Charlton reste sig som fågel Fenix och krigade till sig oavgjort borta mot serieledande Wigan. Men en gnutta tur kunde Robinsons mannar rest hem med alla tre poängen då matchens lirare Ahearne-Grant inte hade millimetrarna på sin sida. Med Katrien Miere borta ur styrelsen, klubben till försäljning, ett manskap som visar litet jävlar anamma och Gillingham hemma på tisdag så finns det nog hopp om liv efter nyår!

Jag målade upp en tämligen svart bild inför matchen och inte helt utan anledning. Förutsättningarna var miserabla och matchbilden blev den man kunde förutse. Wigan dominerade spelet, bollinnehavet och antal målchanser och skott på mål men Charltons spelare bjöd upp till dans och kämpade på Lagerbäcks vis ända in i kaklet.

Charlton kom till spel med en kraftigt desarmerad trupp, det var ett tag sedan Jackson spelade från start och som kapten. Lennon har inte spelat på 14 månader men fick förtroendet som mittlås i backlinjen. Ahearne-Grant fick förtroendet som ensam forward där Magennis fick ta ett steg tillbaka till en ovanlig roll som yttermittfältare.

Matchbilden blev som sagt den förväntade där Wigan förde boll och lät bollen rulla. Målchanserna dök upp ibland men inte alls så ofta som man hade kunnat förvänta sig. Anledningen till det var defensivt kämpande Jackson och en heroisk fyrbackslinje som bestod av fyra krigare som inte tänkte ge upp förrän sista blodsdroppen. De gånger de blev överspelade räddade sista utposten Amos det som behövdes.

Trots all press så var det Charlton i form av Ahearne-Grant som ordnade de bästa målchanserna både i första och andra halvlek. Ett skott i burgaveln och ett precis utanför stolpen, både i snäv vinkel, samt en chans där han rundade målvakten men där skottet räddades på mållinjen av en Wiganspelare. Att Charlton räddades av Amos stolpe i 92 minuten kändes utifrån hur matchen hade utvecklats inte mer än rättvist.

Jag baissade Charlton ordentligt inför matchen vilket jag får äta upp nu då laget presterade eoner bättre spel än senast borta mot Southend. Att det mesta handlade om att hålla siffrorna nere stämde ändå ganska bra vilket de lyckades med över förväntan. När det nya året träder in kanske några av alla skadade spelarna åter är klara för spel men om samma spelare får förnyat förtroende även på hemmaplan är jag övertygad om att de vill visa hemmapubliken att det mesta av den nödvändiga stommen finns där att bygga på.

Ahearne-Grant, för övrigt sponsrad av oss, har fått mycket kritik för att han inte gjorde mål vilket i sammanhanget känns obefogat. Magennis och Best har sumpat målchanser i massor och misslyckats att skapa ännu fler i hur många matcher som helst. Ahearne-Grant har visat i tidgare matcher att han kan göra mål och med bättre support är jag övertygad om att han kan bli en målgörare av tillräckligt bra kaliber. Att vi behöver förstärkning på forwardsidan i transferfönstret är dock odiskutabelt.

Charlton har legat på kvalplats större delen av säsongen med lite berg- och dalbana bland de platserna och ibland strax under där de nu återfinns. Så det krävs litet snabba segrar för att åter klättra upp till rätt sida strecket och förutsättningarna har ju de sista dagarna blivit allt bättre. Vår älskade Katrien Miere åker iväg nånstans med nyårsrakterna och Roland Duchatelet sitt i förhandlingar med minst två konsortier för att sälja klubben. Det kan alltid bli värre men jag håller tummarna för att det blir en vändning och att de nya ägarna vågar satsa lite samt att de uppskattar supportrarna väsentligt mer än de nuvarande ägarna.

Även om supportrarna återvänder i allt större skaror redan på tisdag skall vi nog inte förvänta oss att publiksiffrorna ökar med tanke på att den nuvarande regimen hela tiden räknat med säsongskortsinnehavarna i publiksiffran. Men trevligare blir det för alla med bättre inramning.

Gott Nytt År alla Swedish Addicks!!!

Artikeln skriven av Namn Namnson, 201X-XX-XX, 00:00