Trots en sen kvittering i söndagens match mot Sunderland så kändes det som att vi förlorat två poäng i detta viktiga bottenmöte.

Precis som de flesta bottemöte så blev inte detta någon större match och även om Charlton försökte rulla boll så var inte alls Sunderland sugna på att bjuda upp till dans. Vet inte riktigt vad bortalagets taktik var, men inte var det mycket till spel de bjöd på, då de mestadels ägnade sig att backa hem och slå 50 meters bollar på T-A Flo på topp.

Ett storlag som Sunderland är, med ganska stora ambitioner om att bli ett topplag måste ju ha ett eget spel i alla fall, men det spelet som visades upp igår var det torftigaste jag sett i årets premier leauge. Spelmässigt var man bara med i matchen de första tjugo minuterna och det var också i denna veva som man lyckades ta ledningen genom T-A Flo efter 15 minuter.

Annars var det hemmalaget Charlton för hela slanten denna match, men tyvärr är man ack så ineffektiva.
Mestadels spelar man bollen i sidled utan att vinna mark och när man väl försöker komma runt på kanterna så har man inte tillräckligt finessrika spelare som klarar att utmana och gå förbi sin gubbe. Visst hade Chris Powell mycket boll på sin vänsterkant, men han stannar tyvärr ofta upp och spelar bollen i sidled i stället för att utmana sin motståndare och på andra kanten fick inte John Robinson lika mycket ytor av sin motståndare Phil Babb.

Charlton kom i våg efter våg nästan hela matchen, men ofta kom man inte längre än till straffområdet och både Jason Euell & Shaun Bartlett på topp verkade ha vaknat på fel sida. Jason Euell jobbade och slet, men fick inte mycket uträttat och Shaun Bartlett gjorde ju ingen människa glad med sitt mediokra spel.

Trebackslinjen får återigen godkänt, där framförallt kantige Mark Fish imponerar med bra försvarspel och vilja att följa med framåt. Mittfältet vann sin match i matchen ganska stort och här hittar vi också planens bäste spelare i Scott Parker som bara blir bättre och bättre efter sin skada. Frågan är bara hur länge vi får behålla denna guldklimp, innan de stora elefanterna står utanför The Valley med sitt stora checkhäfte i handen.

Nu fick vi i alla fall de en kvittering av Gary Rowett som formligen forcerade in bollen efter framspelning av Jason Euell med 13 minuter kvar att spela. Summa summarum är att vi fortsätter att tillhöra bottenskiktet och som det ser ut nu så kommer vi troligen att vara i de regionerna hela säsongen.

Nu väntar årets överraskning Everton borta nästa lördag och det tror jag passar oss ganska bra, för Everton kommer i alla fall att vilja anfalla och då finns det alltid utrymme till att kontraslå som Charlton är duktiga på.

Artikeln skriven av Magnus Persson, 2002-11-04.