International Supporters Day våren 2022

Sjutton år efter att Swedish Addicks grundades fick vi och andra internationella supportrar äntligen lite av den uppmärksamhet vi förtjänar. Tack vare ett mycket planering så blev den första sammankomsten ett väldigt trevligt arrangemang, ett bra exempel på gott samarbete mellan klubben och dess internationella supportrar.

Tankarna på ett evenemang som International Supporters Day (ISD) har florerat länge bland oss medlemmar och vi har genom åren lämnat förslag på olika idéer som alla runnit ut i sanden. Symptomatiskt för alla tidigare gånger har varit avsaknaden av engagemang från klubben. I slutet av säsongen 2020/21 så tillsattes en person vars huvudsakliga ansvar var att koordinera arbetet med klubbens internationella supportrar. Utifrån tidigare erfarenheter så var detta en milstolpe av dignitet, en paradigm både för oss och för klubben. Kändes verkligen som om klubbens nya danskamerikanska ägare värdesatte de internationalla supportrarna, allt utifrån att marknadsandelarna på den lokala och regionala marknaden var mättad. Dessvärre blev initiativet en flopp då personen som sattes på posten var allt för junior/inte hade fått en tillräckligt bra arbetsbeskrivning/inte fick tillräckligt stöd från klubben eller en kombination av ett par av dem eller alla.

I början av säsongen 2021/22 så var det dödstyst från personen ifråga och helt plötsligt fick vi reda på att hon hade fått sparken. Orsaken till det hela blev aldrig offentligt men vi kunde bara krasst konstatera att hon inte hade levererat någonting. Lite senare under hösten fick vi en ny kontaktperson, Dan Burke. Han kom in med stort engagemang och iver, hade många och bra idéer och var allmänt entusiastisk. Han var eld och lågor över idén med en ISD och efter att ha fått idén förankrad hos Thomas Sandgaard så började tankarna och förslagen ta form. Det var inte frågan om någon jättebudget utan det mesta fick "finansieras" med idiellt arbete och sponsring samt att klubben tillhandahöll resurser och lokaler utan kostnad och att när det senare började ta form bistod med ytterligare saker till självkostnadspris.

Mycket av arbetet ägde rum genom Zoom-möten med International Addicks där jag tillsammans med Marc Stellmacher, Matthias Gerdes och Alan Dryland stod för merparten av arbete. I januari i år så kände alla att vi var mogna att kasta tärningen och bestämma ett datum. Initialt var det matchen hemma mot Burton den 19 mars som stod på agendan och gjorde så ett tag tills det framkom att det redan fanns två teman för denna dag varför vi fick skjuta på det till matchen mot Lincoln den 2 april. Då hade dock de flesta av oss redan hunnit boka både flyg och hotell varför vi beslutade oss för att köra fullt ut den 19 mars i alla fall, dokumentera allt som hände så att det fanns material att visa den 2 april, vilket i efterhand visade sig vara ett vinnande koncept. Då fick klubben gott om tid att redigera material så att de filmsekvenser som skulle visas på Charlton TV fick så hög kvalitet som möjligt. En stor nackdel för oss svenskar var tyvärr att datumet i fråga var mitt emellan sport- och påsklov vilket försvårade kraftigt för många att kunna åka. Kvarhängande ekon av Coronapandemin gjorde också att många tvekade men jag bestämde mig i alla fall för att åka, efter 44 år som supporter kunde jag inte låta detta tillfälle passera förbi!

18 & 19 Mars
En konsekvens av pandemin var att flygen ofta ändrade tiderna och inte sällan med ganska många timmar. Initialt hade jag tänkt att åka tidigt fredag morgon den 18:e men ca tre veckor innan fick jag meddelande om att avgången hade senarelagts med 10 timmar vilket medförde att jag skulle missa allt försnack på The Valley och den sammankomst som var planerad på Rose of Denmark. Så det blev till att tidigarelägga avgången till samma tid fast på torsdagen istället och slagga hemma hos Jeff i Greenwich, tur att man har kompisar! På fredagen började jag dagen med att spatsera genom Greenwich, Greenwich Park och tillbaka till Greenwich via Deptford. Jag slogs av hur långt före våren var här, det fanns fullt blommande påsk- och pingsliljor, magnolior och tom. kaprifol!
 

loading...


