Charlton hade matchen som i en liten ask, glömde knyta till säcken och brände sedan tre straffar. Cupspelet är därmed över för den här säsongen och fokus kan helt läggas på ligaspelet och rehabilitering.

Det här var på pappret en betydelselös match där det fick gå som det går. Det var i alla fall känslan inför matchen. Intresset för matchen var obefintligt och att hitta information om något utöver att matchen skulle spelas var omöjligt, tom med på cupens egen hemsida. BBC har inte ens bemödat sig med att skriva något annat än slutresultatet.

Jag trodde att Robinson skulle lufta maximalt antal spelare som annars inte får spela så mycket men hans gunstling Magennis fick ändå spela. Kanske fanns det ändå en gnutta inspiration och hopp om att kunna smyga in mot finalen på Wembley? Utifrån hur matchen utvecklades så fanns alla förutsättningar. Ahearne-Grant öppnade målskyttet redan efter sju minuter och sedan fortsatte Charlton att bombardera Oxfordmålet med ytterligare tio skott i första halvlek. 

Andra halvleken fortsatte i samma riktning och Charlton producerade ytterligare tretton skott utan att göra ett mål till. Oxford däremot presterade hela två skott mot mål där ett gick in och det andra räddades på mållinjen. Så matchen slutade oavgjort och ett omspel tänkte jag i hastigheten. Men så var ju inte fallet i den här cupen. Nej, oavgjorda matcher avgörs direkt på straffar. Så Charlton fick en möjlighet att förbättra sitt dåliga ratio i antal gjorda mål/skott.

Om spelarna var less/det här var en sådan kväll som ingenting funkar/de inte är bättre än så här är svårt att avgöra. Fakta är dock att Jackson och Mavididi mer eller mindre sköt sina straffar på målvakten medan Hackett-Fairchild avslutade sin tjugonde födelsedag med en riktig raket upp på läktaren. Allt detta medan Oxford satte samtliga straffar och därmed hade en ointaglig 3-0 ledning vilket blev slutresultatet. Summa summarum så behövde Charlton, beroende på hur man ser det, 1 skott för att göra 1 mål eller 27 skott för att göra 1 mål. Rent statistiskt kan man då antingen fastställa att Charlton måste skjuta minst 27 skott i varje match för att göra mål alternativt om de inte gör mål på sitt första skott kan man lika gärna klilva av planen.

Robinson fick för femtioelvte gången den här säsongen konstatera att vi hade mest målchanser men vi var inte tillräckligt kompetenta att göra mål, att vi behöver en förstärkning på forwardsidan omedelbart samt att det vore skönt om försäljningen av klubben snart kunde bli av.

Att Charlton var ett desarmerat lag är ju ingen nyhet. Att läget är prekärt är tämligen uppenbart Mascoll på bänken inte ens finns med i truppen på Charltons hemsida. Oxford kom till spel med i stor utsträckning samma trupp som besegrade Blackpool i lördags. Men ett lag som Oxford måste vi naturligtvis vinna emot om vi skall kunna knipa den sista möjligheten att komma till Wembley. Om knappt en månad är det upp till bevis, då är det repris i ligan.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2018-01-10, 23:22.