Efter den övertygande segern mot Barnsley var det många som förväntade sig storverk mot ett av seriens minst formstarka lag. Kanske berodde det på underskattning vilket inte får hända i en serie som det här men det oavgjorda resultatet till trotts så går det inte att komma undan med att det här var två tunga tappade poäng!

Charlton kom till spel med i stort sett förväntad trupp. Som jag förvarnade om var Bielik oklar för spel även om "skadan" mest var en förvarning för vad som kan komma. Han var inte heller mer skadad än att han kunde börja matchen på bänken. Ytterligare en ändring fick vi se då Fosu ersatte Ward på vänster mittfält, i övrigt samma manskap som startade mot Barnsley i lördags. 

Gästande Oxford leddes in av Charltons tidigare manager Karl Robinson samt vår bäste målskytt från förra säsongen Ricky Holmes. På känt Charltonmaner så möttes de av en välkomnande publik. Det blev många hälsningar innan matchen kunde komma igång. 

Charltons uppgift var det de liksom tex svenska landslaget ofta är tämligen usla på, gå in och vinna en match mot ett sämre motstånd. Till skillnad mot i lördags så var det inte alls samma bestämda inställning från Charltons sida, Oxford tilläts hålla boll och skapa chanser. De hade också de bästa chanserna när Charlton som en blixt från klar himmel blev tilldömda en straff som Taylor placerade i mitten av målet. Nu tog hemmalaget över kommandot, dock utan att imponera. Ett par halvchanser var allt de mäktade med innan halvtidsvilan.

Efter att Charlton druckit te och ätit apelsinklyftor delade Robinson ut citroner i bortalagets omklädningsrum och Oxford kom ut som ett nytänt lag. De attackerad och störde Charlton, drog på sig tjogvis med frisparkar och även några gula kort. Charlton stack fortfarande upp men de hade förtvivlat svårt att få bollen på mål. Med 70 minuter spelade visade sig Grant för första gången när han ur snäv vinkel försökte trixa in bollen men målvakten kunde tämligen enkelt plocka upp bollen. Han kunde snabbt starta ett anfall som till slut landade på den nyss inbytt Whytes fötter och himmel och pannkaka så var det kvitterat.

Minutrarna rann snabbt iväg men Charlton var ett stukat lag, några långskott eller nickar rakt på målvakten var allt de mäktade med. I slutet av matchen fick Charlton en skada och det mesta pekar på att det var Fosu eftersom han blev utbytt mot Bielik. Att Bowyer i det läget väljer att göra ett defensivt byte visar tydligt på att han inte hade förtroende för laget att göra mål ikväll, rädda det som räddas kan!

Liksom Sverige bara mäktade med oavgjort hemma mot mäktiga Slovakien så blev det samma visa för Charlton. Istället för en sjundeplats och en poäng upp till kval så blev det istället en elfteplats och tre poäng upp till Luton som vi körde över för några veckor sedan. Den formkurva som skönjdes i lördags blev mycket kortvarig. Låt oss hoppas att dagens svacka blir lika kortvarig som den förra toppen när vi åker upp till Rochdale på lördag. Rochdale repade inför Swedish Addicks besök med att förlora borta mot Wycombe med klara 3-0. Men vis av erfarenheten från Charltons eskaper i lördags och ikväll så skall man inte dra några långtgående slutsatser av det.

12 stycken av er träffar jag till helgen i Manchester, skall bli fantastiskt roligt oavsett hur det går på planen. Vi håller tummarna för att flaggan får komma in på arenan den här gången. Eventuellt kan det bli ett omnämnde hos Charlton då ryktena har föregått oss. Dr Kish vet också att vi är på väg :) 

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2018-10-23, 23:13