Senare på eftermiddagen hade jag ett möte med Dan Burke och Wayne Mumford (Commersial Director) där vi dels gick igenom planerna för lördagen men där jag även gavs tillfälle att berätta om vår klubb och dess historia. Jag hade tagit med mig vår stora flagga och lämnade den på plats så att vi skulle kunna ta fram den när vi väl är på plats. Senare på kvällen träffades alla tillresta internationella supportrar på Rose of Denmark och dit kom även Dan och Wayne och lite senare anslöt lite överraskande även Thomas Sandgaard och hans fru Raelynn. Det blev en synnerligen trevlig kväll då man fick träffa en rad personer som man tidigare bara hade träffat digitalt på Zoom-möten. Jag diskuterade det här med flaggan vidare med en annan kille i klubben vid namn Kish (icke att förväxla med Kishishev) då jag hade noterat att några flaggor verkar hänga uppe på läktaren året om så jag frågade honom om det gick att göra med vår flagga också. Han skulle kolla på det.
 

loading...


Dagen D var kommen och vi lämnade vårt hotell i Woolwich för att ta oss till The Valley och äta frukost. Jag träffade Kish som sa att det var lite problem med flaggan, den var gigantisk jämfört med alla andra flaggor, den var för stor att hänga upp. Den skulle komma att släpa i marken. Jag funderade i några tiondelar och undrade om det inte gick att vika upp si så där den sista sjättedelen och han lovade att kolla på det. Det var ju en heldag planerad som alltså började med engelsk frukost i Fans Bar (fd. Crossbars) en guidad tur genom omklädningsrummen (som pga Coronarestriktioner inte kunde ta mer än 15 personer åt gången varför det fick tas i omgångar) och sedan en kort sejour inne på arenan med foton i dogouts mm och sedan gick vi upp till den minneslund som finns bakom den stora jumbotronen mellan East Stand och Jimmy Seed Stand. Där höll klubbens kaplan en minnesstund över en supporter som nyss hade gått bort och höll sedan ett gripande tal över den orostid vi befinner oss i med anledning av Rysslands annektering av Ukraina, väldigt vackert! Sedan vände vi tillbaka till Fans Bar där klubben hade ordnat sponsring av öl till oss och där det fanns möjlighet att köpa lunch. För att inte den svenska falangen skulle klinga alltför klen så hade jag adopterat ett gäng som var på fotbollsresa i London denna helg så vi blev i alla fall drygt 10 stycken. För säkerhets skulll kryddade jag med några engelska vänner! Klubben sponsrade även med matchtröjor åt många av dagens besökare, det fallerade något då tanken var att alla skulle fått varsin tröja men vi som redan hade en drös hemma lät förstagångsbesökarna förse sig. Det blev även ett besök i klubbens museum som är beläget högst upp under North Stand där det fanns nostalgi så att det räcker och blev över :)
 

loading...

Innan matchen var det även dags för "my 15 seconds of fame" i samband med en intervju nere vid pitchside. Även om jag hade fått reda på ungefär vilka frågor som skulle ställas så är det ju alltid nervöst att bli intervjuad på ett annat språk men när jag väl stod där så släppte alla hämningar och jag pratade på, näst intill omöjlig att stoppa. Kändes som en kvart men var väl mer tre minuter. Kameramannen var väldigt nöjd i alla fall och det blev bara en tagning, kanske det lutar en ny karriär runt hörnet...


Matchen i sig var inte så mycket att skriva hem om men ni kan läsa matchreferatet om ni vill friska upp era minnen. En något udda tillställning där vi var det sämre laget men ändå vann, enligt Charlotte som höll i intervjun så måste det haft med min goda karma att göra. För att manifestera både denna dag och den kommande officiella supporterdagen hade klubben införskaffat flaggor som vi fick stå och vifta med lite försynt nere på kortlinjen när spelarna kom in inför avspark. Mest troligt märkte de inte av oss och övriga på läktaren undrade nog vad vi var för några mysko typer! Men det var förutom en markering och stöd till Ukraina också en del av förberedelserna inför den 2 april. Till min stora glädje noterade jag att vår flagga satt på plats allra högst upp på North Stand, mitt i det allra heligaste bland hemmasupportrarna får man väl säga. Och där kommer den nu att hänga så länge tygen håller men det är ju en svensk kvalitetsflagga så om inte någon gör åverkan på den så kommer den nog att hänga kvar där så länge jag lever!
 

loading...


