Charlton gjorde precis den fanatstiska insats de behövde och hade samtidigt marginalerna på sin sida i de andra matcherna och knep därmed tredjeplatsen, vilken enastående insats!!! Nu väntar Doncaster i ett dubbelmöte och det är det enda som står i vägen för en avgörande match på Wembley!

Idrott kan vara fruktansvärt när marginalerna inte är på ens egen sida och lika fantastiskt euforiskt fantastiskt när förutsättningarna är de motsatta. För några månader sedan var vi nästan uträknade att nå upp till en kvalplats. Sedan har formen vässats och förlusterna har varit lätträknade och helt plötsligt var vi uppe på ganska säker kvalmark. Inte nog med det, allt efter segrarna trillade in så var helt plötsligt en andraplats helt möjlig. Vid det tillfället var förstaplatsen så långt bort att den näst intill knapp var teoretisk möjlig. Men segrarna fortsatte och samtidigt började de andra lagen att vackla. Drömmen tog slut i och med förlusten borta mot Oxford och därmed ansåg många att det nu vara var att invänta kommande kvalspel, att det inte fanns någon mening att riskera skador eller avstängningar. I och med resultaten i den näst sista omgången var dock tredjeplatsen möjlig om tre saker uppfylldes samtidigt.

1. Portsmouth får högst ta 1 poäng.
2. Sunderland får högst ta 1 poäng (om de vinner måste Charlton vinna med 1 måls större marginal än dem + 5 mål till!)
3. Charlton måste vinna med minst 4 måls marginal.

Portsmouth spelade hemma mot Accrington Stanley och åkte på ett baklängesmål i 46 minuten och kvitterade sedan i 59 minuten. Trots ett massivt bollinnehav så var det gästerna som stod för de farligaste möjligheterna.

Matchbilden mellan Southend och Sunderland var otäckt likt Portsmouth vs Accrington. Southend tog ledningen i 43 minuten, Sunderland kvitterade på straff i 75. Skillnaden var en man med bruten näsa, Humphrey, som gjorde det avgörande målet för Southend i den 87 minuten.

Därmed var förutsättningarna i de två andra matcherna klara, allt låg plötsligt i Charltons egna händer. Eftersom alla matcherna spelades parallellt visste Charlton naturligtvis inte om detta innan utan uppdaterades löpande.

Bowyer rörde om lite i laguppställningen, mycket i linje med vad jag förutspådde inför matchen. Två större avvikelser förekom, Vetokele saknades helt på grund av skada och Forster-Caskey ingick inte ens i truppen, oklart varför. Att Sarr ersatte Pearce jämfört med vad jag hade trott var mer 50/50. Bowyer körde alltså på konceptet all in för att försöka nå en tredjeplats och därmed på pappret en betydligt enklare lottning i kvalspelet, Doncaster eller Peterborough istället för Portsmouth eller Sunderland.

Att det var vinst som gällde för Charlton och det med stora siffror rådde det ingen tvekan på, det var full fart från start mot Rochdale som har ligans sämsta försvar. Tyvärr var det ingenting Charlton nyttjade i den klena insatsen i oktober i bortamötet. I sammanhanget känns det ändå skönt att det hade krävts mer än seger i den matchen för att nå direktkvalivicering. Nåväl, tillbaka till The Valley. Både Taylor och Aribo var på bästa spelhumör. Innan den första kvarten hade passerat hade de haft två mycket kvalificerade målchanser, var! Skam den som ger sig och i den 19 minuten så öppnade Aribo målprotokollet för dagen med ett skott upp i nättaket efter att han själv brutit ett uppspel från Rochdale och sedan passat Taylor som sköt ett hårt skott som målvakten lämnade retur på. Istället för att ta hand om returen själv så passade han Aribo som hade bättre skottvinkel.

Det var mer eller mindre bara ett lag på planen och allt Rochdale kunde åstadkomma var någon enstaka kontring. Med dryga halvtimmen forcerade Taylor in i straffområdet ner till kortlinjen och passade snett inåt bakåt mot Purrington. En försvarande back kom emellan men istället för att rädda styrde han bollen in i eget mål. Och som det inte var nog med det så skulle det även bli ett tredje mål för Charlton och det 24:e för Taylor. En mycket tjusig djupledsboll från den egna produkten, 19-årige Morgan, frispelade Taylor som mötte bollen halvvägs in på Rochdales planhalva, placerade bollen bredvid målvakten och bollen rullade in i öppet mål. I halvtid fick de mycket beröm men samtidigt är jag övertygad om att Bowyer manade på sina mannar att förutsättnignarna var helt på deras sida, minst ett mål till grabbar!!!

Parker har inte varit någon stjärna så långt och dessvärre såg det inte mycket bättre ut idag. Missat öppet mål från två meter, ja det inger inte förtroende. Efter ett intensivt tryck så lyckades Charlton till slut få in det förlösande fjärde målet med kvarten kvar att spela. Även denna gång var Morgan inblandad då han spelade vägg med Bielik och rullade upp både försvar och målvakt på läktaren. Morgan var lite senare nära att göra sitt första mål men Rochdales keeper gjorde en kvalificerad räddning. Trots fem minuters stopptid så fanns det inget som stoppade Charlton idag och de kunde mycket nöjda, kanske mer än nöjda, kassera in sin andra raka 4-0 seger på hemmaplan samt två kvalmatcher mot Doncaster.

Som en liten passus så konstaterar jag nöjt att AFC Wimbledon klarade sig kvar med minsta möjliga marginal, bättre målskillnad. För Charltons del blir det några dagars välförtjänt vila innan det är dags för den första matchen borta mot Doncaster 12 maj (13:15) och avgörande retur hemma på The Valley 17 maj (18:45), sedan vet vi om det blir Wembley. Med den formen vi har just nu skulle jag bli mycket förvånad om det inte blev Wembley. Samtidigt kan jag konstatera att det därmed fortfarande kan bli en repris från matchen där 1998, dvs mot Sunderland. Oh vilken gruvlig revansch de skulle vilja utkräva i så fall!!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Tillägg 5 maj 09:18

Ibland är fakta nästan läskiga.
 

Säsong	Vinster	Oavgjorda	Förluster	Målskillnad	Poäng
1997/98	26	10	10	+31	88
2018/19	26	10	10	+33	88

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2019-05-04, 23:23