WOW, vilken match!

Vilken match! Som jag skrev inför matchen så slängs man mellan förtvivlan och glädje när Charlton spelar boll! 

Uppladdningen var maxad och det kändes som hela SE7 gick på högvarv! Och det var ett riktigt stöd Charlton hade på ena sidan av Wembley med över 38000 fans i rött! Swedish Addicks hade flera tappra medlemmar på plats och deras bilder kommer laddas upp på denna sida inom kort! Själv hade jag bänkat mig framför min tv (som alla andra som inte var på plats hoppas jag) och möts direkt av ett rätt så skakigt Charlton. Förtvivlan blir också total när ett dånande ljud kommer ur mina högtalare och personerna som sköter sändningen visar publiken i tron om att det som händer är en omöjlighet. Sarr passar alltså bollen till Philips som missar att ta emot - vilken blunder!! Och mardrömmen är ett faktum. 

Det som inte får hända händer och det syns en bra stund efter att spelarna är ur balans. Philips gör något senare en instrumental räddning vid sin vänstra stolpe - en liten tröst för både åskådarna och Philips. Som så många gånger tidigare så kommer Charlton sakta men säkert tillbaka in i matchen och när 1/3 av matchen är spelad så känns det positivt igen trots det numerära underläget. Matchklockan står på 35’ och Charlton börjar en offensiv som är av högsta klass och samspelet som leder fram till målet är helt fantastiskt, Dijksteels klack och Taylors passning är båda helt magnifika! Purringtons placering likaså. Det står nu 1-1 och ett lugn infinner sig! Från målet och framåt så har Charlton övertaget och är det lag som skapar chanser och för spelet. 

Domaren blåser för halvtid och spelarna får lite ny energi! Sarr blir utbytt i halvtid-  ett klokt beslut av LB då Sarr såg väldigt skakig ut hela första. 

När andra halvlek börjar så tappar Sunderland minut för minut och Charlton äter sig in i matchen. Charlton skapar flera chanser och spelar stundtals väldigt bra, men det blir inga mål!! Jag förbereder mig för förlängning när det smäller till! En snabb frispark och lite troll med bollen i vänstra hörnet, ett inlägg, en fin nick och retur av Bauer, och glädjen är total! 2-1 och vi är i Championship!!!!  

Lite rolig fakta om vinstmatchen 
1998 gjorde backen Rufus sitt första mål för Charlton efter hur många matcher som helst, tror det var över 200. I söndags gjorde 3 backar mål, inklusive självmålet. Purrington gjorde sitt första mål för klubben (men har ju inte spelat i närheten lika många matcher av Rufus) och Bauer gjorde sitt första mål för säsongen! Vilken grej! 

Artikeln skriven av Victor , 2019-05-27