Ett släpphänt Roversförsvar ger Charlton en glänsande stund inför en entusiastisk hemmapublik. Efter matchen hyllas Josh Magennis som gör tre av målen och Joe Aribo som passar fram till tre. 

När jag läser om matchen och kommentarerna från Karl Robinson så slås jag av hur Charlton gärna hyllar individuella prestationer i stället för insatsen som lag. Det gör mig lite sorgsen och rätt cynisk men även orolig. Kanske lever jag kvar i en naiv romantisk syn på engelsk fotboll där lagets organisation när sitt lag i stället för tvärtom. Charlton Athletic ÄR en affär för ägarna. Enbart. Man hymlar inte med Charltons broilerverksamhet med sin hyllade akademi och hur Robinson öppet erkänner sig anställd som en "developer" av unga spelare.

Det borde vara bra och jag borde känna stolthet över framgångarna i ungdomsleden. Kanske. Men i bakgrunden ser man ägare som har noll intresse annat än att göra pengar på dessa youngsters. Hur länge behåller Charlton alltmer omskrivne Joe Aribo, 19 t ex? Han är kontrakterad till säsongens slut. Nytt kontrakt och en Lookman nästa år? Troligt. Bara att gilla läget. Charlton strävar mot högre serier (eller behöver vi göra det?), men ju högre upp man tittar ju tydligare blir bilden. Individer. Pengar. Noll lagkänsla. Spelare byter trikåer som en annan byter strumpor och uttalar floskler som "proud to be here" "great club" vid varje byte. 

Samtidigt går det inte att undvika att man måste göra resultat för att nå sitt syfte. Det tror jag även att Charltons ägare förstått. Det är kanske det som trots allt gör att intresset kvarstår. Kampen. De osäkra investeringarna. Besluten. Man köper Norrmalmstorg för sina sista slantar och går ett varv till på spelplanen och hoppas det var rätt beslut som ska ge lyftet och avkastningen. Men i mina ögon har något dött och det blev särskilt tydligt efter Charltons storseger mot Bristol Rovers i måndags. 

Charlton gör en normal insats mot Rovers. Det onormala är att man vinner med 4-1. Bristol R var usla för dagen och bör utvärdera framförallt försvarsinsatsen omgående. Men när matchen börjar är det jämnt spel och i och med att Rovers tar ledningen efter ett horribelt försök till bakåtpass från Bauer till egen målvakt så befarade man det värsta. Men det värsta händer inte. I stället är det Charlton som tar över. 

Robinson hade fått tillbaka Solly som steg in som kapten i laget på sin högerbacksposition. Framför backlinjen placerades Crofts, 32 år som det trygga ankaret för det ungdomliga mittfältet där Konsa,19år och Aribo,20, utgjorde motorer. Jag älskar Crofts lojala attityd och pådrivaranda. Tror det har enorm betydelse för framgången för främst Aribo. Robinson har hittat en nyckel här.

Charlton tar över matchen efter baklängesmålet och efter en klcokren ribbträff på frisspark av dagens man Josh Magennis så rullar Charlton boll förträffligt utan att egentligen skapa så mycket framåt. Rovers ledning står sig halvleken ut. Hade de hoppats. Fyra minuter innan signalen går träder Magennis in och kvitterar på nick efter en frisspark med precision av Aribo. Markering usel från Bristol Rovers. 

Det var nog skönt att gå in till vila med utdelning och kvittering, för i andra var det än mer bara ett lag på planen och Rovers fortsatte att vara slappa i sin markering av den enda man behövde hålla lite koll på. 2-1 kommer på ett liknande läge som första hemmamålet. Aribo inlägg - Magennis omarkerad - nick i mål. Och tio minter senare var det dags igen: Denna gång var det Konsa som gavs fri väg genom hela motståndarlägret innan han bryskt gjordes ner. Frispark. Crofts slår den smart till Aribo som åter visar känsla i ett inlägg som Teixeira inte kan missa. 3-1 och matchen kändes sedan länge vara Charltons. Märkligt.

Med 4-1 fullbordade Magennis sitt hattrick och han gjorde det med en självklarhet som kommer när man redan vet att man vunnit och även motståndarna vet att de förlorat och man bara har att spela ut. Kul för hans tvååriga son som var Mascot of the day i denna match. Ett minne att tala om varje gång de tillsammans tittar i bokhyllan hemma där matchbollen från dagens match säkert är placerad. Bollen såg Magennis till att behålla. 

Nu är det uppehåll till den 14e för Charlton och låt oss hoppas att formen består. För vi möter Millwall igen. Lookman (Everton) och Foley (oklart) har förlorats och Fox ryktas också lämna för Sheffield W. Två nya värvningar har gjorts. Ett på lån från Chelsea, Jay Dasilva som debuterat framgångsrikt till vänster på mittfältet i ungdomslaget. Det andra värvet gjordes på krav av Robinson själv. Han har haft 22årige Jake Forster-Caskey under sina vingar i MK Dons och är övertygad om hans talang. Räkna med debut mot Millwall. 

Säga vad man vill. Men det är onekligen roligare att vinna än att förlora. Oavsett vad som är de underliggande drivkrafterna. Man får helt enkelt tänka bort dem, tänka primitivt och bröla:  COME ON CHARLTON!

4-1... Det känns positivt nu igen. 

Artikeln skriven av Gunnar Persson, 2017-01-06