Det var det. Den på många sätt märkliga säsongen 19/20 är över. Charlton åker ur Championship redan efter en säsong och ska åter in i skuggorna i League One. Nästa kamp blir att klara av en omstart överhuvudtaget. 

Jag kommer inte att orda mycket om Charltons match i Leeds. Det finns inte mycket annat att säga än vad Bowyer själv konstaterade efteråt: "They were in a diffrent level to us". Jag dristade mig innan matchen att säga att min känsla var att det skulle bli lite som när Sverige skulle möta Sovjet i hockey förr. Man visste hur det skulle gå, men kanske... om vi kunde hålla nollan den första kvarten...och få första målet. 

Nu var det så att redan klara seriesegrarna Leeds kom ut med ett toppat, spelhungrigt, supermotiverat lag med ett sjävförtroende och spelglädje som glimrade matchen igenom. Charlamov, Krutov, Michailov, Fetisov och Kasatonov i dubbla upplagor på plan. Charlton var inte i närheten av att hålla i spelet en enda minut. I stället nertryckta med samtliga spelare i eget straffområde som desperat slog undan bollen eller tappade den ut över sidlinjen i ohotat läge bara av chocken av den kraft som Leeds stod för. Fysiskt store Sarr blev ett rundningsmärke till vänster i straffområdet. Och han var inte ensam. Charlton hann helt enkelt inte med. 

Om nollan i en kvart skulle vara något som skulle kunna göra att Leeds frenesi mattades av så sprack den förutsättningen också. I 13' min: Ett inlägg till en helt omarkerad vit, White, mitt framför mål strax utanför straffområdet som ohotat och lugnt tar ner, siktar och drämmer till bollen in i Charltons nätmaskor. Otagbart hårt för Phillips, som ska sägas återigen var Charltons bästa spelare (ingen högoddsare på att han kommer att lämna för bättre lag nästa säsong). Hela Charltons lag stod nertryckta i egen målgård. 

Och så fortsatte det. Det stod helt enkelt klart att det var inte på Elland Road som Charltons öde skulle bestämmas denna kväll.  Det var till slut i Brentford, som vi i Swedish Addicks har följt på flera sätt under säsongen både med besök på Griffin Park och med tipskupong "i näven". Nu hade The Bees möjlighet att vid vinst mot Barnsley gå upp i Premier League, och om de klarat det skulle Charlton också klarat sig. Men Barnsley gjorde det som Charlton inte klarade av och besegrade sin Goliat - med ett mål på övertid!! Ett mål som skickade dem själva upp över nerflyttningsstrecket och Charlton ner i League One. 

Säsongen går till historien som en av de mest turbulenta för både fotbollen och världen i stort. För Charltons del med ständiga kast mellan hopp och förtvivlan när det gäller framtiden för klubben. När vi i början av året precis börjat se det arabiska ljuset i den belgiska tunneln och kontrakt förlängs med nyckelpersoner, så släcks det åter i interna ägarkonflikter och granskningar av EFL som fortfarande pågår.

Framtiden för Charlton Athletics FC är mycket oviss. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2020-07-23