Det är dags för Charltons akilleshäl, de tio sista omgångarna. Den teoretiska möjligheten att nå en kvalplats lever fortfarande kvar även om det känns mer realistiskt att få tillräckligt med poäng för att undvika nedflyttning. Skadeläget i laget bidrar dessvärre till att det är det sistnämnda scenariot som gäller när formstarka Bradford gästar The Valley på tisdag kväll.

De tio sista omgångarna var Charltons akilleshäl främst under åren i Premier League. De senaste åren har de inte varit lika dåliga men att bedriften från våren 2013 med 6 vinster, 3 oavgjorda och blott en förlust skall upprepa sig känns som en utopi. Strategin för Robinson måste vara en match åt gången och att få laget att kämpa som en enhet för att erhålla tillräckligt många poäng för att undvika nedflyttning. Om, mot alla odds, det sedan skulle finnas en chans att nå en kvalplats får samma strategi kvarstå, en match åt gången. Och med tanke på förutsättningarna enligt nedan så gäller det nog att trumma in mantrat, en match åt gången.

Efter fyra raka förluster har Charlton återhämtat lite stadga med en vinst och en oavgjord match den senaste veckan. Priset har dock varit högt och antalet skadade spelare ökar mer eller mindre för varje match. Läget är så akut att jag inte ens känner igen namnen på flera av spelarna som deltog i lördagens match mot Walsall. Solly, Pearce, , Forster-Caskey, Botaka och Magennis är normalt fem spelare i startelvan som alla återfinns på rehabavdelningen. Om vi sedan kryddar med Konsa, Chicksen, Johnson, Bauer, Lennon, Kashi och Mavididi så krävs det ingen Einstein för att förstå att det är mycket uppförsbacke för Robinson.

Den enes bröd den andres död äger mycket sanning vad gäller den unge norrmannen Ulvestad som länge suttit i frysboxen sedan Robinson tog över. Han har visat på sann skandinavisk uthållighet och tagit chansen när alternativen börjat tryta för Robinson och fick senast avsluta som mittback mot Walsall. Han kanske inte är den ultimata spelfördelaren men jämfört med många andra har han en tämligen hög lägstanivå och stabilitet är definitivt något Charlton behöver för tillfället.

Sett till formkurvan hos våra motståndare kom vinsten mot Scunthorpe inte som någon större överraskning trots deras ligaplacering. Formkurvan pekar tydligt nedåt. Walsall och Bradford har en motsatt formkurva och utifrån det perspektivet är väl oavgjort mot Walsall okey även om man är beroende av vinster på hemmaplan. Bradford har en liknande formkurva som Walsall men om man skall hitta något mönster i deras resultat är det dags för en dip i deras formkurva så vi borde åtminstone kunna uppnå ett oavgjort resultat.

Veckans snackisar har varit storvinster i Champions League där Arsenal fick ordentligt på nöten av Bayern München och där många supportrar till Arsenal nu kräver Arsene Wengers avgång. Att det inte är särskilt synd om dessa medgångssupportrar framgår klart av denna artikel. När Barcelona vände kraftigt underläge mot PSG i returmatchen snackade många om historiens mest bragdfyllda vändning. Fast vi som kan vår fotbollshistoria vet förstås att det inte var någonting jämfört med var Charlton presterade borta mot Huddersfield 1957. Att vara en hängiven fotbollssupporter innebär känslomässiga uppoffringar som till och med är större än vad många äktenskap klarar av. Att det går dåligt nu både på och utanför planen är tungt men vi vet att det är ett övergående och så småningom kommer vi åter få uppleva positiva händelser som upphämätningen mot Huddersfield. Först skall vi bara säkra kontraktet i League One.

Hur det skall gå till är skrivet i stjärnorna. Vilken startelva Robinson tänker sig är kanske något klarare med tanke på skadeläget. Han lär inte få till en 18-mannatrupp utan att nagga på juniorlaget. Hörde jag 2-1?

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2017-03-13, 23:16.