? ? ? ... Va nu?? Charlton reser sig på nio (och en halv) och besegrar ett på förhand övermäktigt Sheffield W som gått som tåget fram till mötet på the Valley. Få såg en hemmavinst komma inför matchen, men med Charltons efterlängtade utdelning visade ett slitet och tröttkört Sheffield alltmer upp sig i ljuset. Charlton slåss för sin existens i Championship och det avgjorde matchen. 

Stämningen inför matchen var spänd och det gick att ta på frustrationen hos hemmapubliken när de intog sina platser. Man förberedde sig på det värsta. Hur skulle man ställa sig till ännu en förlust? De 3000 tillresta ugglefansen var mer segervissa, även om något kliade hos de minnestrogna efter senare års möten klubbarna emellan. 

Coach Fraeye gjorde en förändring i laget som slog väl ut.  Han tog in Naby Sarr i backlinjen och flyttade upp Alou Diarra framför densamma. Framför honom fick El-Hadji Ba och slitvargen Johnnie Jackson dominera utrymmet med Johann Berg Gudmundsson i en understödjande roll till det iran-danska anfallet. Islänningens start var oviss efter smällen mot huvudet sist men av detta syntes intet och han visade på en inställning av gammalt gott slag och var inblandad i det mesta framåt. 

Charlton gav sköna signaler direkt i matchens inledning och det tycktes som Wednesday blev lite tagna på sängen av det självsäkra passningsspel som hemmalaget visade upp. Tidvis fick de blåvita inte låna bollen på flera minuter. Chanser radades upp och det var full fokus från samtliga addicks denna dag. Gudmundsson firade triumfer med inlägg som var nära att resultera.

I mitten av halvleken stannade allt upp. Backklippan Chris Solly fick utgå knäskadad. Skulle detta påverka Charltons fina öppning av matchen? In kom Tareiq Holmes-Dennis och stillade direkt allas oro när han är tongivande på kanten och skapar hörna. Gudmundsson tar den och vem kommer med kraft och möter bollen på huvudet om inte Jackson! 1-0 till Charlton och en månads måltorka var över. Ett betydelsefullt mål dels för laget men också för nyss inkomne Holmes-Dennis och som alltid är det något visst när Jackson visar vägen. 

Charlton slog inte av på takten efter sitt mål och bortalaget hade svårt att komma in i matchen. Gudmundsson var inblandad i flera snabba anfall och när klockan närmade sig halvtid skulle ringde det igen bakom Westwood i Shefields mål. Gudmudsson sprang i lucka mellan backar på vänstersidan och hittades snyggt av Reza. Efter en blick mot mål levererades en känslig cross mot den reslige Makienok som inte gjorde något misstag. 2-0 mycket rättvist och inte minst strategiskt inför halvtidsvilan. Sheffield fick låna bollen innan visselpipan ljöd men chansen resulterade inte. 

Sheffield W gjorde ett försök att vässa anfallet med portugisen Joao, men det var Charlton som avgjorde matchen tio minter in i andra. Makienok gjorde sig förtjänt av uttagningen i laget denna dag när han med en vacker nedtagning och chip frispelade den alltid alerte Morgan Fox på vänsterkanten som hittade Reza som satte bollen enkelt i mål. En kontring som avgjorde tillställningen. Charlton ledde med 3-0!! Och därefter kontrollerade man matchen och oron infann sig aldrig. Inte ens efter Sheffields tröstmål kvarten kvar. Ademola Lookman fick göra hemmadebut mot slutet och hann göra intryck. Det blir intressant att följa honom framöver.

Sammanfattningsvis en lika skön som oväntad seger med rättvisa siffror som dels visar på hur effekterna av ett tätt matchprogram till slut ger en reaktion (Sheff W) och hur små marginaler som skiljer botten från toppen i Championship när lagens inställning till matchen avgör framför form, såsom Charlton visade denna lördag. Nu ges möjlighet till lite arbetsro och vård av skadade krigare under två veckor i det landskampsuppehåll som följer. Charlton har tagit sig över neflyttningsstrecket. Kan vi hoppas på en fortsatt klättring i tabellen mån tro?
 

Artikeln skriven av Gunnar Persson 2015-11-08