En vunnen poäng och två förlorade beskriver bäst det oavgjorda resultat hemma mot MK Dons. En kavalkad i målsumpning och kanske inte världens bästa domare låg bakom utfallet. Tack vare poängförlusten tappade vi två placeringar och två poäng mot toppen. 

Efter två veckors uppehåll hade vi hoppats på ett så friskt och taggat manskap som möjligt. Så oväntade skador på ordinarie startspelare som Clarke och Bauer ledde 
till en del omkastningar i laguppställningen. Sedan tidigare var även Fosu skadad men Robinson hade räknat med honom från start men hans tillfrisknande räckte bara till en plats på bänken. Det innebar att Marshall fick göra sin första match från start på mittfätet tillsammans med Reeves samt att  Sarr fick starta som mittback.

Segrarna på sistone har inte varit vackra eller komfortabla. Tilliten på sig själva och varandra har haft övrigt att önska liksom klassiskt jävlar anmma. Med tanke på förändringarna i startelvan förbättrades kanske inte förutsättningarna men Charlton bjöd på en överraskande pigg start. Och det värmde på denna våta och kalla eftermiddag på The Valley. Gästande MK Dons pressades tillbaka med en sådan intensitet att de knappt fick röra bollen. Charlton bjöd på en sällan skådad optimism och spelglädje! 

Det tog bara sex minuter för Robinsons män att utnyttja sitt övertag då Magennis nickade in en hörna från Forster-Caskey. Den Nordirländske forwarden som länge sökt efter målformen hittade äntligen rätt. Charlton slog inte av på trycket och det, med Charltonmått mätt, radades upp goda målchanser. Ett skott i insidan av stolpen, en nick över ribban från en omarkerad spelare samt en kvalificerade räddning på ett långskott från 25 meter gjorde att det fortfarande bara var en bräcklig uddamålsledning vid halvtid. 

Den dominans som The Addicks visade på innebar att matchen skulle dödas om de bara lyckades göra ett mål till. Dons var så tillplattade att de inte visade några tendenser på att kunna komma in i matchen. Ett byte från Dons i matchens 58 minut skulle visa sig ödesdigert för Charlton. Just då fanns det ingen på The Valley som trodde att ett forwardsbyte hos MK Dons skulle kunna ändra matchbilden. Men The Valley tystnade totalt, med undandtag av de tillresta bortasupportarna, när den nyss inbytte Agard sprang ifrån hemmaförsvaret och nickade in ett inlägg från backen Golbourne. Väldigt orättvist men varken livet eller fotboll är särskilt rättvist ibland. Dons tog verkligen vara på sin första riktiga målchans i matchen.

Charlton försökte komma tillbaka i matchen men intensiteten och glöden var inte densamma. Dons fick lov att ha mycket mer av bollen. Charlton var i behov av ett mål och det skönspel som bjudits på under första halvlek fanns det ingen efterfrågan på från hemmapubliken. Med tre minuter att spela övergick den elektriska spänning i ren eufori när Charlton åter tog ledningen. Den nyss inbytte Fosu spelades fram av Forster-Caskey men han kom alltför långt ner i vinkeln i förhållande till målet och hans skott var på väg att passera målet om det inte hade varit för backen Golbourne som fick för sig att bollen behövde rensas undan. Det ville sig dock inte bättre än att han tofflade in bollen i eget mål. Ynka tre minuter kvar plus stopptid var allt som behövdes för att räkna in ännu en nödvändig men långt ifrån en säker seger.

Det här var dessvärre inte Robinson eller Charltons dag. Istället för att ägna sig åt klassisk grisfotboll och skicka långa bollar på Bengt så lät Charlton MK Dons komma in i matchen helt i onödan. Ett taffligt försvar från Kashi som onödigt sträckte ut en fot för Pawlett trots att det fanns gott om rödtröjade kamrater bakom var tillräckligt för att Donsspelaren skulle trilla och efter viss tvekan pekade domaren på straffpunkten. Trots att han var bättre och närmare placerad än den assisterande domaren så överlät han åt den sistnämnde att ha det avgörande utfallet och trots mycket högljudda protester från spelare och publik så blev det straff. Agard var kylan personifierad trots den fientliga stämningen från läktarna och Dons hade åter igen kvitterat.

Det är oftast enklast att skylla sina tillkortakommande på andra så därför var det naturligt att förlusten skylldes på domaren. Även om det finns mycket att tycka om det beslutet så vilade utfallet långt tidigare i Charltons egna händer och där visade de på en sällan skådad oskärpa och oförmåga att göra mål. Trots Magennis öppningsmål verkar det som om vi fortfarande är alldeles för starkt beroende av Fosus målform. Två tappade poäng innebar att vi även tappade två placeringar i ligan då både Bradford och Scunthorpe vann sina matcher. Ligaledarna Shrewsbury vann också vilket innebar att vi tappade två poäng på täten. Nu vill det till att Robinson ser till att spelarna slickar sina sår och upprättar en ordentlig portion med geist för redan på tisdag är det kvällsmatch hemma mot Rochdale och då finns det inte utrymme för ytterligare poängtapp om vi skall hänga med i jakten på uppflyttningsplatser. Våra förluster hittills den här säsongen har kommit mot bottenlag så Robinson borde vara varnad!
 

Artikeln skriven av Namn Namnson, 2017-11-19, 18:41.