En säsong full av ångest, ilska och förtvivlan har äntligen nått sitt slut. För tredje gången på de fyra sista omgångarna möter Charlton ett redan degraderat lag vilket gör matcherna tämligen intetsägande vilket kanske även har varit ett signum för hela säsongen. Charlton har förvisso revansch att utkräva efter bottennappet borta mot Swindon men med tanke på vad vi då presterade skäms jag litet när Swindon får spela i League Two nästa säsong medan vi får en ny chans att klättra mot de mer presentabla arenorna.

Det är den sista dagen för säsongen 2012. Jag och Gunnar tar British Airways morgonflyg från Arlanda till London City. Vi känner oss upprymda inför det som komma skall. Tänk att få bevittna en ligaseger på plats, att få se vårt Charlton ta emot en pokal live!  Vi har matchtröjorna på oss på flyget och smilar in oss hos stewardessen och får kanske därmed en extra omgång GT trots att planet har påbörjat sin inflygning. Vi har övertygat henne om att vi är spelare på väg till matchen och alla vet ju hur engelska spelare laddar upp inför matchen......

The Valley kokar av de knappt 27 000 åskådarna och enda anledningen till att det inte är utsålt är förmodligen att ett antal biljettinnehavare av olika anledningar inte dyker upp till skillnad mot idag när alla säsongskortsinnehavare räknas som åskådare mot sin egen vilja. Kermorgant frälser oss alla genom ett sent mål och säkrar segern och rekordskörden av poäng, 101 stycken. Chris Powell hyllas rättfärdigt som kung genom den prestation han åstadkommit med en relativt tunn trupp. Framtiden är så ljus den kan bli en varm vårdag när vi åter tagit steget tillbaka till The Championship.

Snart fem år har passerat sedan det ljusa minnet men ett och ett halvt år senare påbörjades vandringen i dödsskuggans dal när klubben köptes av Roland Duchatêlet. I mars 2014 sparkades Powell och sedan dess har vi avverkat åtta managers och våra resultat har bara blivit bättre och bättre med varje manager enligt vår kära Katrien Miere. Möjligtvis beroende på mina bristande kunskaper i belgisk logik har vi därför med nöd och näppe klarat oss undan degradering till League Two den här säsongen.

11 november 2016 sätter jag mig på planet mot London tillsammans med Gunnar, Mats och Richard för höstens höjdarresa som dagen därefter bjuder på Swindon - Charlton, en match vi borde vinna. Vi hamnar på samma hotell som Charltonspelarna och springer på Johnnie Jackson i receptionen. Allt verkar lovande och Russel Slade ser segerviss ut i frukostmatsalen. Matchen är det sämsta jag sett Charlton prestera någonsin, de blir totalt utspelade av Swindon och har inte ett enda avslut på mål (fast någon förlupen boll förirrar sig mot Swindons målvakt och noteras som skott mot mål av BBC).

Sista matchen för årets säsong innebär ett returmöte mot redan degraderade Swindon och möjlighet till revansch för Charlton. För inte skall vi väl kunna spela lika illa två gånger mot Swindon samma säsong? Den fd Swindonspelaren Ajose ansåg att vi var galna som åkte och tittade på matchen i Swindon när vi kunde titta på matchen på TV. Han är nu utlånad till Swindon och jag gissar att han inte får spela i matchen. Samtidigt utgår jag ifrån att han ingår i den stora utrensningen som är att vänta efter säsongens slut.

Charlton har säkrat nytt kontrakt efter att ha vunnit tre av de fyra sista matcherna och spelat en oavgjord. Matcherna har med undantag Southend varit mot motståndare som haft mycket litet eller inget att spela om, samma förutsättning gäller för Swindon. De är redan klara för League Two medan det enda Charlton har att spela om är att hamna på övre halvan av tabellen vilket mot alla odds kan inträffa om Charlton vinner samtidigt som Walsall spelar oavgjort mot MK Dons.

Vilka är förutsättningarna inför matchen på söndag? Ja förutom ovan nämnda placeringar i ligan så är Swindons form negativ med två oavgjorda och två förluster på de fyra senaste matcherna. Vår vältalige manager kommer som vanligt inte göra några större förändringar i startelvan på det vinnande laget. Vi har revansch att utkräva mot ett utslaget lag så det minska man kan kräva är att de våra går ut och satsar helhjärtat i denna match genom att visa supportrarna som i bästa fall kommer att bli hälften så stor som den var i matchen för fem år sedan.

Kuriosa inför matchen är att det finns två spelare kvar i truppen från den där hedervärda matchen för fem år sedan, Chris Solly och Johnnie Jackson. Mycket talar för att båda spelarna gör sina matcher i som spelare i Charltontröjan imorgon, förmodligen kommer de inte ingå i startelvan. Det enda jag förväntar mig resultatmässigt är att udda blir jämnt vilket betyder vinst för Charlton med 3-0!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2017-04-28, 23:04.