Det var inte så mycket som talade för Charlton idag. Men mot alla odds så tystades helgonen på självaste allhelgonadagen. Genom segern så tändes hoppet igen efter tre raka förluster och Charlton klättrade upp på till fjärdeplats.

Charlton har den senaste tiden varit helt ut form, det har varit avsaknad på det mesta vilket har resulterat i tre raka förluster. Efter den senaste förlustmatchen hemma mot QPR sågade jag lagets insats längs med fotknölarna och det med rätta. Det fanns ingen tanke bakom spelet och de målchanser som ändå presterades kom mestadels till på tillfälligheter och inte som en följd av ett välordnat spel. Dessutom var det nästan en total avsaknad av vilja och kämpatakter. Idag så var insatsen den rakt motsatta vilket resulterade i den första trepoängaren på över en månad.

Pardew överraskade litet genom att sätta en 4-5-1 formation på planen med Iwelumo som ensam forward. Charlton började också matchen bra när Sodje nickade i ribban på hörna efter några minuter. På en nästan identisk situation två minuter senare nickade han över. Efter det tog Southampton över spelet och hade några bra lägen men Weaver kunde avvärja ganska enkelt. Om läget såg tufft ut inför matchen så förbättrades inte Charltons chanser dirket när Semedo fick lämna planen efter 36 minuter, då hade han lyckats dra på sig två gula kort. Southampton tryckte på ordentligt efter detta och om Charltons självförtroende var naggat i kanten innan så klipptes det helt itu efter utvisningen, större delen av laget satt mer eller mindre i knät på Weaver. De lyckades ändå reda ut den stormen och kunde dra sig tillbaka till halvtidsvila med ett oavgjort resultat.

Den "bouncebackabilityn" som laget visade vid flera tillfällen i inledningen av säsongen lyckades Pardew plocka fram i halvtidsvilan. Det var ett taggat lag som kom in till spel i andra halvlek och allt eftersom Southampton körde fast i den allt för vanliga fällan med att spela ett långsamt spel med en man mer på planen så vad det gästerna som skapade flera farliga chanser. Zheng hade en god möjlighet att spräcka nollan strax innan timmen var spelad men sköt över från ett bra läge inne i straffområdet. Stärkt av detta så tog Charlton över mer och mer av spelet och sett till målchanser var det nu mer eller mindre spel mot ett mål. När Varney med cirka fem minuter kvar att spela fick ett ypperligt tillfälle vid straffpunkten trodde de flesta på nätrassel men avslutet blev svagt och Davis kunde rädda. Southampton vaknade till liv och Idiakez hade en bra chans på frispark ca 25 meter ut i 88 minuten. Weaver avvärjde även den chansen.

Mycket talade för att matchen skulle sluta precis som jag innan matchen sade att den inte skulle göra, dvs oavgjort. När Charltons unge vänsterback Basey på stopptid fick ett liknande läge som kollegan Varney hade haft några minuter tidigare lucktade det dock mål igen, men hans volley gick i burgaveln. Denna kväll visade Charlton dock prov på gammal god anda från 90-talet då det i varannan match gjorde mål under de sista fem minuterna. Varney har inte lyckats ännu i sin roll som målskytt och gjorde det inte idag heller men han fick ändå spela en avgörande roll när han i tredje stopptidsminuten slog ett inlägg som passerade alla i Southamptons försvar. Det var bara en spelare som nådde bollen och med ett vackert "häng" kunde Iwelumo ur snäv vinkel nicka in matchens enda mål. De drygt tvåtusen tillresta supportrarna visste knappt på vilken fot de skulle stå, det var första segern på St Mary's på 19 år. Spelarna kan nöjda luta sig tillbaka i bussen på väg hem till London men sedan gäller att ladda om, på tisdag är det dags för ny bortamatch mot överraskningslaget Bristol City. En ny seger där och Charlton är åter med i kampen om en plats till Premier League. Idag klättrade de från åttonde till fjärdeplats.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2007-11-03