Inför säsongens minsta publik bjöd Rochdale och Charlton upp till en sällan skådad målfest som efter några nagelbitare åter slutade i en match med delad poäng. Nog svänger det om Charlton fast kanske inte på det sätt som vi helst skulle önska!

Som väntat blev det inga större förändringar i startelvan. Dagen bjöd på vackert väder men publiken lyste med sin frånvaro inför en fartfylld match som bjöd på det mesta man kan önska sig om man vill ha underhållning. Med tanke på att antalet närmast sörjande måste ha varit minimalt med tanke på att det inte ens kom 3 000 personer så var det nog ingen bra dag för deras hjärtan som under 90 minuter slets mellan hopp och förtvivlan.

Charlton var nära att ta ledningen redan efter ett par minuter men det var istället Rochdale som tog ledningen efter schabbel i samarbetet mellan Rudd och försvararna som bidrog till att Canavan enkelt kunde peta in ledningsmålet från ett par meter. Rudd revancherade sig litet när han i mitten av första halvleken gjorde en toppräddning som höll kvar Charlton kvar i matchen. Magennis hade dessförinnan ett flertal chanser som han alla sumpade. Men hoppet återvände strax innan halvtid när Magennis lyfte fram en boll som friställde Botaka som fick fri lejd fram mot målet. Skottet satt i stolpen men han var tillräckligt på tårna för att snappa upp returen och enkelt rulla bollen i mål, hans första för Charlton. Så när lagen gick till halvtidsvila så var det med gott mod.

Mavididi gjorde nästan en drömdebut när han byttes in mot Watt efter knappa kvarten av andra halvleken. En soloraid över en halv planhalva där han bara misslyckades med att överlista målvakten som kunde stöta ut bollen till hörna. Där var Bauer längst och skarvade bollen vidare till Teixeira som enkelt kunde nicka in bollen och Charlton hade vänt! Den gamla klychan att ett lag är aldrig så sårbart som när de har gjort mål. Bara några minuter senare var det åter kvitterat Dale kunde nicka in ett inlägg. Hemmalaget tryckte på och hade ett skott i ribban innan de tog ledningen sex minuter kvar och då kändes det som om ridån hade gått ned.

Charlton hade dock krafter kvar att sprattla till en sista gång med två minuter kvar. Det var mer eller mindre en kopia på deras föregående mål, hörna som skarvas av Bauer till Teixeira som nickade i mål. Resultatet medför att Charlton är kvar på den nedre halvan när det täta matchandet fortsätter. Med åtta poäng upp till kvalplatsen och en eller två matcher mindre än övriga lag så lever fortfarande hoppet men det krymper för varje omgång.

Inför matchen mot Fleetwood noterade jag att det i de kvarvarande 19 omgångarna krävdes 10 vinster och 6 oavgjorda och 3 förluster för att det mest sannolikt skulle kunna bli en kvalplats till The Championship. Inklusive gårdagens resultat krävs det nu 10 vinster, 3 oavgjorda och 2 förluster på de kvarvarande 15 omgångarna. Laget behöver således genomgå en sällan skådad metamorfas för att uppnå detta inte alltför högt ställda krav, dvs att nå en kvalplats. Skall Duchatelets dumsnåla strategi att inte konsumera litet av de pengar som han erhöll för Lookman på en värdig ersättare direkt leda till att vi blir kvar i League One en säsong till? Jag hoppas att jag har fel men det mesta pekar på att det blir så. För kan verkligen ett lag som bara mäktat med tre segrar på de tio sista omgångarna växla till att vinna två tredjedelar av de sista femton omgångarna?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2017-02-19, 18:04.