Vårt kära Charlton upphör aldrig att förvåna. Vinst mot lag i Premier League varvas med plattmatcher i League One och nu en riktig nyårsbomb borta mot Portsmouth i en match där Charlton inte hade något att skämmas för. Lite hjälp på traven fick de av en utvisning i Portsmouth men efter alla motgångar så kan de behöva lite stolpe in. I kampen mot nedflyttning var dessa tre poäng väldigt efterlängtade och Portsmouth är nu det enda laget vi har vunnit båda matcherna mot, några fler sådana dubblar skulle vara som balsam för själen!

Dean Holden gjorde återigen ett ordentligt lappkast vad gäller laguppställningen men den här gången var det ett mer rutinerat manskap som ställdes på plan jämfört med det motsatta som förlorade stort borta mot Oxford några dagar tidigare. Inte mindre än sju förändringar i startelvan samt en förändring från 3-5-2 till 4-3-3. Allt emedan det läckte ordentligt bakåt när den långt ifrån samspelade trebackslinjen så insåg Holden nog att det gällde att täppa till där för att inte hamna i samma uppförsbacke igen. Kanske något förvånande att den blott 20-åriga Ness var den enda kvarvarande från föregående match men det skulle visa sig att han kände sig betydligt mer komfortabel som mittback i en fyrbackslinje än högerback i en trebackslinje. Huruvida han helt enkelt valde att vila spelare i matchen mot Oxford får vi aldrig reda på men i sammanhanget känns det konstigt att en spelare som Sessegnon inte ens var med i truppen i den matchen men spelade från start mot Portsmouth.

Charlton bjöd på en helt annan inställning och ett helt annat självförtroende än i matchen mot Oxford och hade ett klart övertag i spelet redan från start. Det var inte alls orättvist när Rak-Sakyi på något mirakulöst sätt lyckades tråckla sig emellan Portsmouths försvarare inne i straffområdet  och lägga in bollen i bortre burgaveln efter 23 minuter. Charlton hade sedan bud på mer och det kändes riktigt stabilt, i alla fall för att vara Charlton. Precis innan halvtid kom dessvärre kallduschen som i mitt tycke bestod i två individuella misstag som lätt skulle kunna ha motverkat motgången. I det första läget, ett skott som tar på en försvarande back och får en hög bollbana, bör Maynard-Brewer hinna ta ett par steg tillbaka, hoppa upp och greppa bollen istället för boxa ut bollen till hörna. Efter att hörnan, som gick förbi Charltons mål, nickas tillbaka mot första stolpen missar Clare helt markeringen av sin spelare som behärskat lobbar in bollen över Maynard-Brewer, även denna i bortre gaveln. Lite onödigt och inte bra för självförtroendet att bjuda in Portsmouth i matchen på det sättet.

Jag var i alla fall orolig inför andra halvleken att spelet åter skulle rasa samman men det verkar som om Holden lyckades samla sina skaror på rätt sätt för Charlton satte full fart direkt efter avspark. Detta till trots att Portsmouth gjorde ett trippelbyte för att åstadkomma det motsatta. Bara några minuter in i halvleken pressade Charltons forwards förnämligt och tvingade Portsmouths back att göra ett något okontrollerat uppspel som bröts av Morgan som direkt spelade fram till Fraser som forcerade framåt och in i straffområdet. Med vänsterfoten rullade han in bollen under Portsmouths målvakt som nog tob fel beslut och försökte slänga sig efter bollen istället för att mota den med en fotparad. Hur som haver var Charlton åter i förarsätet och än bättre blev det när Portsmouths mittfältare Marlon Pack drog på sig två gula kort inom loppet av sex minuter och fick lämna planen med knappt tjugo minuter kvar att spela.

Återigen visade Charlton prov på bättre moral än vad vi har blivit vana att se och de föll inte ihop eller började försvara sig. Det var absolut mer tryck mot Portsmouths mål än mot Charlton även om Portsmouth alls inte var ofarliga när de väl fick chansen. Rättvisa skipades till slut när Blackett-Taylor spelade in bollen till Payne som bröt in i straffområdet, skarvade snett bakåt till Dobson som fick till ett okey skott. Visserligen räddade målvakten men inte bättre än att den tog på en hemåtspringande back och in i mål. Inte det vackraste målet men välförtjänt och det är resultatet som räknas, det delas som bekant inte ut några stilpoäng. Segern var därmed bärgad vilket gladde de 1380 tillresta Charltonsupportrarna.

Nu gäller det att ta tillbaka den positiva inställningen och förtroendet som behövs för att kunna åstadkomma an ack så viktig "back-to-back win" hemma mot Lincoln på lördag. Trots vinsten tappade vi en placering i tabellen från sextonde till sjuttonde men avståndet till nedflyttningsstrecket ökade från tre till sex poäng vilket ger lite andrum. Lincoln ligger två placeringar före Charlton med en poäng mer och just besegrade Portsmouth ligger på tolvte plats med blott tre poäng mer än Charlton. Ytterligare en seger kan således ge en ordentlig skjuts uppåt i tabellen.

Som kuriosa kan nämnas att det i Portsmouth inte fanns mindre än fyra f.d. Charltonspelare; Morrison, Pigott, Hacket(-Farichild) och Mingi.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2023-01-05, 11:00.