Så kom den första efterlängtade ligasegern för 2022 till slut. Det var inget skönspel som låg till grund för gårdagens trepoängare, mer trägen vinner. Bara att hoppas på att Jackson såg orsaken till att det till slut blev mål så kan vi börja hoppas på mer av den varan!

Castillo blev av okänd anledning inte spelklar och fanns därför inte med i truppen över huvudtaget. Istället fick vi klara oss med den instabile Clare på högerbackspositionen även den här matchen och det känns allt annat än bra för mitt hjärta. MacGillivray var däremot tillbaka i målet efter några matchers frånvaro vilket kändes mer betryggande. Än mer förvånande var det att Gilbey inte fick spela från start, han bidrog ju starkt senast till den forceringen som till slut ledde till kvittering. Även Purrington var bänkad och orsaken till att dessa mer stabila herrar inte får spela med den i mina ögon betydligt mer ineffektive Lee får spela från start match efter match är lite av en gåta. Washington var tillbaka i truppen men fick börja från bänken och utifrån vad Aneke och Burstow har presterat så var det kanske inte så mycket att säga om det. Washington är kanske en spelare som bättre skulle passa ihop med Aneke i och med hans snabbhet. Men om det skall bli verklighet och Burstow skall vara kvar måste spelsystemet ändras där Burstow får en släpande forwardposition. Det skulle i och för sig kunna inkluderas i det femmannamittfält som Jackson vill använda och skulle kanske också kunna snabba på det handbollsmanér som mittfältet gång efter gång visar upp.

I försnacket på Charlton TV fick vi se våra tyska vänner Marc och Mattias, eller Mätajjas som engelsmännen uttalar det. De blev intervjuade i direktsändning och fick prata om sitt intresse för Charlton, German Addicks och International Addicks. Kanske får vi samma möjilghet den 19 mars, vem vill stå där med mig? De hade tryckt upp ölunderlägg som Scott Minto delade ut till Jim Melrose och Alan Curbishley i studion och som sedan fick ligga kvar hela sändningen framför dem, smart drag! Vad skall vi kontra med där???

Då resultaten långt ifrån gått vår väg i ligan den här säsongen så var förhoppningarna höga inför den här matchen vilket hördes på atmosfären. Antalet tillresta supportrar från Fleetwood i detta fiskderby (Addicks - Cod Army) var nog det minsta jag sett på The Valley, enligt Charltons hemsida 192 stycken vilket stämmer ganska väl överens med hur det såg ut på TV - en liten klick människor. De hördes i alla fall inte :) Matchen fick en inledning som i alla fall gladde de tillresta supportrarna, Charlton verkade helt tagna på sängen. Inom loppet av de första tre minutrarna hade Fleetwood två kvalificerade chanser som mycket väl hade kunnat resultera i baklängesmål. Nu var MacGillivray med på noterna liksom en kvart in i matchen då Fleetwood ånyo fick en frispark strax utanför Charltons straffområde. Den här gången hade Andrew skjutit in sig och hans hårda frispark störtdök med några meter kvar till målet och smet precis ovanför ribban. MacGillvray var rätt placerad och hade nog kunna avvärja även den chansen varpå Charlton sedan kunde arbeta sig in i matchen. Effektiviteten lyste dessvärre liksom i de föregående matcherna med sin frånvaro. Spelet går erbarmligt långsamt, speciellt när bollen fastnar på mittfältet. Det är som att sitta och titta på en handbollsmatch i slow motion och det blir naturligtvis förutsägbart och därmed enkelt att försvara sig emot.

Fleetwood spelade till stor del på samma sätt som Cheltenham, de lät Charlton rulla boll i sidled eller för den delen gärna bakåt där de aktivt jagade bollhållaren och högg sedan som kobror när misstag gjordes. Jag tror nog att de hade gjort sin hemläxa väl och var extra uppmärksamma på Clare på vår högerbacksposition. Han gör ett flertag flagranta enkla misstag varje match som skapar målchanser för motståndarna och den här matchen var inget undantag. Inniss och MacGillivray fick hjälpa till och reparera så att det inte blev några mål bakåt. Framåt så skapades det liksom i tidigare matcher inte så mycket. Det blev några halvchanser och några kunde absolut ha nyttjats betydligt mer men kontrollen över bollen är inte tillräckligt god så chanserna rinner antingen iväg eller så kommer avslutet någon sekund för sent och då blockeras bollen antingen av motståndarna eller så blir det tämligen enkelt för målvakten att rädda. Nåväl, vi kunde åtminstone gå in i halvtidsvila med 0-0 vilket vi i sammanhanget skulle vara glada för.

