Efter åtta sorger och sju bedrövelser så blev det till slut en seger. Den var långt ifrån solklar och den satt väldigt långt inne men seger blev det och därmed är den negativa förtrollningen bruten. I en fortsatt kraftigt haltande tabell fick Charlton ändå lite mer känning på kvalplatserna när de hoppade upp tre placeringar.

Bowyer gjorde inte mindre än sju (!) ändringar i startelvan jämfört med förlustmatchen mot Blackpool i lördags. Nog kan man behöva göra justeringar men sju ändringar innebär i så fall att laguttagningen i lördags var så hejdlöst fel så att det saknar motstycke. Oavsett lag som sätts på planen så verkar säsongens Charlton vara ett lag som ofta börjar starkt och sedan sakta blir svagare, kan inte minnas när vi senast tog ledningen i så många matcher. Matchen mot Wigan var inget undantag och Aneke hade chans redan i första anfallet att förbättra sitt målskytte men den gången gick nicken strax utanför. Aneke kan väl sägas bli Charltons frälsare där han återuppstod ifrån det döda efter att hans avstängning efter lördagsmatchen hade blivit upphävd, när hände det senast???

Sedan var Wigan nära att nicka in ett ledningsmål och där kändes det som Amos var helt ställd men bollen gick alldeles utanför stolpen i mycket sakta mak. Efter knappt 20 minuter så rensades bollen undan av Charltons mittfält med ryggen mot Wigans mål. Bollen nickskarvades av Washington och på något enastående sätt, nästan att man börjar tro på trolleri, så kom bollen fram till Aneke som fantastiskt skickligt tråcklade sig emellan två Wiganspelare i en rörelse och sedan snappade upp den allt för lösa bakåtpassen och placerade obönhörligt bollen bakom Wigans målvakt.

För Charltons del var det i stort sett det enda positiva som hände i matchen. Visserligen var Miller nära att öka på Charltons ledning i andra halvlek men det hade i så fall varit väldigt orättvist. Annars handlade resten av matchen att försöka försvara den bräckliga ledningen. Fyra byten den sista kvarten gjorde nog även sitt till att störa matchrytmen och få ner matchtempot för Charltons del.

Att allt inte är frid och fröjd i laget märktes på ett inlägg på Instagram strax efter matchen. Bowyer är skitförbannad för att allt för många i laget inte ger 100 % i varje match. Det räcker inte att ställa ut skorna. Att han skulle vara så dålig som manager stämmer inte utan det beror på manskapet. Anledningen att det gick så bra för två år sedan var för att spelarna satsade mer helhjärtat. Jag är väl åter av inställningen att den typen av konversation bäst hålles i omklädningsrummet och kan ju vara en bidragande orsak till att spelarna inte vill satsa fullt ut. Att det är deras förbannade skyldighet är uppenbarligen inget de har förstånd till.

Sedan kan ju vän av ordning undra vem det är som har köpt ihop ett sånt lag som totalt verkar sakna hjärta, vilja och engagemang. Det är ju knappast så att de helt plötsligt stod där utanför Sparrows lane och det inte fanns några andra spelare att tillgå, det är väl ändå Bowyer som har haft mer en ett finger med i spelet när nyförvärv skall införskaffas.

Nåväl, nu gläds vi åt tre livsnödvändiga poäng borta mot det absoluta bottenlaget Wigan. Det lär nog krävas bättre inställning för att få med sig några poäng borta mot Oxford och vi får väl hoppas att tillräckligt många spelare återfinner just den inställningen som behövs för att man skall vara värdig att företräda ett lag som professionell fotbollsspelare.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2021-03-03, 20:20