Charlton tog sin första seger för säsongen i ligan i en mycket konstig match hemma mot Sheffield Wednesday där de på ett ganska häpnadsväckande sätt vände matchen till sin fördel. Charltons spel i första halvlek påminde mest om en nervös kossa men i andra halvlek fick de ordning på nerverna och kunde ganska lugnt idissla hem en välförtjänt seger.

Ja dagens match på The Valley var i mångt och mycket en konstig tillställning som tydligt visar på att det är målen som räknas. Rent statistiskt var onsdagslaget knappt närvarande på planen och ändå ledde de med två mål efter en kvart. Charlton startade annars precis som i föregående match borta mot Stoke med ett vasst anfall strax efter avspark. Lovande så långt alltså men det skulle snart bli ändring på det. Det, från motståndlarlaget sett, generösa försvarsspel som vi bjöd Stoke på fortsatte vi med i matchens inledning. Dålig markering gjorde att Lunt kunde ta god tid på sig att skjuta. Även om skottet blockerades så rullade den snällt fram till O'Brien som lika omarkerad kunde dundra på från straffområdeslinjen. Lunt var Wednesdays hörnexekutor och han hittade Spurr väldigt omarkerad i den trettonde minuten, en boll som Weaver ändå borde ha tagit. Men ställningen var alltså 2-0 efter en knapp kvart till gästerna och så långt kunde ingen påstå att resultatet var orättvist.

Charlton kammade sig en stund efter chocken och började successivt komma in i matchen. Passningsspelet kom igång och redan i halvtid hade Charlton ett ganska massivt bollinnehav kring 57%, målen uteblev dock. Thatcher skadade sig strax innan halvtid och ersattes av den återvändande Zheng som nyligen skrivit på kontrakt efter att ha varit inlånad under förra säsongen. Det innebar att Semedo fick gå ner som högerback medan Zheng tog plats på innermittfältet. Hemmapubliken visade sitt missnöje när halvtidsvisslan tjöt och även om det kanske inte alltid är så konstruktivt så är det lätt att förstå missnöjet. Efter halvtidsvilan kom ytterligare byten, ett i vardera laget. Två gamla kändisar gjorde entré, Todorov kom in för Bent medan Tudgay ersatte Clarke hos gästerna.

Om Charlton var ineffektiva i första halvlek så verkade det som om de hade fått en utskällning a la Ferguson i omklädningsrummet. De rivstartade som hungriga vargar och ugglorna blev lammen som skulle slaktas. Ungefär en målchans i minuten radades upp och i femtioförsta matchminuten kunde inte Wednesday stå emot längre. Ett inspel från Ambrose till Reid som "gör en gubbe" och sedan placerar in bollen i bortre burgavlen gjorde att hemmapubliken vaknade till liv för första gången. Och de fortsatte att ge sina hjältar stöd, det svängde skönt av sångerna på läktaren även fortsättningsvis. Som så många gånger annars, senast borta mot Stoke för Charltons del, så släppte Charlton greppet om matchen och bjöd in Wednesday igen. Dållig markering igen gjorde att både Wood och Lunt hade goda möjligheter att utöka ledningen men Weaver visade sig från sin bästa sida.

Charlton tog över kommandot igen och Zheng hittade Iwelumo med en vacker genomskärare. Den store skotten som kanske mest är känd för sitt huvudspel visade att han inte är oäven med fötterna. Efter att ha kroppsfintat bort sin bevakning satte han ett skott lågt och hårt från knappt tio meter och The Valley kokade över av lycka. Wednesday skall ha credit för att de fortsatte att kämpa på men Charlton flöt vid det här laget på lika säkert som Themsen gör genom London, de visade på Bouncebackabilty som det slog gnistor om. Charltons två mittfältsgiganter denna dag, Ambrose och Thomas, upphörde aldrig att irritera sina motståndare vilket medförde inte mindre än tre varningar i andra halvlek. Ackompanjerade av den offensive Zheng och den hårdkämapnde köttbullen Reid så tog de över mittfältet helt och hållet. Chanserna kom i våg efter våg men det dröjde fram till åttiosjunde minuten innan Iwelumo satte spiken i kistan med sitt andra mål för dagen.

Åter igen visade han goda tekniska kvaliteter när han dribblade sig loss vid straffpunkten och tryckte in bollen i burgavlen på nytt. Återhämtandet var ett faktum och hemmapubliken visste knappt vilken fot de skulle stå på, upprymda av osannolik glädje. Det var rena sagohistorien, bättre än Åshöjden, fast det var på riktigt. Spelarna visade prov på en oerhört stark lagmoral genom att vända en match så totalt efter att ha legat under med två mål efter en kvart. Självklart är det positivt på alla sätt och vis men om vi skall klara av att klättra upp i Premier League igen så tror jag det blir väldigt jobbigt om det skall krävas så här mycket energi i varje match för att raka hem tre poäng. Om Charlton var överlägsna rent statistiskt redan i halvtid var de än mer överlägsna efter matchen. Bollinnehavet slutade 62 vs 38 i Charltons favör, lika överlägsna var de vad gäller skott mot mål, 30 vs 10. Mittfältet var strålande och Iwelumo visade att han är en forward att räkna med. Det finns dock mycket jobb kvar att jobba med i backlinjen, speciellt när nu både vår vänster- och högerback är skadade. Moutaouakil är borta några veckor till, oviss hur läget är med Thatcher. Även Bougherra fick en ordentlig smäll i slutet av matchcen men förhoppningsvis är han tillbaks, åtminstone till nästa ligamatch.

Nästa match är redan på tisdag då vi möter Stockport hemma i Ligacupen. De avslutar Charltons fulla hand av motståndare som börjar på S under augusti månad. Det började med Scunthorpe, fortsatte sedan med Swindon, Stoke, Sheffield Wednesday och nu alltså Stockport. Vi får hoppas att vi klarar av dem också även om laget kommer vara något brandskattat, tror dock att våra yngre förmågor gärna vill visa framfötterna. För att balansera den ungdomliga inspirationen är det inte omöjligt att Chris Powell, snart 38, gör entré på högerbacksplatsen. Lite rutin skadar aldrig! Vi suger ändå lite till på dagens karamell innan det är dags att ta emot Stockport. Med tanke på att det inte bara är Charlton som har börjat knackigt så lever hoppet om avancemang kvar, det är ju faktiskt 43 matcher kvar:)

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2007-08-26