En lång resa börjar alltid med ett litet steg. Efter alla storförluster var Charlton tillbaka till poänginsamlingen, visserligen bara en genom oavgjort hemma mot Blackburn men ett välkommet avbrott i den tidigare trenden av ideliga förluster. Ingen match som går till historien men protesterna efter matchen mot Charltons ägare fick betydligt större genklang i engelska medier.

Som jag skrev före matchen så var laguppställningen svår att sia om vilket infriades, jag lyckades bara pricka 6 av 11 rätt. Att Watt skulle ta en forwardplats direkt efter lånet till Cardiff var kanske mest oväntat liksom att Vaz Te inte ens fanns med i truppen, möjligtvis lätt skadad.

Charlton visade betydligt mer ryggrad än vad de gjort den senaste månaden och började inspirerat och hoppfullt. Skärpan saknades dock i avsluten och bollen gick oftast över ribban. Efter en tilltrasslad situation i samband med en hörna lyckades Lennon via en Blackburnspelare ge Charlton ledningen efter en halvtimme. Och chansmässigt ägde Charlton stort sett hela första halvleken. Men som jag nämnde före matchen, man måste alltid se upp med Rhodes vilket Charltons försvar inte gjorde i första halvlekens sista sekunder. En chans och ett mål vilket inte speglade matchen alls.

Blackburns kvittering gav bortalaget ordentligt råg i ryggen och de tog över spelet när andra halvleken blåstes igång. Men till skillnad mot de senaste matcherna för Charlton så stod försvaret upp, det var en märkbar skillnad i tanke och spel trots att mittbacksparet var helt nykomponerat. Allt eftersom kom Charlton tillbaka i matchen och började jaga det vinnarmål jag hade förutspått men tji fick jag och alla andra hemmasupportrar. Steele i Blackburnkassen offrade sig hänsyslöst i kampen om en förlupen boll mot Ghoochannejhad i slutet av matchen vilket gav en kraftig smäll i huvudet. Andra halvlek avslutades så när som den första, Rhodes var ytterst nära att bli matchvinnare men Henderson var också på tårna och Charlton tog sin första poäng sedan 2 januari. Senaste vinsten kom dock 21 november så de flesta av oss har nästa glömt hur det känns!

Efter matchen hade CARD (Coalition against Roland Duchatelet) annonserat en protest utanför huvudläktaren och det var näst intill lika många som dök upp där som antalet som beskådade matchen. Supportrarnas missnöje har spridit sig som ringar på vattnet och för närvarande är Charlton ett av de lag som får mest massmedial bevakning. Naturligtvis tråkigt att det inte handlar om lagets framgångar på planen men expertkommentatorernas konsekventa kritik mot lagets belgiske ägare, dvs i linje med supportrarna, är massiv och kan förhoppningsvis leda till att han säljer klubben till någon som har ett uns av intresse av lagets sportsliga framgångar.

Nästa lördag möter Charlton Rotherham borta i en riktig sexpoängsmatch. Vinst för Charlton där och laget klättrar så när över nedflyttningsstrecket. I en förtvivlad gest att blidka supportrarna har ledningen lovat gratis bussresa till alla supportrar som tar sig till bortamatchen. Tror inte att många nappar på erbjudandet utan tar sig till matchen på eget sätt.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2016-01-24.