Vi borde vunnit mot Bristol C, vi kunde kanske även vunnit igår. Samtidigt, den otur vi hade med matchklockan i onsdags hade vi tur med mot West Bromwich. Det är små marginaler i Championship, men det glädjande är att vi hänger med mot topplagen trots skadedrabbad och nästan halverad trupp. 

Det är som om det finns en uppdämd längtan efter framgång i Charlton som förening efter flera år av berättigad frustration, inte minst hos fansen. Till denna säsong fanns farhågor om att Charlton skulle bli ett stryklag, men så har det inte blivit. Framgångarna har utlöst en närmast euforisk stämning på läktarna som självklart även sporrar alla i hela föreningen. Spelarna visar en fantastisk lojalitet till Bowyer och vice versa. Med ett bollvinnande och snabbt passningsspel och en hungrig offensiv är Charlton farliga för alla i serien. 

Inför matchen mot West Bromwich var tio spelare i truppen på skadelistan. Flera av dessa nyckelsspelare och det skapade nervositet. Man befarade att ett möte med serieledarna på deras hemmaplan skulle kunna bli en förnedring. Trots dessa utsikter hade 2000 addicks rest upp i det för dagen synnerligen regntunga Midlands för att göra sitt. Och som de gjorde det. Av sändningen att döma var det bara vid hemmalagets mål som övriga på den slutsålda arenan kunde göra sin röst hörd. Fantastisk bortasupport drev sitt lag till stordåd! 

Matchen började bra med högt passningstempo från båda lagen men det var hemmalaget som tog ledningen. Solly kom på efterkälken i ett anfall till vänster och inspelet bakom Charltons desorienterade backlinje var perfekt och kunde inte avstyras av Sarr. 1-0 redan efter tio minuter och man befarade det värsta. Men det nya Charlton steppade upp och kvitteringschanserna lät inte vänta på sig. Fullständigt respektlöst gick Charlton till anfall och chanser för Bonne, Gallagher och Solly kunde mycket väl resulterat innan återigen Gallagher i kanonform utförde en vändningen, ett konstnummer, i hemmalagets straffområde och fick till ett skott som med tur räddades. Returen var Sarr framme på men även det skottet täcktes desperat av hemmalaget. 

Andra halvlek. Det ska erkännas. Charlton räddades från ett smått hopplöst underläge med två mål av sin målvakt Phillips. Det var riktigt svettiga räddningar på frilägen och när dessa inte resulterade arbetade Charlton sig in i matchen igen och tog åter över händelserna. Efter en kvart var det dags. En krossboll från högerback till vänsterback - Solly till Purrington - längs Albions straffområdesgräns läggs snyggt upp för Cullen som drar till. Bollen räddas av försvarare men Bonne var där han ska vara och nickar in bollen i nät. 1-1. 

Kampen blev inte mindre efter detta. Efter en brutal tackling med dobbarna före visas en av hemmalagets spelare ut och planen öppnar sig för Charlton. Trots det är det West Bromwich som tar ledningen och det kan vara så att jag är något färgad när jag säger att det var ett orättvist ledningsmål. 2-1. Charlton hade stått uppriktigt väl mot favoriten och att komma i underläge tio minuter kvar var nästan lika tungt som slutet var i förra matchen.

Men Charlton visar bland alla andra tillgångar upp en enorm moralisk styrka och någon form av rättvisa skipas när vi tilldöms en straff i övertidens fjärde minut! Cullen får lön för sin träning på just det gebietet i Taylors frånvaro och matchen slutar 2-2.

Jag tror vi återigen överraskade en av de mer etablerade motståndarna i Championship. Och det med några av våra bästa spelare skadade. I nästa match möter vi Preston som, undataget Charlton, är något av höstens lag. Matchen går på The Valley med Swedish Addicks på plats.

Väl mött bröder! 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2019-10-27