FA Cup och Robinson återvänder till lejonens kula där han får utstå spott och spe från fansen, och även av personalen visade det sig senast, som varande tidigare manager för rivalen MK Dons under många år. Frågan är om ett kraftigt skadedrabbat hårt matchande Charlton mäktar med att ta sig till tredje omgången -  då det börjar på riktigt.  

Reeves, Clarke, Fosu, Pearce, Lennon, Page och nu även Bauer finns på skadelistan och kommer inte att delta i den här matchen. Och hur är det med Solly? Skadeläget förklarar laguppställningen och ändrade matchplanen senast mot Peterborough där vi ändå på övertid lyckades både reducera och kvittera ett 0-2 underläge på ren vilja. Jag börjar bli en stor fan av tränare Robinson för hans mod att ge våra youngsters förtroende, men måste sätta frågetecken kring att spela en otränad korttidskontrakterad Leon Best. 

Den här cupmatchen hade vi velat spela på lördagen för att få mer vila i för veckomatcher och event, men får ta läget som det är. Främst är det backlinjen som är drabbad och Bauers skada oroar. Frågan är också hur mycket fokus Charlton lägger på cupen i år där det helt överskuggande målet är att nå topp sex och möjligheter till att en gång för alla (?) lämna League One för högre serier. Jag kommer inte att sörja länge om det blir cupsorti i morgon, men det blir intressant att se hur spelarna tar det. Särskilt de som får chans nu på andras skadebekostnad. Facupen sitter i generna hos engelska fotbollsspelare. 

Wimbledon är ute efter revanch för en rätt snöplig förlust i senaste mötet lagen emellan och laget rapporteras taggat och friskt. Jag tror att det här blir en svår nöt för Charlton men ändå känns det mest positivt kring klubben nu. Gamla ärrade kämpar från tidigare år i Charlton har bjudits ner till träningsanläggningen och medfört att stämningen har varit uppsluppen och god. 25årsjubileet den 5e december är också ett sammanbindande event mellan yngre och äldre. Spelare från Charltons renomerade akademi får komma ut i rampljuset och överhuvudtaget utstrålas trivsel kring laget. 

Det bästa med allting är att det är ett ägarbyte på gång. Eran Roland Duchatelet tycks snart vara över och det kan bara innebära ljusare tider. Det här knappt fyra år långa belgiska ägandet är värt en artikel för sig. I en intervju nyligen erkände RD att han missbedömt kraften i de reaktioner som organiserats över internet och som verkat menligt på hans affär i fotbollen. Skönt att se att folkets engagemang givit effekt. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2017-12-02