Charlton gjorde det mesta rätt. De hade Fleetwood nere i brygga, stoppat in dem i säcken men kunde inte knyta till säcken. Även om det innebar ytterligare en match utan förlust svider de två förlorade poängen betydligt mer än den vunna. Hoppet om kval lever kvar men kraven ökar för varje match som inte slutar med vinst.

Det blev en svängig match på The Valley där Charlton ställde upp med samma lag som senast med undantag för Holmes som ersatte den avstängda Page. Stärkta av segern senst borta mot Bolton tog Charlton hand om taktpinnen i första halvlek. Båda lagen hade några halvchanser men hemmalaget stod för nästan hela bollinnehavet. Särskilt kreativt var det dock inte och när det väl hände något var det oftast gästerna som stod för kontringar. Så trots att bollinnehavet var nästan 70/30 till Charltons favör skapades inte alltför många chanser.

Fleetwood satte Rudd på prov men kunde parera Coles skott med benen. I den 29 minuten reste sig publiken mangrant i en applåd för den nyligen avlidne Liam Meadows följt av Valley Floyd Road efter önskemål från Liams mamma (som förnekades att låten sjöngs eller spelades på Liams begravning då prästen tyckte att det var ett opassande stycke). Kanske något stärkta av dessa krafter trycket Charlton på några minuter senare där Forster-Caskeys skott bara kunde pareras av Cairns och Holmes enkelt kunde peta in returen. En ledning laget klarade av att hålla halvleken ut.

Efter te och apelsinklyftor var Forster-Caskey på tårna igen, dessvärre var det inte fallet med Watt som nog borde ha utökat ledningen och skapat ett gyllene utgångsläge i början av den andra halvleken. Några minuter senare avbröts matchen till följd av att en av de assisterande domarna skadat sig vilket tog närmare tio minuter att ersätta. En paus som var allt annat än Charlton önskade sig och den fläkt och fart det startat halvleken var som bortblåst. Fleetwood blev istället stärkta och tog över matchen mer och mer. Minuterna tickade på och gästerna var alls inte ofarliga men Rudd och försvaret stod upp bra hela ordinarie tiden även om det var riktigt nära ett par gånger.

När fjärde domaren visade på tio stopptidsminuter verkade det som om luften gick ur hemmalaget. Den passion och glöd som de visade upp senast borta mot Bolton med en man mindre var ersatt av ett kaos som fick kalabaliken i Bender att framstå som ett Schweitziskt urverk. Efter fyra stopptidminuter kvitterade så Fleetwood och det hängde i luften och var dessvärre inte oförtjänt. Att laget med en kader nyförvärv inte är helt samspelta framgick tydligt när stressen ökade inför hemmapubliken och det blev knappast bättre när domare Robinson visade ut Byrne i en till synes 50/50-situation i den sjunde stopptidsminuten. I den tionde stopptidsminuten var bara några svettdroppar på bollen som hindrade att Ball sköt stolpe ut istället för stolpe in, returen sköt Hunter över. Efter sammanlagt tolv stopptidsminuter kunde publiken och hemmalaget andas ut och vara glada att de fick någon poäng med sig från matchen.

Det var tredje matchen i rad som Charlton fick en spelare utvisad vilket å ena sidan skapar chanser för nyförvärven att komma in i laget men med tanke på att laget fortfarande är ganska tunna, främst på anfallssidan, känner i alla fall inte jag mig riktigt trygg. Nu väntar en veckas vila innan matchen borta mot Wimbledon och sedan ytterligare en veckas uppehåll innan matchen borta mot Oldham som blir startskottet för upploppet mot en eventuell plats i Championship med tio matcher på fem veckor.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2017-02-05, 23:22.