Thomas Sandgaard tillkännagav att han flög över från USA för att kunna se den här matchen, jag tror han ångrar det beslutet. Lagets insats kan närmast liknas vid en katastrof och de blev till stora delar total utspelade. Ett självmål från Accrington gjorde att Charlton höll sig kvar i matchen resultatmässigt och till slut putsades siffrorna till men de är inte rättvisande, det här var Accringtons match från början till slut och den enda frågan gemene man ställer sig nu är väl om det här var Adkins sista match.

Inför matchen tillkännagavs en del skador varför det blev några justeringar för det men så ont om spelare hade vi inte så att det skulle föranleda en förändring av formationen från 4-4-2 till 4-3-3. Jag har många gånger undrat vad som rör sig i Adkins hjärna och jag blev inte klokare idag. Han kanske är ett geni om han har rätt spelare att tillgå men det är uppenbart att utifrån de förutsättningarna som är honom givna så fungerar inte hans tankar och/eller spelssystem.
, visar 
Inför matchen varnade jag för Bishop och det är möjligt att Charltonförsvararna läste min rapport lite för noggrannt. Att hålla ett öga på honom betydde inte att man skulle släppa markeringen på andra spelare och framför allt inte andra forwards. Man hann knappt märka att matchen hade startat innan första målet i baken var ett faktum, en frispark från halva planhalvan tillverkad av Bishops anfallskollega Pell. Det var bortalaget för hela slanten och det faktum att vi bara hade tre mittfältare blev väldigt tydligt, det läckte som ett såll igenom på mittplanen. Charlton fick lite turligt ett självmäl efter en halvtimme vilket hastigt och lustigt kastade oss tillbaka i matchen trots att vi mer eller mindre inte var närvarande. Än mer turligt så höll vi det resultatet halvleken ut vilket gav Adkins chansen att starta om på nytt eller som man brukar säga, tänk 0-0.

Det blev som så ofta annars, Charlton kom ut som ett ännu sämre lag (här kan vän av ordning fråga sig om det är möjligt) och hade ingenting att säga till om. Jag är långt ifrån ett ledarskap som Alex Ferguson men det måste vara mycket velour och myspys i Charltons pauser för spelarna verkar så mjuka i kanterna, verkar inte vilja skita ner sig eller ta onödigt många närkamper och framför allt inte göra sig spelbara. Dryga tio minuter in i andra var det Pell som gjorde repris på Bishops insatser i januari, ett mål till innebara ett mål i vardera halvlek. Sedan kändes det som om matchen punkterades ytterligare tio minuter senare när Accrington gjorde 3-1. Enligt vad jag har förstått lämnade Adkins planen här, kände han att hans tid var ute?

När Accrington i slutet började bevaka sin ledning så blev det äntligen lite fart hos Charlton och Stockley kunde reducera med knappa tio minuter kvar av ordinarie speltid. Och viss försökte Charlton skapa läge för en kvittering och med lite tur hade de kanske kunnat knåpa in en kvittering men det så sant som ordsträvet säger, ett bra lag har tur och Charlton är så långt ifrån ett bra lag man kan vara just nu. Skottstatistiken på mål, 5 - 9, är inte riktigt rättvisade då 3 av Charltons 5 skott på mål kom under de sista fem minuterna under den tid Accrington bevakade sin ledning.

Vi behåller vår position på plats 22 men det är bara en poäng upp från sistaplatsen så läget är alarmerande dåligt. Det är så uppenbart att det är någonting i Adkins idé som inte fungerar och i min värld finns det just nu bara en fråga, finns han kvar som manager imorgon?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2021-10-19, 23:35.