När vindarna blåser som hårdast växer rötterna sig som starkast. Tvister och osäkerhet, allmän oro kring klubbens själva existens, tomma läktare... Detta till trots så har Charlton återstartat Championship beslutsamt och stabilt. Oväntat? Ja, och imponerande!

Vinster mot Hull och QPR, båda utan att släppa in mål, talar ett tydligt språk för mig. Det finns en grundkapacitet i laget som går att falla tillbaka på när det väl behövs. Problemet kan vara att få in "känslan" i truppen. En känsla som onekligen är svårfunnen i fotboll med coronarestriktiv. Men Lee Bowyer har lyckats bra, och det när en dröm om att vi kan avsluta säsongen så som vi började den en gång för länge sedan.  

"- Invasion Cardiff!" var det tänkt. Ett stort bortafölje hade planerat att vara på plats. Även Swedish Addicks skulle ha representanter på läktaren. Så blev det inte. I stället äntras den stora arenan i Cardiff till ödsliga läktare. Detta är en faktor att ta med inför matcherna. Vissa lag är till sitt väsen mer beroende av en inramning. Det återstår kanske att se vilka lag som klarar det bäst. Charlton har klarat det bra hittills som sagt. Cardiff har klarat det ännu bättre. Vinst mot toppkandidaterna Leeds hemma (2-0) och Preston borta (3-1).

Cardiffs omstart imponerar stort och det här blir en svår match för Charlton som är klara underdogs inför matchen. Ändra inte ett vinnande lag är ju melodin och varför krångla till det. Samma lag samma byten och en krigande inställning. Krydda detta med lite tur så kanske vi kan ta poäng? Det vore mumma. 0-0 en seger. 
I hemmamötet hade vi ledning 2-0 i halvtid men fick se Cardiff kvittera i slutskedet och matchen slutade 2-2.  

En sak är tydlig. Vi saknar inte Lyle Taylor. Än. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2020-06-29