Det blev som väntat ytterligare en seger mot ett lag nedanför nedflyttningsstrecket men den satt betydligt hårdare inne än vad man hade förväntat sig. Till skillnad mot flera gånger tidigare lyckades dock Charlton reda ut stormen och bärga tre poäng vilket mest troligt ledde oss till den högsta placeringen vi kan uppnå den här säsongen.

Jag noterade av en slump att det var med en dag kort ett år sedan vi hade vår första International Supporters Day och den matchen hemma mot Burton slutade ju i dur så ett gott omen inför den kommand matchen mot Cambridge som bjöd på växlande molnighet, en skvätt sol och återkommande skvättar med regn samt en tämligen behaglig vårtemperatur kring 13 grader. Efter att vi inte riktigt hade lyckats komma fram till huruvida de tågbiljetter vi hade köpt var giltiga på de tågen som gick (partiell tågstrejk) så tog vi bilen upp de ca 10 milen norrut från Greenwich till Cambridge. Sex glada gentlemän från tre olika länder stuvade in sig i en 30 år gammal Ford Galaxy som säkert tog oss upp till Cambridge för att via "Park and Ride" ta oss in till den gamla stadskärnan. Vi hann med både sightseeing och ett par pubar av hög kvalitet innan det var dags att bege oss till den inte alltför glamorösa Abbey Stadium i stadens östra utkanter.

Med en minuts marginal till avspark bänkade vi oss för att konstatera att laguppställningen i stort sett var densamma som i torsdags, enda undantaget var att Blackett-Taylor saknades pga skada och ersattes av Rak-Sakyi som åter var tillbaka i startelvan efter att ha fått börja på bänken i tisdags. Charlton började med att spela åt motsatta målet sett från var Charltonsupportrarna var placerade. Det skulle visa sig att det var vid det målet allting hände men mer om det senare. Cambridge gjorde avspark genom att spela tillbaka mot en högt placera målvakt vid namn Dimitar Mitov som spelade andra/tredje fiol hos Charlton mellan 2014 - 2017 utan att ha fått spela en enda match. Han gick som gratis transfer till Cambridge där han nu har spelat 157 matcher, kul för honom även om det inte går så bra för hans lag just nu.

Charlton spelade med ett sällan skådat självförtroende i stil med hur de avslutade borta mot Morecambe, mycket stabilt bollpassande med snabba framstötar, ungefär i stil med vad jag beskrev i min införrapport. Matchen var bara knappa kvarten spelad när Rak-Sakyi lurade trebackslinjens offsidefälla och sprintade snabbt som en hind längs med högerkanten, bröt in i straffområdet och spelade enligt skolboken snett inåt bakåt till en framstormande Leaburn som bara hade att sätta dit en enkel bredsida för att öppna dagens målprotokoll. Cambridge blev än mer nedtryckta i skorna, deras självförtroende var raka motsatsen till Charlton. Knappa kvarten senare fick Charlton en frispark nästan ute vid sidlinjen på Cambridges planhalva, nästan på samma ställe där Rak-Sakyi tidigare startade sin rusch inför öppningsmålet. Morgan slog en låg frispark som på avstånd såg ganska harmlös ut men bollen landade framför Rak-Sakyi som drog till direkt och 2-0 var ett faktum. 

Vi kände oss alla ganska bekväma, matchen utvecklades närmast identiskt med tisdagsmatchen och vi väntade alla, förgäves, på det avgörande tredje målet. Men tiden gick och i takt med att tiden för första halvlek rann ut så sjönk också intensiteten och tempot. Charlton gick ändå ganska nöjda till halvtidsvila med tvåmålsledning. Leaburn hade en lättare känning i ljumsken och Holden valde därför att byta ut honom till förmån för Kanu samtidigt som Cambridge gjorde ett trippelbyte för att försöka få till en förändring av matchbilden vilket de också lyckades med. Det är alltid lika intressant när en match totalt ändrar karaktär från en stund till en annan och oftast alltid lika svårt att konstatera vad som händer. Charltons självförtroende syntes som helt bortblåst och det är ju svårt att tro att det beror på en spelare men de var mer eller mindre alltid tvåa på bollen och de tidigare bestämda passningarna hafsades nu iväg och oftast utan addressat. Kanu kom aldrig riktigt in i matchen och med undantag av några framstötar av Rak-Sakyi så stod sig Charlton ganska slätt.

