Burnley säkrade seriesegern genom en tämligen enkel seger i en match som på intet sätt kommer att gå till historien på grund av sina kvaliteter inom fotboll. Det som hände runt om på arenan och på planen efter matchen rönte betydligt större engagemang. FA var rädda för att Charltons supportrar skulle invadera planen men det var Burnelys supportrar som tog tillfället i akt direkt efter slutsignalen. Direkt efter slutsignalen avgick Charltons manager, José Riga, med omedelbar verkan.

Det mesta snacket inför matchen handlade om i vilken utsträckning Charltons supportrar skulle kunna påverka matchen, att förseningar skulle uppstå som skulle kunna ge andra lag fördel av att spela på resultat. För att förebygga den risken hade Charltons ägare satt upp nät som täckte hela kortsidan framför Charltonklacken. Men det hjälpte föga när hundratals supportrar blockerade ingången till parkeringen utanför arenan genom att sittstrejka. Då ytan inte är gatumark utan allmän yta kunde polisen inte ingripa och det bidrog till att Burnleys spelare fick promenera lite längre än planerat vid ankomst.

Hur gick det då i själva matchen? Charlton började piggt och hade några riktigt bra målchanser och mot ett lag med en sämre målvakt än Heaton i Burnleykassen hade det kunnat stå både 1-0 och 2-0 efter en kvart. Men kvalificerade räddningar höll Burnley kvar i matchen. När sedan Vokes efter tjugo minuter nätade på Burnelys andra chans så kändes det som om matchen bara kunde gå i en riktning. Riktigt så blev det inte utan Charlton kämpade tappert på men kombinationen av litet uddlöshet och bra försvarsspel från gästande Burnley stod sig Burnleys ettmålsledning halvleken ut.

Matchen skulle snart ta slut när Burnley rivstartade andra halvlek med två mål på sex minuter och sedan var seriesegern säkrad. Charlton som inte hade något att spela för ansträngde sig inte heller allt för mycket. Det mest anmärkningsvärda var att bortapubliken för andra hemmamatchen i rad föll in i hemmasupportrarnas skanderande, "We want Roland, we want Roland out". För er som ännu inte känner till denne excentriske man och hans lydiga dockor i ledningen kan beskåda katastrofen i denna video, rekommenderas varmt.

En del i videon berättar Katrien stolt om nyheten "Fans Sofa" som stod nere i ena hörnet nedanför Charltonklacken. Den har inte varit populär hos supportrarna och när väl publiken i allmänhet vällde inte på planen efter matchen togs tillfället i akt att riva sönder soffan i småbitar.

Säsongen är över och ovissheten är stor över vad som kommer att hända framöver. Efter att ha läst en intervju med den förre spelaren och managern Chris Powell är kanske frågan vem som över huvudtaget vill bli manager i Charlton om man skall arbeta under de förutsättningarna. Klart är att kontraktet för många spelare går ut och flera av de bättre spelarna kan mycket möjligt ha en klausul som ger dem rätten att söka ett nytt lag vid degradering. Tex Johan Gudmundsson, hur stora är hans möjligheter till fortsatt landskampsspel för Island om han spelar i League One? Flera av de egna produkterna som är gångbara på marknaden, Lookman framför allt men även Cousins, Harriott och Fox kan mycket väl komma att säljas för att täcka inkomstförlusterna som kommer att uppstå när laget trillar ned i League One.

Tappet i biljettförsäljningen kommer att bli enormt, säsongskortförsäljningen har minskat med ca 80 %, och flera av huvudsupportrarna har aviserat att de inte kommer att förnya sin sponsring. En av dem har till och med officiellt börja sponsra CARD istället. Nej under den nuvarande regimen känns det bara som att det kan gå sämre och det kan gå fort, se bara på Blackpool som trillade ur Championship förra året. Nu degraderades de till League Two! Och ärligt talat, vilka "kunder" vill betala för upplevelser som den här?

Artikelns skriven av Lars Liljegren, 2016-05-10.