Efter en mental kämpainsats lyckades Charlton kvittera i slutsekunderna efter att ha tappat ledningen. Två tappade poäng innebar dock ingen större förlust, fortfarande "bara" fem poäng upp till uppflyttning. Chris Solly frälste de dryga tusen Charltonsupportrarna genom att med sitt första mål på sex år kvittera djupt in på stopptid. Lite sköna historiska Charltonvibbar som kanske börjar vakna till liv?

Bowyer överraskade med att bänka vår bäste målskytt Grant till förmån för den mindre matchotränade Vetokele. Det framkom dock snabbt att Grant var lätt skadad och Bowyer ville då inte riskera hans hälsa för det kommande täta matchandet. Lite mer väntat var det kanske att Fosu, tillbaka efter avstängning, ersatte Ward. Annars så mönstrade Bowyer samma manskap som senast besegrade Plymouth.

Trots att Charlton ligger betydligt bättre till i tabellen så var Luton favoriter till seger hos bookmakers. Det blev en livlig tillställning med högt tempo från båda lagen, kanske det vackra sensommarvädret satte ordentligt spritt i benen? Inom loppet av de första fem minuterna hade båda lagen haft varsin kvalificerad målchans. Efter dryga tjugo minuter så var det riktigt nära för Luton då ett inlägg snett inåt bakåt gick förbi Charltons mål men Shinnie's möte med bollen var inte av samma kvaliltet och Pearce tog det säkra före det osäkra och rensade undan bollen som annars skulle gått utanför.

Bara ett par minuter senare böljade spelet åt andra hållet och Aribo dribblade sig in i straffområdet där han mötte på ojuste motstånd och domare Coggins tvekade inte utan pekade på straffpunkten. Taylor som missade straff senast behövde inte fundera över huruvida han skulle slå straffen eller inte, den tog goalgettern Fosu hand om. Lite blickar hit och höfter dit så låg Shea i fel hörn och kunde bara se på när bollen rullade in i andra hörnet, en drömstart! För bra start?

Matchen fortsatte i sitt livliga tempo och spelet böljade fram- och tillbaka. Det var en riktigt underhållande match för de knappa tio tusen åskådarna. I halvlekens sista skälvande sekunder fick så Luton till den där klassiska mentalt viktiga kvitteringen men till Charltons sotra lättnad dömdes målet bort för offside och tedrickning medelst intag av apelsinklyftor kunde påbörjas i ledning.

Luton kom in till andra halvlek fullt övertygade om att komma in i matchen men initialt var det Charlton som stod för spel och de bättre chanserna. Hemmalaget trummade på och tog över mer och mer av spelet och efter cirka tjugofem minuter så hade de tagit över större delen av spelet och det började osa mer och mer katt runt Charltons mål. Cornick hade skjutit strax över från snäv vinkel men revanscherade sig strax efteråt när Luton åter väggade sig igenom Charltons försvar. Steer försökte rusa ut och täcka av Cornicks skottvinkel men han rullade bollen utom räckhåll in i det öppna målet och det var kvitterat.

Charlton var nu ett kuvat lag och istället för att åter försöka ta upp taktpinnen så var det Luton som eldade på starkt påhejade av den entusiastiska hemmapubliken. Och det tog dessvärre inte många minuter innan bollen åter rasslade i nätet bakom Steer när Collins kunde stöta in en retur från stolpen och ridån kändes lika tung som om Steer hade fått ribban i huvudet. Hemmapubilken och spelarna visste inga gränser i sina glädjeyttringar över att ha vänt från underläge till ledning på 7 minuter!

Om det här hade varit en vanlig Charltonlördag så hade det varit tack och adjö, håll siffrorna nere för Guds skull. Men till skillnad mot hur laget reagerade efter Lutons första mål så verkade Charlton vakna ur något slags koma och blixtrade till. Minuterna rann iväg och ordinarie matchtid tog slut, fem extra minuter delades ut och Charlton tog ny fart. Spelet fungerade bra men icke obekant så var det den sista manövern som fallerade. I den sista minuten blev Charlton tilldelade en hörna. Cullen slår hörnan som nickas undan rakt ut till Chris Solly som tar i för kung och fosterland. Hans volley uppnår knappast överljudsfart men den har sin tydliga bana, rakt igenom en fri gata och det rasslar skönt i nätet. De drygt 1000 tillresta Charltonsupportrarna visar på gott prov av hur ett vulkanutbrott ser ut i charader medan Solly är smått euforiskt efter sitt första mål på sex år, gott mos Solly!

Det blev ingen Lualua på plan för Luton, det blev ingen femte raka seger för Charlton men det blev en september utan förlust! Oktober rivstartar med bortamatch mot Scunthorpe som kanske något överraskande ligger fyra poäng bakom Charlton på en 10:e-plats. Bara att hålla tummarna för att Charlton startar oktober i samma goda anda som de gjorde i september!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2018-09-30, 23:21