Trots ett par sena återbud så lyckades Charlton helt rättvist att vinna hemma på The Valley mot Blackburn med 3-1 efter en match med två helt olika halvlekar, där första var nattsvart och andra årets höjdare hittils.

Förutom Robbie Mustoe som var borta sedan tidigare, så fick Gary Rowett, Jonathan Johansson och Claus Jensen också kasta in handuken på matchdagen. Manager Alan Curbishley fick kasta om i laget och jag kan villigt erkänna att jag var mycket osäker på om vi skulle ha en chans att vinna denna matchen med det laget som sprang in på The Valley.

Matchöppningen hjälpte ju inte hellre till för att man skulle bli mer optimistisk där hemma i soffan och båda lagen verkade nervösa från början. Blackburn var dock det bättre laget större delen av första halvlek och vi skall nog vara glada att vi hade 0-0 när vi gick in till pausvilan, för det var bortalaget som haft de bästa chanserna genon David Thompson med skott i burgaveln och Andy Cole med ett skott strax utanför. Sedan är frågan om inte Blackburn skulle haft en straff efter 25 minuter då Charltons back Jon Fortune drog ner Andy Cole framför mål, men domare Uriah Rennie lät spelet gå vidare. Men som sagt mållöst i halvtid och Charlton hade inte presterat mycket som gjorde att man satt och hoppade i soffan direkt, men andra halvlek skulle bli så bra som man vet att Charlton kan spela.

Man gjorde ett byte i halvltid när Jon Fortune gick ut, Chris Powell flyttade ner ett steg i backlinjen och Paul Konchesky kom in på banan som vänsterbreddare. Jag har efterlyst det tidigare att vi måste ha offensivare ytterspelare och det blev det nu med Konchelskys inhopp. Men det var Blackburn som skapade första chansen när Egil Östenstad hade en dubbelchans, men först räddade Dean Kiely första skottet och sedan nickade norrmannen i stolpen. I den 58:e minuten skulle så en viss Paul Konchesky visa upp sig, efter att Scott Parker blivit fälld strax utanför straffområdet av gamle Charlton spelaren Andy Todd. Fram stegar Konchesky och skruvar frisparken snyggt runt muren med vänsterfoten och 1-0 till Charlton var ett faktum.

Men gläden varade inte länge, för i anfallet efter så fick David Thompson bollen strax utanför straffområdet framspelad av Andy Cole och skotten som följde satt otagbart bakom Dean Kiely i Charlton buren. Men hemmalaget lät sig inte nedslås av detta utan fortsatte att spela bra fotboll, med mycket mer spring i benen än i första halvlek. Kevin Lisbie hade två bra chanser som han bommade innan en viss Mr Konchesky skulle visa upp sin vänsterfot igen. Denna gången slog han en hörna som hamnar direkt på Richard Rufus panna och bollen seglar in bakom Alan Kelly i Blackburn målet mycket elegant. Då visade klockan på spelade 73 minuter och hemmalaget fortsatte att trumma på och skulle också göra ett mål till i denna matchen.

Tror att det är cirka ett år sedan vi lyckades göra tre mål i en match, men nu släppte allt och killarna visade upp en härlig vilja och kampmoral när det det gällde som mest. 3-1 målet skickade planens gigant Jason Euell in på ett skott utanför straffområdet, som Alan Kelly var chanslös på. En mycket viktig seger i den jämna tabellen och nu klättrade vi upp till en 15:e plats, med samma poäng(17) som vår nästa motståndare Leeds som vi möter nästa söndag på bortaplan. Det kommer att bli svårt att ta poäng, men Leeds har stora problem just nu med sitt lag och man läcker som ett såll bakåt och med Charlton är det precis tvärtom efter två härliga segrar mot Manchester City och Blackburn.

Artikeln skriven av Magnus Persson, 2002-11-25.