Efter matchen var det åter samling på Fans Bar där det fortfarande fanns gratis öl kvar, vet inte hur mycket de hade lyckats få sin ölsponsor att bidra med men det räckte länge! Det blev ytterligare trevligt samkväm med många nationaliteter, engelsmän naturligtvis men även irländare, fransmän, holländare, belgare, tyskar, schweizare, tjecker, svenskar och amerikaner. Efter ett tag kom Thomas coh Raelynn dit och minglade runt bland supportrarna till allmän glädje. Aldrig tidigare har ledarskapet varit så synligt och folkligt vilket för mig skapar en mer skandinavisk touch och där ledningen inte är några personer som inte är tillgängliga för dem de arbetar för. Innan folk började att skingras så tog vi även ett historiskt gruppfoto, hoppas verkligen på att det blir fler av den arten. Allting har en ände och vi skiljdes åt olika håll och själv så drog jag mot Greenwich för vidare exkursioner bland pubar och restauranger. På väg tillbaka till hotellet i Woolwich så startade plötsligt fyrverkerier utanför Greenwich University och det kändes som en lämplig avslutning på denna historiska dag.

20 & 21 Mars
Vi började med frukost på Friends Café innan jag sade farväl till mina tyska rumskompisar Moritz och Johannes som var tvungna att flyga hem för att vara på plats inför sina stundande examina på måndagen. Jag passade på att hälsa på hemma hos min vän Barnie som har flyttat ut en bra bit i spenaten i Kent. Han hämtade mig vid hotellet och sedan blev det en helt annan typ av dag än lördagen, en typ av dag som jag uppskattar väldigt mycket där man får komma "under skinnet" i det landet man vistas. Det blev även traditionell Sunday roast som alltid är trevligt samt en långpromenad med hundarna till Leeds Castle som ligger alldeles i närheten, icke att förväxla med staden Leeds som ligger väldigt långt därifrån.

På vägen hem fick jag ett meddelande från Moritz. När de satt och väntade på sitt plan på London City Airport så tyckte han sig känna igen mannen som satt mitt emot honom och det visade sig inte vara någon inbillning. Där satt ingen mindre än Dean Kiley! De fick ett lite trevligt samtal och en selfie, kul! Sista natten blev jag således ensam på hotellrummet men jag försmäktade det med. Nästa morgon blev det ånyo frukost på Friends Café fast denna gång tillsammans med Marc, Matthias och Rudi. Vi tog tåget in mot stan där de hade lite andra planer medan jag klev av vid Charlton och vi skiljdes åt för den här gången. Jag tog tillfället i akt och gick in på arenan igen för att få en bättre överbllick över hur vår flagga hänger och hur den syns när arenan är tom, måste säga att det värmde i hjärtat och jag passade på att tacka Kish än en gång och sade tack och adjö till honom och till Dan. (Tyvärr skulle det senare visa sig att det var sista gången jag träffade Dan som anställd hos klubben) Det var stor rea i supportershoppen (tur att inte Gunnar var med:) så jag passade på att fynda lite av varje. Den som kommer på Årsmötet i september får se vad!

Jag hann med en lunch tillsammans med Matt innan det var dags att bege sig till flygplatsen. Det var synnerligen trevligt att sitta i t-shirt i solen nere vid Themsen och njuta av den sista pinten för den här resan. Och nästa gång följer du väl också med? Det är bäst att du gör det annars riskerar du råka ut för Matt och Jeffs onda ögon!
 

loading...


2 April
En av de idéerna vi hade kläckt var att skapa ett videokollage över internationella supportrar där den skickar hälsningar som sedan spelas upp inför matchen mot Lincoln som nu blev den officiella ISD. Ni hade ju alla möjlighet att skicka in bidrag till detta och resultatet spelades sedan upp redan i början av sändningen på Charlton TV.

Temat för dagen i matchen mot Lincoln var alltså internationella supportrar och det hade naturligtvis varit trevligt att vara där igen men resor kostar både i tid och i pengar så jag fick nöja mig med att se matchen på TV istället. Marc, Mattias och ytterligare några tyska Charltonsupportrar var dock på plats igen, starkt jobbat! En bit in i sändningen kom så sammandraget av det som hände 19 mars och det var/är en mycket professionell produktion.


Epilog
27 juni fick vi veta att Dan Burke hade fått sparken. Han kom glad i hågen till jobbet och fick reda på att han skulle packa sina saker och sedan lämna byggnaden/arenan. Det var för honom då helt obegripligt och lika oförståeligt för oss då han hade varit en enorm tillgång för oss internationella supportrar.


Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2022-07-05.