan alla andra lag som ligger framför Charlton i tabellen så är det bara tre poäng upp till fjärdeplatsen och sex upp till förstaplatsen där de nu parkerar på åttonde plats. Fyra matcher i rad utan något insläppt mål och ingen förlust är ju oerhört glädjande. Närmast på tur står Oxford som ligger under nedflyttningsstrecket. Ett lag som leds av Karl Robinson, en man vi hejade på så där lätt vänskapligt man gör när man kommer ned i frukostmatsalen på hotellet i Swindon för fyra år sedan. Med tanke på att vi fortfarande har spelare som inte gjort entré, t.ex. Maddison så ser det för tillfället väldigt hoppingivande inför den kommande framtiden!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2020-10-25, 12:18.