It's football for a fiver och i vanlig ordning slutar denna publikfriande aktivitet med förlust mot ett mediokert motstånd. Att det är långt ned till botten av hur dåligt ett lag kan prestera blev publiken varse om när Charlton förlorade hemma mot Rochdale. Den typen av prestation lockar inga nya skaror till The Valley. Charlton börjar sakta nagla sig fast i botten av League One, snart dags mer handfasta insatser för att vända den konstant negativa trenden.

En knäskada på Solly hindrade honom från spel vilket föranledde att Foley fick ersätta honom. Lookman fick göra en ovanligt entré från start i en laguppställning som såg ut som en 4-5-1 men som efter avspark såg ut som en variant på detta, 4-3-2-1. Ytterligare en strategi från Slade som ingen annan än han tycks förstå. Men innan det var dags för avspark förärades den månghövdade publiken av ett fantastiskt tal från lagets VD, Katrien Miere.

"The beauty of Charlton is that the fans have played such a massive part in the club’s history. You – the fans – are Charlton.” Detta stridsrop skulle gripa tag i vilken Charltonsjäl om den uttalades av någon som verkligen stod bakom dessa ord. När de uttalas av en person som skapat en spricka mellan ledning och supportrar djupare än Marianergraven känns det inte annat än nedlåtande, patetiskt och kränkande. Möjligen tog detta flamboyanta uppträdande bort den sista udden självförtroende hos laget lagom till avspark för det var en dyster insats säsongens största publik bjöds på.

Spelarna såg vilsna ut från första sparken och kreativiteten lyste med sin frånvaro. De inre mittfältarna var oerhört vilsna i den nya spelformationen och sprang mer eller mindre på varandra om de inte lyckades med ett sidledspass på fem meter och tillbakaspel till backlinjen där Rochdalespelarna genast satte press. Om det inte hade varit för kantspringande Lookman och Holmes så hade förmodligen inte bollen hittat in i Rochdales straffområde under första halvleken.

Rochdale bjöd inte heller på något bländande spel men de hade något som Charlton saknade, närvaro att ta till vara på situationerna när de uppstod. I mitten av första halvlek ändrade inlägget från Rochdale kraftigt riktningen och den ende som var med på den händelsen var Andrew som ohotad kunde nicka in ledningsmålet för bortalaget. Firma Lookman & Holmes försökte efter bästa förmåga skapa en kvittering men skotten gick strax bredvid, strax över eller så stod Lillis i Rochdalemålet alldeles för bra placerad. Så var också fallet när Holmes tråcklade sig in i straffområdet strax efter avspark i andra halvlek. Han fälldes och Charlton tilldelades straff för andra matchen i rad! Straffexekutor Jackson hade dessvärre inte sin bästa dag han heller, han brukar ofta utgöra undantaget speciellt på fasta situationer. Skottet var förvisso lågt och relativt hårt men alldeles för dåligt placerat, ca en meter från stolpen, och Lillis kunde tippa bollen i stolpen. På returen kunde inte Magennis inte heller få bollen innanför målramen.

Tror att den lilla luften med hopp gick ur de spelare i och med denna miss. Lookman & Holmes fortsatte att skapa situationer i ett annars stereotypt spel från Charlton men utfallen slutade ideligen i misslyckanden. På elva matcher har Charlton bara lyckats med två vinster, hemma mot Shrewsbury 16 augusti och borta mot Walsall 20 augusti. Det har alltså gått sex veckor utan vinst och när man ser vilka lag vi har mött under den tiden, Bolton, Fleetwood, AFC Wimbledon, Scunthorpe, Oxford, Oldham och nu Rochdale är det inte svårt att inse att Charlton är ett lag i djup kris.

Vi har en ledning som fullständigt skiter i vad som händer på planen, vi har en manager utan strategi och ett lag med ett självfötroende mindre än en bananfluga. När managern sedan klandrar spelarna för att de inte levererar den sista tredjedelen på planen utan en gnutta självkritik krävs det ingen Einstein för att inse att Slade måste bort och det väldigt fort. Förutom en betydelselös match i den osexiga EFL Trophy, borta mot Crawley Town, är det nu ett speluppehåll på två veckor. Matchen borta mot Millwall nästa lördag är uppskjuten på grund av landslagsmatcher. Är det tillräckligt för att få in en ny manager som kan gjuta nytt blod i det krackelerade laget vi känner till som Charlton?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2016-10-02. kl 17:31.