Charlton gör en strålande laginsats med kraftig mersmak poängmässigt. Den suck av lättnad som Nottingham gav efter matchen ligger länge kvar på arenan. Matchen slutar 1-1. Taylor fortsätter leverera och Charlton fortsätter att vara obesegrade i en av de tuffaste ligor som existerar. 

Det är en skön men dubbel känsla som drabbar en efter en sån här match. Alltså vi möter ett bra lag som vi spelar ut efter noter från första minuten så man knappt tror sina ögon. Forest skapar inte en enda chans på egen styrka. Får ingen möjlighet till det. Men efter en något mer försiktig andra halvlek lyckas Nottingham kvittera kvarten kvar efter en olycklig bjudning av Lockyer på en hörna. Besvikelse? Nä den slår vi bort!  

Kung Bowyer möstrade ett till vissa delar nytt lag denna onsdagskväll. Modigt och starkt beslut efter de framgångar som Charlton haft i säsongsinledningen. Förutom att Sarr tar plats igen som mittback och Oshilaja som väntat får fortsätta på Sollys plats, gör nyförvärven Sam Field (lån från West Brom) och Oztumer (Bolton) debut från start. De gör inte bort sig kan vi i publiken lugnt konstatera. 

Hemmalaget kunde varit i ledningen med 3-0 innan det gått tio minuter av matchen: skott i ribban av Leko, nick strax över i bra läge av Lockyer, och efter att den tre meter långe bosniske landslagsmålvakten i Nottingham gör en fantomräddning på Gallaghers skott, som därefter räddas på mållinjen när Leko ska dra in returen, står krutröken tät runt the Valley. Leko kommer nog sova rätt dåligt och grubbla över sitt öde. Han skulle få fler öppna mållägen att missa. 

Det så väl förtjänta ledningsmålet kom till slut. Strax innan tjugo minuter gått och Charlton briljerat med sin aggressivitet och sitt snabba passningsspel där bortalaget inte fick låna bollen ens på långa stunder så slår Lyle Taylor. En precis passning från Leko och nicken satt där den skulle av vår notoriske målgörare. Mål i varje match verkar vara Taylors paroll och 1-0 till Charlton var således hans fjärde. 

Nottingham då? Inget? Jo de har en möjlighet värd namnet i första halvlek. Bollen räddas dock av Lockyer som är bra under matchen och det är bara otur att det är just han som bollen studsar på när Nottingham kvitterar i andra halvek där Charlton, sin ambition att försvara sin ledning, blir något försiktigare och är längre från sina motståndare samt sjunker allt för långt ner i Phillips knä.

Man börjar lite till mans bli orolig för att Nottingham ska kunna knipa oavgjort och 1-1 kommer också till slut.  Forest får en hörna på vilken lagen låser fast var sin man. Bollen stoppas av Lockyers lår vid bortre stolpen till ett fint upplägg för Adomah i Nottingham som blixtsnabbt tar till vara på bjudningen och dundrar upp den i Phillips tak från sju meter. Otagbart. 1-1, rättvist för stunden, men sett till hela matchen ska Nottingham vara ordentligt tacksamma för sin poäng på The Valley. 

"Nya" Charlton tycks, mot en hel del odds, ha den harmoni och sammanhållning som ofta uppstår i krislägen och där jag tror att Lee Bowyer sitter som gjuten som tränare med sin lojalitet tilltro till laget. Känslan efter denna match är att det är just laget som vinner och alla nyförvärv till trots så tycks det redan uppstått en god kamratskap. Det kan bära långt.

Nästa lag att försöka besegra Charlton är Brentford. De vet hur bra Lyle Taylor är. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2019-08-21