En liten men lycklig skara fick se Charlton bärga segern. Det såg dock värre ut i paus. Trumfkorten fanns på hemmalagets avbytarbänk.

När detta skrivs är det snart julafton och därmed nästan två veckor sedan matchen spelades. Sedan dess har det hänt en del, både för Charlton och för England i stort. Nu är det inga 2000 som får gå på match, vilket det däremot var den här helgen. En utvald och utspridd skara befolkade The Valley under Londonderbyt mot AFC Wimbledon, och fick en rikligt garnerad lussebulle till match.

Startelvan pryddes av Marcus Maddison och Omar Bogle, samtidigt som Dylan Levitt och Deji Oshilaja återvände till truppen efter covid-isolering. Akin Famewo saknades på grund av skada medan Albie Morgan fick sitta hemma och isolera sig. Motståndarlaget hade som väntat Charltons akademiprodukt Joe Pigott på topp från start.

Hemmalaget inledde matchen med mycket boll, om än med inte alltför mycket chanser. Wimbledon började trevande men växte så småningom in i matchen. Shane McLoughlin och förutnämnde Pigott hade ett bra samspel och den senare var också den som avslutade på mål ett flertal gånger, med räddningar från både målvakt Ben Amos och Chris Gunter (på mållinjen). 

Trots Wimbledons stundtals pigga attityd var det Charlton som dominerade bollinnehavet, vilket betalade sig i 37:e minuten, när Conor Washington vek in från vänstersidan och smekte in bollen i bortre hörnet via försvararen Terell Thomas. 1-0 Charlton!

Glädjen blev dock kortvarig, då Wimbledons ständigt närvarande Pigott fem minuter senare tog emot en långboll inne på Charltons planhalva, skapade sig lite utrymme och pangade in ett skott från drygt 20 meter. Släkten är värst! Strax därpå var det dags igen, när Wimbledon fick en hörna som Charlton inte kunde rensa ordentligt. Inlägget som följde nådde den omarkerade Daniel Csoka som prompt nickade in ledningsmålet för det gulklädda bortalaget.

Lee Bowyer lär ha sagt några väl valda ord i paus, eftersom det var ett betydligt hungrigare Charlt​on som kom ut från omklädningsrummet. Riktigt alla var dock inte så alerta som bossen önskade, vilket efter 53 minuter ledde till ett dubbelbyte. Ut med Omar Bogle och Alex Gilbey, in med Jonny Williams och Chuks Aneke. Hemmalaget tryckte ​​​​​​nu på ordentligt, och dryga tio minuter efter bytet kom utdelningen. Forster-Caskey var snabbt framme på en retur i Wimledons box efter ett vasst skott av Aneke. 2-2 för Charlton!

Knappa minuten senare var den andre avbytaren framme. Jonny Williams placerade in ledningsmålet efter fint förarbete av den ständigt aktive Gunter. Med ordningen återställd backade våra Addicks hem och såg till att kontrollera spelet istället för att öppna sig för mycket. Vid 84 spelade minuter kom Ben Purrington in istället för Maddison för att ställa om laget till en femmannabacklinje. 

Taktiken funkade bra. De pigga inbytta benen såg dessutom till att skapa mer oreda för Wimbledon. Aneke tog sig igenom på en kontring och pangade in 4-2 bakom Trueman. Med en av matchens sista sparkar tog Purrington chansen att sätta den definitiva spiken i kistan när ett skott från Williams gav en fördelaktig stolpretur. 5-2 till Charlton och uppflyttning till femte plats i tabellen! En glädje som förstås blev kortvarig efter den lite knackigare matchen mot Swindon. Nya tag mot Plymouth, som är nästa lag till rakning.
 

Artikeln skriven av Nils-Martin Lundsgård, 2020-12-23, 23:14