Charlton överraskade de flesta när de repriserade Wembleymatchen med att vinna öppningsmatchen borta mot Blackburn genom att göra alla mål, inklusive Blackburns. En lysande start och högst oväntade men varmt välkomna tre poäng!

Bowyer satte en för mig ganska oväntad formation på planen med en slags 3-5-1-1-formation som dock mestadels såg ut som 5-3-1-1-formation när Charlton mestadels försvarade sig. I sin trebackslinje, där Pearce styrde som lagkapten,  satte han tre mittbackar så på den fronten var det ingen som behövde känna sig utanför. Som väntat spelade Taylor ensam på topp med Williams bakom sig i en ganska fri roll. Oväntat för mig var att Harriott inte ingick i truppen, månne är han ännu inte helt klar? Med en backlinje bara bestående av mittbackar flyttades höger- och vänsterbacken upp på mittfältsflyglarna istället vilket skulle få en avgörande roll så småningom. Forster-Caskey styrde i maskinrummet medan Pratley var avsatt för att punktmarkera Dack.

Blackburn kom till start med i stort sett alla sina nyförvärv och tog som förväntat hand om matchen. Under den första halvtimmen fick inte Charlton låna bollen särskilt ofta och var som lägst nere på 35 % bollinnehav.  Blackburns ackilleshäl förra säsongen var oskärpan i avsluten och trots gedigna förstärkningar i truppen så kvarstod denna brist rakt igenom hela matchen. Trots 14 avslut så var det bara 2 som hade sikte inställt innanför målramen och ändå gick ingen av dessa direkt i mål. Som vanligt när ett lag trycker på så ges det möjligheter för motståndarna att sticka upp och efter ca 35 minuter högg Taylor som en kobra när han bröt en passning, snabbt forcerade framåt, bröt in åt vänster och sköt. Blackburns målvakt kunde med viss ansträngning tippa bollen utanför och det gick inte att ta miste på Taylors besvikelse. Knappt tio minuter senare gick det betydligt bättre och det var starka deja vu känslor när Williams inlägg från höger gick förbi Taylor men där Purrington helt "Purrfekt" dök upp som gubben i lådan och på halvvolley tryckte in ledningsmålet. Nästan en exakt kopia från Wembley och Purrington har därmed gjort två mål totalt under sin tid hos Charlton och icke för ty gjort mål två matcher i rad! En skön känsla för grabbarna att ta med sig en leding in i halvtidsvilan.

Matchbilden förändrades inte nämnvärt i andra halvlek. Blackburn tryckte på och Charlton försvarade sig allt som oftast väl. Trots en tämligen solid backlinje i första linjen var det ändå många vunna bollar som sedan enkelt slogs bort. Sarr visade kanske inte nämnvärt att han lärt sig från misstaget på Wembley och ett slarvigt pass knappt tio minuter in i andra halvlek orsakde en hörna för Blackburn. Hörnan slogs av Downing som hittade  Johnson som satte pannan till. Dijksteel var perfekt placerad på linjen och kunde nicka undan, dock inte bättre än att den tog i huvudet på Phillips som en projektil och sedan in i eget mål. Objektivt en riktig drålig situation som man kan skratta gott åt som åskådare, spelarna var dock allt annat än glada. Ja förutom Blackburnspelarna då. Dijksteel skall dock inte lastas för målet och han gjorde en mycket solid insats, hoppas verkligen att RD inte säljer honom till Middlesbrough som är mycket intresserade.

Med en tredjedel kvar att spela av matchen fick den nyinlånade Gallagher göra sin debut och det var inte helt oväntat Sarr som fick kliva av vilket medförde en del justeringar i uppställningen. Sarr gjorde inte en bra insats och är nog den som ligger närmast att bänkas om någon mittback skall väljas bort. Gallagher gjorde en lovande insats och han kommer nog få mycket speltid framöver. Blackburn stod ånyo för det mesta av det kreativa men efter en attack lyckades Charlton få till en hörna med cirka kvarten kvar att spela. Hörnan slogs av Forster-Caskey som hittade Pearce som nickade bollen mot mål. I bollens färdriktning stod en omarkerad Taylor som knixade till bollen så att den fick en ändrad bana vilket var tillräckligt för att överlista Walton i Blackburnmålet. Tony Mowbray var inte lika imponerad över sitt försvars insats i den eller andra situationer. Blir ändå smått parodiskt när han säger att de har problem med försvaret och med avsluten, inte mycket som stämmer då egentligen, eller?

Trots sex stopptidsminuter lyckades Charlton reda ut stormen och avancerade därmed från den sjundeplats som de hade inför säsongen tack vare begynnelsebokstaven till en meriterande tredjeplats. Då har vi i alla fall varit på kvalplats den här säsongen också :) Närmast står Stoke på menyn i den första hemmamatchen för säsongen. De är nog inte nöjda efter sin inledande förlust hemma mot QPR och lär vara ute efter revansch mot det bottenlagstippade Charlton. Att vara underdogs i stort sett alla matcher kan nog hjälpa oss väsentligt den här säsongen vilket är raka motsatsen mot förra säsongen då vi var favoriter i de flesta matcherna. Förhoppningsvis har vi tills dess förstärkt truppen med 4-5 kvalificerade lån.

Jag hade ack så fel i min tro inför den här matchen men den nesan bjuder jag på och gör det gärna igen!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2019-08-04, 09:34.