Förhoppningar om en efterlängtad vinst i ligaspelet, den första sedan mitten av november, släcktes snabbt när Charlton kom under med två mål redan efter en halvtimme mot "munsbiten" Gillingham. 

Den oväntade förlusten gör att vi får finna oss i att stanna kvar på jorden, i dyn av skador, skadekänningar och måltorka och allmän osäkerhet hur bra vårt Charlton är i år. League One...Vi kändes som ett stabilt topplag under hösten men varandes det mest skadedrabbade laget i serien, Robinson har aldrig varit med om något liknande, så har formen sviktat betänkligt och nu med nyårsdagens förlust har vi åtta omgångar i rad utan seger. 

Charlton gjorde på sin hemmaarena en lika sorglig figur som borta mot Southend här omsistens. Återigen fanns ingen som helst antydan att hörsamma en den gameplan som Robinson sade sig ha med crossbollar mot våra forwards. Tvärtom är det bortalaget som tar tag i spelet och att Charlton inte var under redan efter första anfallet får vi tacka Amos för.

Så fortsatte det och i elfte minuten ringer det första gången bakom Charltons mål. Ett undermåligt försvar dribblas bort och bollen slås cross över till Gillinghams anfallare som enkelt sätter dit den vid bortre. Och just när man lite till mans tänker att det kanske kommer att ordna upp sig till slut får vi en tolfte spelare emot oss. Då tänker jag inte på de dryga tusen bortafansen utan på domaren. Det kan vara så att han avgör matchen när han missar en offiside på flera meter när Gillingham utökar ledningen till 2-0. 

Robinson var självfallet missnöjd i paus. Forster-Caskey var inte hel när matchen började och kan inte fortsätta i andra. Reeves byts också ut. Charlton skickar in Best och Aribo och Charlton kommer åter, precis som mot Southend, ut och spelar enklare, mer vägvinnande och äger bollen på ett helt annat sätt. Sen är det ju lättare att göra så när motståndarna tillåter det och bevakar sin ledning med två mål. Därmed kan vi inte dra för stora växlar på det förbättrade spelet i andra. 

Innan slutsignalen har Aribo reducerat och skapat lite spänning förgäves, Sarr blivit utbuad av hemmapubliken, Best blivit brutalt nersparkad och utburen med svår karriäravslutande (?) knäskada, Ahearne-Grant kommit in och visat att han borde få mer förtroende. Dessutom får vi se Gillinghams målvakt Holy göra skäl för sitt för säsongen passande namn. Han fredade sitt mål med den äran. 

Förlust således och nya skador. Behovet av nyförvärv eller lån är överhängande och enligt Robinson är en anfallare (Stephy Mavididi?) på väg till the Valley i skrivande stund. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2018-01-03