Upp som en sol och ned som en pannkaka var det som bäst beskrev Charltons insats när de skakade serieledande Brighton ordentligt på bortaplan. Trots två måls överläge i halvtid ville inte ödet att de röda skulle få med sig några poäng hem. Som så ofta förföljer oturen det lag som har dålig form och vice versa. Om laget, när de svalt förtreten, analyserar allt som gick bra finns det mycket positivt att bygga vidare på.

Det var en relativt väntad startelva med undantag av backlinjen där överraskande Lennon fick ta plats till förmån för Sarr och där Fox, något ur form, fick spela från start istället för Holmes-Dennis. Som väntat fanns inte Makienok med från start och enda anledningen till att han återfanns i truppen kan bara bero på att den är lika lövtunn som den mintwafer som sprängde Mr Kreosot! De yttre förutsättningarna var goda trots all nederbörd vilket inte hindrade planskötarna att i vanlig ordning dra på självbevattningssystemet en halvtimme före matchen.

Det gällde att vara på plats i tid för att hänga med i den blixtrande matchöppningen. Några hade förmodligen inte ens hunnit inta sina platser innan Lookman, framspelad av Vaz Te och Ghoochannejhad, vackert satte sitt första mål för A-laget i sin femte match. Bortaklacken jublade i dubbel bemärkelse denna 23:e årsdag av återtåget till The Valley. Kramkalaset hade knappt slutat innan det var dags igen. Mitt i ett Brightonanfall tog Vaz Te vara på bollen och skickade den snabbt ut på kanten till den snabbspringande islänningen Gudmundsson som hittade Ghoochannejhad på bortre stolpen och Charlton ledde borta mot serieledarna med 2-0 efter fem minuter!

Stärkta av den remarkabla matchöppningen stormade Charlton vidare och det var bud på ytterligare nätrassel men Stockdale lyckades med bravur freda sin kasse. Brighton vaknade så småningom till liv men det dröjde en bra bit in på andra halvan av första halvlek innan de lyckades prestera sitt första skott på mål. Sakta arbetade de sig in i matchen men ett lågt stående mittfält hos Charlton höll Brighton stången. Tack vare ett par skador under den första halvtimmen blev det hela nio tilläggsminuter och Charltonsupportrarna skrek efter halvtidsvisslan alltmedan Brightonanfallarna kom närmare och närmare i sina avslut. Mitt i bombardemanget så kom Lookman, efter en snabb kontraattack, plötsligt fri framför Stockdale och det var bara målvaktens kraftigt lurviga ben som lyckades styra bollen utanför. Så nära vara Charlton att punktera matchen i första halvlekens sista sekund.

Brighton kom ut som ett lag som började från 0-0 och började andra halvlek i ett tempo som man förväntar sig av ett hemmalag i första halvlek. Efter fem minuter kunde den från Man U inlånade Wilson svänga sig igenom Charltonförsvaret i bästa Stenmarkstil och trycka in reduceringen. Likt många gånger tidigare den här säsongen hängde huvudena nästa mangrant hos Charltonspelarna och det var svårt att se att de var i ledning. Allt efter matchen led så tynade lagspelet ihop och Charlton spelade mer och mer som individer, backlinjen hade mer eller mindre kapitulerat. De stod mer på klackarna än på tåspetsarna. En stund senare fick Bauer rött kort när han inte hängde med den gamle gamängen Zamora och då kändes det mangrant hos bortasupportrarna, det här kommer aldrig att hålla!

Brighton malde sakta ned Charltonspelarna och inte blev det bättre av att Charltons manager inte förstärkte backlinjen när Bauer blev utvisad eller bytte ut den kreative Vaz Te mot den formsvage Ba. Det låg i luften att och inte om Brighton skulle göra fler mål. Och måsarna visade det tålamod som behövs för ett topplag, de visste att de kommer att få utdelning. Och med sju minuter kvar kunde Zamora kvittera och Charltonspelarnas hakor föll till midjehöjd. Det fanns inte tillstymmelse till ryggrad att varken försöka få till ett ledningsmål eller bevara den poängen de för närvarande hade. I lika raskt tempo som Charlton hade tagit ledningen, lika snabbt kunde Brighton punktera matchen när Hemed omarkerat fick nicka in segermålet. Och han hade precis den där lilla gnutta tur som ett lag i form har. Henderson reflexräddade men istället för att styra bollen över ribban tappade lagom med fart för att retfullt långsamt åka i en båge in under ribban.

Dagen var all för de gästande spelarna och dess nedslagna supportrar. Skadelägget förvärrades ytterligare i och med Lennons uttåg och dessutom får Bauer stå över nästa match, två backar försvann i ett nafs. Det finns mycket gott att ta med sig i det mentala bygget från denna match och föregående match mot Ipswich. Frågan är bara om Fraeye är tillräckligt kompetent att klara av det med ett så stukat lag. Och om han gör det, är den kvarvarande spillran tillräckligt kvalificerad för spel i The Championship? Tre matcher kvar innan jul, kan Charlton repa mod igen? Motståndet är i alla fall något mer beskedligt de kommande matcherna än vad de har varit i de två sista.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2015-12-06.