När man läser kommentarerna från vår tidigare med rätta hyllade tränare efter den här matchen får man intrycket av att det var spelarnas brist på inställning till uppgiften som orsakade debaclet i Burton. Kan så vara, men backlinjens formering får Bowyer själv ta på sig.

Gunter, t ex har under vår lång segerrad okt/nov hela tiden spelat ytterback. Matthews har tidigare tagit mittbacksposition, exv i 2-0 vinsten borta mot Portsmouth. Men nu kastades detta om. Varför? Pratley är och förblir en nödlösning som back. Och. Pearce, ej fullt matchtränad enligt Bowyer fanns ju ändå på bänken! Med tanke på hur virrigt det såg ut hade en enbent Pearce platsat och borde kommit in redan efter Burtons första.

Sen tror jag det ligger något i att spelarna var segersäkra redan innan match. Man hade lite till mans känslan av att Burton måste vara rätt dåliga; sist i ligan och dålig målskillnad. (Hemmaförlust mot Northampton i lördags med klara siffror, t ex) Skärpan redan från start tyder på det. Burtons inställning var dock den rakt motsatta. De hade av sin tränare boostats å det grövsta och vuxit till en Goliat. Charlton skulle denna kväll få sig en överraskning och så blev det. 

En osäker backlinje pressades hårt av Burtons kontringsspel som skördade framgång direkt. Den gode Amos testades tidigt och redan i nionde minuten lämnades han ensam efter ett nonchalant bolltapp i försvaret. Utrusningen var på väg att lyckas men vår målvakt tappade bollen förbi sig och den kunde sen stötas in av den påpasslige brewern.

Charlton satte huvudet under armen och försökte ta tag, få lugn, men Burton ville annat. Det såg inte bra ut på något håll och när sedan Amos ger bort bollen till en framrusande Burtonspelare som enkelt chippar den över honom står det 2-0. Misstag som detta händer men sammantaget var det symtomatiskt för matchen, särskilt första halvlek som faller helt i Burtons smak. Ett för ivrigt och desperat Charlton kontrades effektivt. 

Charlton reducerar innan halvlekens slut i en rörig situation efter hörna. Smyth får till en nick mot mål i röran och returen är han först på och dammar in bollen i nätet. Välbehövligt och nu tänkte man att Charlton skulle ta över i andra. Men icke. I förspelet till Burtons tredje mål ses ett kortpassningsspel mellan tre omarkerade Burtonspelare till höger strax utanför straffområdet efter en kort hörna. Bollen spelas in på höjden, nickas mot mål av en av tre andra Burtonspelare som står där tillsammans med endast två av våra. Var är alla?! Ingen mer addick i närheten i alla fall. Amos gör en halvräddning på nicken och returen är förstås Burton först på. 

Därefter sker något som ändå får upp mungiporna på oss charltonsupportrar något. Anekes konstmål måste vara omgångens snyggaste! Ett inspel i straffområdet. Aneke tar rätt hårt uppvaktad emot bollen på bröstet och, vänd med ryggen mot mål, vrider han in den med en cykelspark i bortre gaveln. Ett klassmål. Aneke kom in i stället för Bogle redan efter en dryg halvtimme i matchen. Han gjorde skillnad. Framåt. 

Men bakåt?? Burton gör sitt fjärde mål efter ännu ett taffligt och uruselt försvarsspel där hemmalaget gör precis vad de vill i vårt straffområde. Vid målet kliver Burton helt sonika bara in och går förbi vårt försvar och drar in bollen. Precis så. Enkelt. Charlton släppte där in sitt fjärde mål mot höstens sämsta lag. För det är det som sker: Charlton ger bort samtliga mål i ett valhänt och tveksamt försvar, målvakt inräknad. 

Bowyer talar efteråt om att detta får bli en väckarklocka. Det är ingen walk in the park som väntar i någon match. Och på lördag står Ipswich på tur i ännu en bortamatch. Har Charlton vaknat då? 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2020-11-25