Charltons inställning mot seriens topplag Wigan (0 - 0) gav föraning om en vändning av en miserabel avslutning av 2017 och hoppet inför nyåret tändes. Denna match mot lilla Gillingham kändes som ett bra avstamp mot en ljus vårsäsong. 

Inför matchen var skadeläget dock forsatt prekärt. Tariqe Fosu, Chris Solly, Jake Forster-Caskey, Jason Pearce, Leon Best, Billy Clarke, Patrick Bauer and Lewis Page rapporterades alla som otänkbara för startelvan.

I Charltonkretsar pratas det allmänt om lagets svårigheter att göra mål. Särskilt Magennis måltorka är tydlig och saknaden av Fosu och en stabil backlinje likaså även om ingen skugga ska falla över de tappra som höll Wigan stången är det ständiga omformationer i försvaret och det skapar osäkerhet även framåt.  

Gillingham kom till matchen med en förbättrad resultatrad och form. De har under hösten visat sig svårslagna och verkar liksom trivas med tillvaron på ett annat sätt än vårt lag från SE7. Medan Charlton hade glidit ner till nionde plats placerade sig Gillingham allt mer på säker mark kring det nedre strecket.

För övrigt kunde man inför denna match bara hoppas på att ryktet om ett slut på det belgiska inflytandet på klubben också skulle besannas och spä på Charltons positiva tongångar efter matchen i lördags. Det var således med tillförsikt de Charltontrogna bänkade sig på the Valley på nyårets första dag... 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2018-01-03