Andra halvlek fortsatte ungefär i samma stil som den första, möjligtvis i någon större favör till Charlton men passningarna gick fortfarande mestadels allt för långsamt för att det skulle bli farligt. Jaiyesimi och Blackett-Taylor (och även Leko) har tyvärr en benägenhet att inte nöja sig med tillräckligt många dribblingar utan gör ofta minst en för mycket vilket bidrar till att motståndaren får en möjlighet att vinna tillbaka bollen trots att de för någon sekund sedan redan har blivit bortdribblade. Med knappt 10 minuter spelade av andra halvlek avancerade Blacket-Taylor snabbt upp längs vänsterkanten och till slut tvingades Fleetwood fälla honom i höjd med straffområdeslinjen vilket resulterade i ett gult kort. Frisparken från Morgan såg ut att vara lite för lång men möttes av en snabbt avancerande Inniss som nickade in bollen framför mål där den möttes av Burstow som nickskarvade in bollen från ett par minuter, riktigt snyggt!

Målet gav inte den boost som man kan förvänta sig utan spelet fortsatte ungefär som tidigare och Fleetwoods envetna offensiva markering gav gång efter gång utdelning när de utnyttjade misstagen från Charltons försvar och framför allt på Clares sida. Charlton hade dock bollen i nät när Morgan slog en hörna direkt i mål men det dömdes bort för att Clare hade blockerat Fleetwoods målvakt Cairns, kanske att han har australienskt påbrå. En riktig snedspark från Clare i eget straffområde skapade nästa farlighet för Fleetwood och om det inte hade varit för att Jaiyesimi dök upp som en räddande ängel och tacklade bort Lane så hade det definitvt varit kvitterat, Lane hade öppet mål bara någon meter från Charltonmålet. Harrison var annars det ständiga orosmomentet för Charltonförsvaret och det var mer tur än skicklighet att han aldrig kom till de avgörande lägena, han var väldigt duktig på att försvara bollen i hög fart. Och när inte ens den inbytte Pilkington som gjorde det avgörande segermålet senast för Fleetwood mot Rotherham i den 95 minuten kunde kvittera så började det mer och mer peka åt tre efterlängtade poäng för Charlton.

Gilbey, som åtminstone jag hade förväntat mig skulle spela från start kom in med tjugo minuter kvar och tio minuter senare kom Washington in till förmån för Lee/Blacket-Taylor. Det märktes skillnad nästan direkt, Gilbey går mer rakt på utan krusiduller och Washingtons snabbhet ger inte motståndarna något andningsutrymme. I takt med att matchen led mot sitt slut kändes det som om Fleetwood började krokna rent konditionsmässigt. Gilbey började komma runt på högerkanten och när vi hade kommit in ett par minuter på stopptid fick Morgan chansen att punktera matchen efter en dubbelchans men Cairns kunde rädda. Bara en halv minut senare kom en liknande chans där GIlbey tryckte sig in framför sin antagonist, drev bollen framåt och strax utanför straffområdet, till höger, slog ett inlägg som en försvarare fick en tå på och ändrade riktning och sedan landade nästan vid straffpunkten där Morgan laddade på volley. Ingen kanonträff och Cairns var på bollen men på väg åt fel håll och kunde inte förhindra att den slank in och Morgan, sponsrad av oss, fick revansch. Därmed var matchen helt punkterad och alla kunde andas ut, det har ju gjorts en del mål i slutminuterna i de senaste matcherna och alla har ju inte precis gått i vår favör.

Dobson och Morgan var våra bästa spelare sett över hela matchen. Aneke gör ett hårt jobb i det tysta och drar mer eller mindre konsekvent på sig två försvarare men får allt för få möjligheter till avslut med näsan åt rätt håll. Blacket-Taylor var duktig på sin vänsterkant och oroade ständigt sina motståndare. Clare var tyvärr åter en besvikelse och det kanske inte är hans favoritposition men det spelar ju ingen roll var man spelar om man inte är riktigt vän med bollen. Domaren var en väldigt korpulent herre som närmast såg ut att komma från närmsta pub men han skötte sitt jobb väl. Trots sitt namn så kan man av hudfärgen nog dra slutsatsen att han inte var släkt med den kanske mer kände  Närmast är det kvartsfinal i EFL-cupen borta mot smurfarna från Hartlepool, det smäller på tisdag. Kanske en cupframgång på lut?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2022-01-23, 13:00