Så kom den till slut den efterlängtade segern, det känns som om det är minst ett år sedan sist och på sätt och vis är det ju det! Segern var rättvis och borde varit betydligt större vilket gjorde matchslutet onödigt spännande. Nu gäller det att bygga vidare på allt som gjordes bra och göra det ännu bättre framöver så att vi kommer tillbaka på det vinnande spåret.

Charlton kom till spel med mycket negativt i kappsäcken i form av skador, avstängningar, negativa uttalanden av Bowyer och inte minst många dåliga resultat. Med bara två segrar på de tio senaste matcherna och den senaste segern 15 december var det verkligen på sin plats med en ny seger. Även om motståndet tabellmässigt inte imponerade så har sådant motstånd tidigare under säsongen allt som oftast slutat med förlust, så det var verkligen dags för ett trendbrott på många fronter.

Det blev åter tre ändringar i startelvan men framför allt en förändring från 3-4-3 till 4-3-3 vilket kändes mer stabilt utifrån hur den roterande backlinjen har sviktat gång efter annan. Inför matchen var det mycket snack om att Barker skulle få ta plats som mittback men han blev kvar på bänken matchen igenom. Matchen utvecklades som så att hemmalaget hade det mesta bollinnehavet medan Charlton stod för det konstruktiva spelet och skapade flest chanser. Under första halvlek skapade Charlton en rad kvalificerade chanser och med bättre självförtroende kunde de ha varit i ledning med både två och tre mål. Som farligast var det för tredje matchen i rad på vänsterkanten i form av den inlånade Millar som springer snabbare än en Duracellkanin. I slutet ah halvleken kunde det ha slutat lite illa när Charltonprodukten Hanlan i Bristol fick en chans men också snedträff. Trots ett spelmässigt övertag från Charlton så gick de till halvtidsvila mållöst, i sammanhanget ett fall framåt vad gäller inga insläppta mål.

Andra halvlek fortsatte ungefär på samma sätt som den första slutade och Charlton stod mestadels för kvaliteten men fortfarande saknades skärpan framför mål. Med cirka 20 minuter spelade fick Charlton en hörna och att det gäller att ta till vara på de fasta situationerna var något Forster-Caskey tog på orden. Hörnan var låg och hård och studsade några meter innan målet och smet in vid den första stolpen. Bristols försvar och målvakt kan tyckas borde ha agerat bättre men de blev väl helt enkelt överraskade att bollen landade ca 10 meter från där de förväntade sig och målvakten var därmed också felplacerad. Tio minuter senare borde ledningen dubblats men varken Bogle eller Schwartz lyckades ta vara på Smyths hårda och låga inlägg. 

För att skapa lite onödig spänning på slutet upprepade Charlton sin negativa trend med en utvisning i matchens slutskede när Morgan drog på sig sitt andra gula kort på tio minuter med fem minuter kvar att spela. Som en konsekvens fick Smyth kliva av efter bara 18 minuter på plan till förmån för Gilbey som fick förstärka försvaret i matchens slutskede. Trots ett par chanser för Bristol Rovers så hade även Charlton ett par chanser men alla mål var redan tillverkade och man kan verkligen säga att Day made Bowyers day. Jag noterade också att hemmalagets reservmålvakt bär namnet van Stappershof som för tankarna till Steppenwolf som ju bekant skrev "Born to be wild" och det lyckades ju Charlton med denna gång. Den musikgruppen bildades av John Kay vilket också rimmar väl på Bristol Rovers förstemålvakt Joe Day som ju bidrog till att Charlton kunde fira vilt!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2021-01-19, 21:00.