Cambridge kom mer och mer in i matchen och till vårt förtret så var det åter vid målet som var längst ifrån oss som det hände saker. Maynard-Brewer gjorde en fantastisk räddning på nick efter hörna och han skulle få mer att göra. Charltons försvar hade det förtvivlat svårt att få iväg bollen på rätt sätt och en brytning av Hector ställde Maynard-Brewer helt men som tur var gick bollen någon meter utanför den egna stolpen. Cambridge bet sig fast och med knappa tjugo minuter kvar så gav det till slut utdelning. Det var åter en hörna som denna gång nickskarvades vidare till en fristående Jones som tämligen iskallt för att vara en back volleylobbade bollen över Maynard-Brewer och reduceringen var ett faktum. Om man ska vara ärlig så var detta den första gången man hörde något från den ca 5500 starka skaran av hemmasupportrar vilket fick Charltonklacken att skandera den klassiska "we forgot that you were here".

Det blev lite obekvämt och nervöst när ett stukat Cambridge, som ju kämpar för överlevnad i serien, fick förnyat självförtroende och jagade på för en kvittering. Vi har ju varit i liknande situtationer tidigare de senaste säsongerna när allting bara runnit ur händerna på sig och man ställde sig därför frågan om det skulle hända igen. Det är väl en överdrift att säga att Charlton tog sig i kragen men de reste sig i alla fall och började åter bli mer frekventa gäster på Cambridges planhalva. Kanu hade som sagt inte någon av sina bättre dagar på jobbet men blev helt rånad på en straff när han i nickduell med en back fick motståndaren som en ryggsäck över sig och neddragen med en halvnelson. Domaren var som oftast mer eller mindre en katastrof. Det kändes som om "The U's" hade brännt sitt krut och den förväntade slutliga anstormningen uteblev och det är väl kanske en orsak till att de ligger där de ligger i tabellen. Charlton spelade till sig ett par hörnor på slutet och kunde säkra de tre poängen som gör att vi gick upp i serieledning i mittens rike med 48 poäng, sju färre än Shrewsbury. Matchens lirare var utan tvekan Rak-Sakyi.

I och med det resultatet vill jag påstå att Charlton säkrade sitt kontrakt även om det för de flesta lagen fortfarande är 27 poäng kvar att spela om. Men om man, som Cambridge, lyckats skrapa ihop 30 poäng på 37 matcher så är det inte så mycket som talar för att de ska lyckas med nästan lika många på de kvarvarande nio matcherna. Detsamma gäller för de andra lagen under eller strax över nedflyttningsstrecket, Forest Green, Morecambe, Accrington, MK Dons och Oxford. Om vi tittar på Charltons kvarvarande spelschema så ligger just nu sex av de kvarvarande nio motståndarna efter oss i tabellen och vi har både Morecambe och MK Dons kvar att spela mot samt Burton och avslutningsvis Cheltenham som just nu ligger strax ovanför de mest utsatta lagen. Så nio matcher kvar att spela av och försöka behålla äran genom att stanna kvar på den övre halvan av tabellen. Med mer lyckade utgångar finns det fortfarande möjlighet att klättra någon placering men det är i så fall av mer akademisk karaktär. Kanske att Holden börjar lufta mer och mer av de mer oerfarna akademispelarna för att testa och se om det är något att bygga vidare på till nästa säsong.

Hemåt for vi ändå nöjda, a win is a win! Over and out from Greenwich!

PS, kommer nog en krönika vad det lider DS
 

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2023-03-19, 10:00