Återigen visar Charlton upp sin oförmåga att göra mål och dra fördelar av sitt spelmässiga övertag. Det räcker inte att anstränga sig i en halvlek, inte ens på den här nivån. Så bra är inte Charlton. 

Charlton har nu i två matcher i rad misslyckats i konsten att göra mål. Visserligen får man in ett i den här matchen men utdelningen står inte heller denna lördag i paritet till det spelmässiga övertaget. Och det säger en del. Totalt sett, mot Gillingham och nu Bury har man vunnit skottstatistiken med 31-14. Ett mål.   

Bury är ett bättre lag än Gillingham men Charlton spelade nu hemma med den lilla fördelen att motståndarna gärna backar hem mer. Därför är lagen jämförbara och likaså Charltons insats. Det blev tydligt att Charlton har problem. Känslan är att det handlar om en matchplan som inte håller, är illa kommunicerad eller obegriplig. Alternativt en oförmåga hos både spelare och tränare att i tid förändra spelet efter matchens utveckling. 

Charlton ville helt visst börja matchen i ett lugnt tempo och få tid till speluppbyggnad, som om man vore ett av Europas bästa lag. Nån sådan tid gavs inte. Bury visade ingen respekt utan Charlton fick gnugga sömnen ur ögonen och försöka hänga med de första tjugo minuterna. Det gjorde man rätt dåligt. Burys klart lysande stjärna, tillika Jamaicas landslagsman Jermaine Beckford som var spelsugen tillbaka efter skada, visade ingen pardon när han gav bortalaget ledningen efter nio minuter genom att dundra upp bollen otagbart i krysset hos Amos. Så gör en striker. 

Bury slog efterhand av på takten och Charltons metodiska speluppbyggnad började få lite fäste. Det var efter en sådan bollen till slut når Forster-Caskey på djupet som spelar in bollen till ett perfekt läge för rätt man, Jsosh Magennis, som gör sitt jobb. 1-1 och kvitteringen kom som en lättnad inför andra halvlek. 

Robinson sa några väl valda ord i de inre katakomberna av The Valley och spelarna kom ut med en annan frenesi till de sista 45. Men vad hjälper det. Det blir liksom bara frustrerande och förvirrat när utdelningen på det omständliga passandet inte kommer. Man får till avslut men varannat går förbi målet eller blockeras. Och precis som mot Gillingham är motståndets bästa spelare målvakten. Charlton gör honom bra.

Och bäste mr Robinson:  Det andra bytet du gör kommer tio minuter kvar. Efteråt ondgör du dig över att de inbytta inte gör skillnad. Tacka för det. Hur ska man hinna med det? Och. Varför gör du inte alla tre bytena? Och gör dem i tid nästa gång. Gå hem och fundera på hur Charlton ska starta matcherna mer offensivt. För gör vi det tar vi ledningen och slipper skjuta oss trötta mot den köttmur det sämre motståndet ställer upp. 

För det här håller inte. Jag menar att det är en inställningsfråga. Charlton måste anstränga sig mer. För motståndet har, med undantag av Wigan, inte varit seriens bästa än och vill Charlton nå playoff måste man vinna matcher som de senaste två. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2017-09-24