I ett hett derby som hade det mesta så var det Charlton som var det vinnande laget när röken skingrades efter full tid och gästande West Ham förankrades allt mer i bottenträsket efter ännu en förlust.

Redan från start förstod man att det skulle bli ett hett derby och kvällens huvudrollsinnehavare skulle Charltons Scott Parker och West Hams Lee Bowyer bli. I första minuten var Bowyer inblandad i en munhuggning med Bartlett och minuten senare kapade han Parker fult, vilket borde resulterat i en varning. Kanske var det två lag som var lite för taggade för uppgiften och redan i 13:e minuten fick domaren Wolstenhome ta tag i det och visade gula kort till Parker & Bowyer. Charlton startade annars matchen bäst och första chansen hade Bartlett som sköt ett volleyskott strax över.

Gästerna hade svårt i inledningen och backlinjen såg mer än vilsen ut för det mesta, men det var ändå West Ham som skulle få det viktiga första målet i matchen. För i den 19:e minuten missade först Powell att få bort bollen och sedan trillade  Rufus, så bollen hamnade hos Cisse som chippade bollen över en utrusande Kiely i Charltonmålet och 0-1 var ett faktum. En start som jumbolaget West Ham så väl behövde och nu trodde man att gästerna kanske skulle komma in lite i matchen efter en ganska darrig start, men det var Charlton som trots underläget fortsatte att stressa och pressa gästerna i alla hörn på planen.

Efter knappt en halvtimma så trodde alla att Bowyer skulle få syna det röda kortet när han ännu en gång gick hårt åt sin gamle kompis Parker, men den enda som inte såg denna incident var domaren och efter ett tag kravlade Parker upp från reklamskyltarna vid sidan av plan. Hemmalaget fortsatte att trumma på och Euell hade en bra chans till kvittering efter en halvtimma, men även om Charlton spelade mycket bra, så såg det ut som att man skulle gå till halvtidsvila med uddamålsunderläge. Men med bara fyra minuter kvar på halvleken så skulle Charltons efterlängtade kvittering komma och David James i West Ham målet fick se Claus Jensens läckra frispark segla in i vänsterkrysset. Det skulle dock komma mer innan domaren blåste av för vila och på övertid spelade Euell fram Parker som tråcklade sig igenom gästernas försvar och enkelt rullade in bollen till 2-1.

En helomvändning på matchen i de sista minuterna och även om Charlton varit det bättre laget första 45 minuterna så förstod man hur tungt det måste ha varit för gästerna att tappa sin ledning på det viset. Som om det inte skulle räcka så rivstartade Charlton i andra halvlek när Scott Parker skjuter ett skott som letar sig in bakom David James och 3-1 är ett faktum redan i den 52:a minuten. Nu trodde nog många att matchen var vunnen för hemmalaget, men trots tung uppförsbacke så började West Ham spela allt bättre och man skulle också få chansen att åter ta sig in i matchen. För i den 62:a minuten så får återigen Charltonförsvaret problem med att få undan bollen i eget straffområde och Carrick får till ett skott som ändrar riktning på Fish och gästerna har reducerat till 3-2.

Nu väntade en nagelbitande sista halvtimma av matchen och hemmalaget försökte återta kommandot i matchen, men i bland så trillade nästan backlinjen ner i knäet på Kiely när West Ham kom i anfall. Man nästan väntade på att gästerna skulle kvittera och att Charlton återigen skulle tappa en ledning sent i matchen, vilket man gjort i tre matcher tidigare mot Bolton, Tottenham och Manchester C. Matchuret tickade på och i slutet var det Charlton som skapade chanser för att döda matchen med ett fjärde mål. Återigen var det på övertid det kom och nu var det Kishishev som fick nöjet att göra sitt första mål för året och Charltons fjärde för dagen.

En härlig seger som slutade i en helt rättvis seger och nu klättrade Charlton upp på en elfte plats i tabellen. Man har nu skakat av sig bottentrion och kan börja snegla lite uppåt i tabellen i stället. Matchens stora artist framför ögonen på Tord Grip var definitivt Scott Parker som vann en solklar knockout seger mot sin motståndare för dagen Lee Bowyer och frågan är om inte unge herr Parker knackar på dörren till Svennis landslag snart?

 

Artikeln skriven av Magnus Persson, 2003-01-23